… men, ni behöver absolut inte vara oroliga!

Jag kommer nämligen fortsätta likt aldrig förr med mitt skrivande, fotande och nu även filmande på en helt ny nivå – från och med nu kommer jag blogga och filma tillsammans med Johan Ruhe åt Kanalgratis.se. Kanalgratis är bekant sedan tidigare för många av er som säkert sett flera av deras filmer tidigare, bland annat Fly vs Jerk och alla andra roliga små produktioner. Kanske även min favorit, där man får se hur min åländske vän Johan Boman plockar en fet Ålandsgädda på närmare 13 kilo i ett saftigt ythugg

Kanalgratis YouTube-kanal.

Anledningen till att jag nu kommer börja där är för att jag tror det kommer bli en jäkligt kul och givande grej, både för mig och Kanalgratis å ena  sidan och inte minst för er tittare å andra sidan. Tillsammans kommer jag och Johan kunna skapa högkvalitativ fiskefilm som aldrig förr. Med Johans stora kunskap om fiskefilm, redigering och så vidare och min enorma kunskap om … ja, det vet det fan, men tillsammans tror jag det här kommer bli riktigt bra. Många spännande projekt planeras redan nu och jag tror att ni kommer få se en hel del schyssta fiskefilmer i vår…

Det kändes som att det är dags för mig att hitta på något nytt. Jag vill komma vidare med mitt filmande och det här är den perfekta chansen för det.

I framtiden blir det alltså att spana in nyhetsbloggen på Kanalgratis istället för här för mina senaste påhitt och äventyr. Jag har som vanligt en massa skoj i kikaren och våren börjar redan bli fullbokad…😉

Kanalgratis.

Förra veckan hade jag sportlov och då passade jag på att befinna mig på Åland. Först testade jag, Mille, Johan Boman och Freddie Forsman en liten pöl i söndags och det gav resultat, senare i veckan när de övriga gick i skolan eller befann sig på jobbet, lånade jag Milles ismetegrejer och de mörtar som var kvar från helgens fiske och begav mig ut på isen. De första tre turerna levererade alla hundraplussare. Inlägget från Åland kommer upp  i morgon, så länge kan ni läsa min presentation på Kanalgratis.

Åländsk ismetegädda på sju kilo. Foto: Pontus Sjölund

Pontus Sjölund

Min första film på Kanalgratis.

Lite tankar kring betets storlek vid gäddfiske.

Många fiskare fiskar efter folisofin ”stort bete – stor fisk”. Alltid. Jag tänker lite annorlunda i vissa situationer. Visst, i vissa fall och vissa vatten håller jag med om att större beten är det självklara valet om man vill ha stor fisk. Men ibland tror jag att mindre beten kan sköta uppgiften bättre. Hur många förvånade regnbågsfiskare har inte stått där med en tolvkilos i linänden och inte fattat någonting när ”gammelgäddan” nappat på deras spinnare?

De situationer då jag föredrar mindre beten är följande:

  • När gäddan inte riktigt är ”på hugget”. Ibland känns det som att gäddorna helt enkelt inte är hungriga eller ute för att jaga, och då tycker jag att det verkar som att ett litet bete ofta kan fungera bättre. Det kan också vara så att man fiskar med ett ”normalstort” bete och att man får en efterföljare – ofta kan man få den att hugga genom att sätta på ett lite mindre bete.
  • Runt leken. Precis som i tidigare nämnda fall känns det många gånger som att fisken inte är intresserad av att äta riktigt. Då kan ofta ett liten karamell locka dem i alla fall…
  • I vissa vatten där gäddan är präglad på mindre betesfiskar.
  • I vissa vatten eller områden där det finns väldigt mycket gädda på ett begränsat område. Det kan låta konstigt, men min teori (eller, den är ju inte direkt jag som kommit på den) är följande: om en gädda tar en stor betesfisk så kan den inte svälja den direkt. Den tar betesfisken på tvären och måste ha den så ett bra tag innan den kan svälja den, vilket också kan ta en hel del tid. Det som då kan hända är att det kan komma en annan gädda som försöker sno betesfisken ur munnen på den första gäddan, vilket dels kan leda till att den första gäddan förlorar sitt byte eller att den behöver offra mycket energi för att jaga bort inkräktaren. I ett sånt vatten eller område tror jag att mindre beten är bättre eftersom gäddan vinner på att ta fler mindre beten än att ta ett stort. I vissa vatten i USA eller Kanada vet jag att många använder mindre beten av den här anledningen.
  • När man helt enkelt vill ha många små gäddor, också. På exempelvis Åland finns det mycket smågäddor och med mindre beten är det troligare att man får uppleva ett redigt sniprace, om man nu vill det vilket vi stolt erkänner att vi ofta vill.🙂

Vad är då ett ”mindre bete”? Ja, det beror ju såklart på, men jag använder regelbundet beten mellan ungefär åtta och tolv centimeter när jag fiskar gädda. Självklart inte alltid, men ofta i ovan nämnda situationer. Exempelvis om jag fiskar pelagiskt eller i mindre gäddtäta områden tycker jag att ett större bete känns betydligt hetare.

