Arkiv för januari, 2011

Jag tänkte att jag skulle bjuda er på några av mina gamla favoriter … enjoy!

Den här lilla godingen delar jag en av mina mest spännande fiskeupplevelser med. Det var när det var helt nytt, hade knappt hunnit lämna skolans svarv och inte heller fått någon lack, lim eller ögon, då det hände. Jag, Matte och Cine befann oss i Dalälven i början av juni och jag testade denna för första gången, utan lack och grejer som sagt. Utan att ha kontrollerat viktningen i balja eller liknande var det inte helt säkert att det skulle fungera som jag ville överhuvudtaget. Men oj vad det fungerade, kunde jag konstatera redan i första kastet… Typ andra eller tredje kastet hade jag ett hugg och hann se någonting lite finare blänka bakom betet inne bland näckrosorna… Andra kastet kände jag en till stöt och i det tredje kastet smällde det på med dunder och brak inne på det grunda vattnet. Hela gäddan visar sig i hugget och jag konstaterar att den är fin. Efter en stenhård fight i det varma vattnet och bland all växtlighet hade jag en gädda vid båtkanten som då var garanterar PB, åtminstone 9+. Första landningen av den riktigt aggressiva gäddan misslyckades