Några små godbitar. Foto: Pontus Sjölund

Det finns säkert folk som inte håller med mig här, men det som är kul med fiske är att det är svårt att säga vad som är rätt och fel eftersom det är svårt att bli fullärd. Därför finns det fler sanningar vilket är skönt, för då kan alla ha rätt.🙂

I höstas släpptes trailern till den senaste Fly vs. Jerk-filmen där flugfiskaren Niklaus Bauer tävlar mot Claes ”Svartzonker” Claesson i en stenhård fight mellan jerk och fluga. Nu har filmen äntligen släppts på Kanalgratis.se.

Filmen är helt gratis precis som de första Fly vs. Jerk-filmerna och den är drygt 30 minuter lång.

Vem som vann? Ja, det får man veta om man tittar på filmen…

Film från helgens Ålandsfiske.

En långhelg som spenderades på Åland.

När jag och min sambo satt och käkade frukost hemma i lägenheten i Västerås i torsdags morse hade jag just fått reda på att jag inte skulle ha någon skola på fredagen – då kom jag på den brilijanta idén att vi ju skulle kunna åka till Åland redan på torsdagen. Sagt och gjort, några tmmar senare satt vi på M/S Eckerö på väg mot Åland.

På fredagen unnade vi oss en lång sovmorgon, men framåt eftermiddagen bestämde jag mig för att ta mig ut på isen för att fixa några abborrar till en riktigt god middag. Det är sällan jag tar hem fisk, men abborre är så sanslöst gott ibland så den här dagen fick det bli fiskmiddag. Väl ute högg abborrarna med jämna mellanrum. En riktigt ball grej som hände var när jag sänkte ner min pirk i hålet, där det är fem-sex meter djupt, tog det stopp efter en halvmeter som om betet låg på botten. Vad fan, tänkte jag, och kollade ner och insåg då att en abborre tagit betet. Den lossnade och jag böjde mig ner och kikade ner i det klara vattnet och ser ett gäng abborrar mellan halvkilot och kilot kanske som cirkulerar kring mitt bete. Någon gör ett halvdant utfall, men snart simmade de ner i djupet igen. Sjukt ball upplevelse att kikpimpla stora abborrar över djupt vatten, även om jag nu inte fick upp någon. Efter någon timme hade jag fått ett tjugiotal abborrar och hade ett tiotal fina matborrar med mig hem.

På lördagen stod det ”riktigt” fiske på schemat… Jag och Mille hade nämligen stämt träff med självaste Johan Boman och det stod ismete på schemat – fiskefebern var på topp. Första hugget kominnan vi hade fått ut alla spön, men när jag skulle sätta in ett svulstigt mothugg var det ingenting där. Vi sätter i mörten igen och cirkus tre minuter senare fäller det igen men inte heller den här gången följder det med någon fisk upp ur hålet. Smågäddor… När vi fått ut alla spön dröjer det inte länge innan ett av dem signalerar fisk och herr Boman visar hur ett riktigt mothugg ska gå till (klicka här för att se bild på det) och snart är dagens första gädda landad.

Foto: Pontus Sjölund (bild från film)

Foto: Pontus Sjölund

Nästa hugg kommer snabbt och Mille landar en gädda som var liten till och med för att vara på Åland. Medan vi krokar av ser vi att det fäller på ett annat spö, och Boman springer på det med den gången fungerade Bomans karatemothugg inget vidare och gäddan tappades.

Foto: Stativ (bild från film)

Fem minuter senare fäller det på ett annat spö och den här gången är det min tur. När jag kommer fram till hålet sprutar linan ur rullen och jag sätter in mothugget direkt. Jag känner direkt att det är ismete-PB på G (mitt förra låg på dryga halvkilot kanske) och när jag och Johan ser fiskens huvud i hålet första gången ser den rent av stor ut. Upp kommer en slank fisk med stort huvud (dock en jäkligt ballt färgad sådan).

Foto: Johan Boman

Det var en märklig fisk på flera sätt, dels var den den rödaste gädda jag sett och dels hade den en riktigt konstig koncentration av iglar på hakan, som skägg ungefär. Kolla in bilden nedan. Någon som vet vad det kan bero på?

Foto: Johan Boman

Efter den fisken var det några mörttjuvar i farten (vissa av dem var nog abborrar, misstänker vi) men snart hugger det ordentligt igen. Boman gör revansch med sina mothugg och snart kan Mille lyfta upp en schysst Ålandsgädda.

Foto: Pontus Sjölund

Vi landar ett gäng fler gäddor, men mest smått. Dagen präglades verkligen av hugg- och dödperioder där två timmars aktivitet byttes av med fäll åt alla håll och kanter. Upp kom ett tiotal fiskar och även om det inte var något superfiske med supergäddor så var vi nöjda och glada när vi packade ihop och begav oss hemåt lagom till middagen.

Foto: Stativ (bild från film)

Under söndagen stod det, förutom hemfärd, abborrfiske på schemat. Jag fiskade själv denna dag och även denna dag var tanken att några abborrar skulle få följa med hem till stekpannan. I början har jag svårt att lokalisera abborrarna, de bara småpetatde lite i grejerna och de jag fick upp var små. Men sen testade jag på djupare vatten, mellan åtta och tolv meter, och här var det betydligt bättre fart på borrarna. På någon timme landar jag runt 40 abborrar, många fina uppåt sex-sju hekto. De flesta fick simma tillbaks men några lämpliga matfiskar fick som sagt följa med hem.

Jag har en hel del filmmaterial även från denna helg vilket kommer upp inom kort här.🙂 Håll utkik!

Pontus Sjölund

En liten film från förra helgens fiskebestyr…

Förra helgen befann vi oss på Åland och det stod fiske på schemat. Jag hade en del ny kamerautrustning att testa, och här är resultatet…

Jag är dessutom precis hemkommen från nästa Ålandsresa – bilder, text och film från detta kommer inom kort.🙂

Fiske efter gädda och abborre på Åland.

När jag tittade på termometern på lördagsmorgonen visade den -16,8 grader. Det är en temperatur som skulle få många lite klenare fiskare att gå och lägga sig i sängen igen, men inte vi. Vi är stenhårda vikingar som inte viker oss för lite kyla. Bara att ladda termosen med varmt kaffe och pulkan med ved så är det inga problem. Samt att man får tänka på att inte ha fisken ovanför isen för länge eftersom den så kan ta skada (inte minst ögonen), men det är inte aktuellt för oss eftersom vi sällan får någon fisk på vintern.

Foto: Pontus Sjölund

Det var jag, Mille och Jonathan som gav oss ut och borrade hål och satte i spöna samtidigt som solen gick upp på ett för oss nytt vatten, lite för sent, som vanligt när ingen är tillräckligt gammal för körkort. Det kändes riktigt hett och det dröjde inte allt för länge innan ena spöet signalerade fisk. Jonathan skulle få ta första fisken, Mille andra och jag tredje – mitt främsta mål med dagen var att inviga lite ny kamerautrustning… Jonathan sätter in mothugget och snart uppenbarar sig en liten snärta i hålet. På grund av kylan krokades gäddan av väldigt snabbt och jag hann inte ens få en bild på den, så jag bjuder istället på en bildruta från filmen…

Foto: Pontus Sjölund

Därefter följde tre-fyra stycken jämt utspridda hugg på förmiddagen, som alla missades av Mille. Svordomarna duggade tätt, men vi hade det rätt trevligt ändå vid våran brasa, med korvgrillning och annat skoj.

Foto: Pontus Sjölund

Foto: Pontus Sjölund

Foto: Pontus Sjölund

Vi tvingades ge upp allt för tidigt, även det ett resultat av att ingen av oss har körkort. Vi deppade dock inte, utan började direkt planera morgondagen som skulle bestå av abborrfiske…

Vi unnade oss sovmorgon och stack ut på isen vid 11-tiden. Mille sänkte ner sin balanspirk, och hann göra två små ryck innan första firren satt där.

Foto: Pontus Sjölund (bild från film)

Jag skyndar mig med att få ner min egen pirk och snart smäller det till.

Foto: William Pettersson

De första 20 minutrarna dröjde det aldrig länge innan man fick kroka av abborrar, och de flesta var i trevlig storlek. Såhär såg det också ut en gång:

Foto: Pontus Sjölund

Men, det var extremt kallt denna dag. Ungefär 17-18 minusgrader i kombination med fuktig luft och snålblåst tar hårt på många. Bland annat Mille, som kastade in handduken efter 20 minuter. När jag retar honom för detta påpekar han att han tagit dubbelt så många abborrar än mig och då blir jag tyst. Nåja, jag stannar kvar någon timme och när jag till slut ringer och ber om skjuts även jag, så kan jag summera att vi tagit 60-70 abborrar. Riktigt underhållande men jävligt kallt.

Foto: Pontus Sjölund (självutlösare)

Foto: William Pettersson

Jag har också en hel del filmmaterial från dessa två dagar eftersom jag hade en del nya kameragrejer att testa. Ska försöka få till en film så fort jag kan. Jag sitter faktiskt och redigerar just nu och den är redan typ 12 minuter… Nåja, nu ska jag nog ta en paus. Jag sitter nämligen på Åland just nu, och känner för att dra några fler abborrar. Tror jag ska bege mig ut nu faktiskt. Sen i morgon väntar ismete med Johan Boman och det känns som att det kan bli stor fisk… Jag återkommer med rapport!

Publicerat: 1 februari, 2012 i Allmänt, Övriga funderingar
Etiketter:,

P A:s andra text här på sidan, vilket handlar om att alla egentligen är nybörjare när det kommer till fiske.

Ja, denna gång skriver P A om sina erfarenheter om att precis när man tror att man hittat en kod för ständigt framgångsrikt fiske, så inser man att så inte är fallet. Kanske den där magiska färgen kanske inte fiskar så bra trots allt. Och så vidare. In och läs här.

Kanske är vi alla "nybörjare", trots allt?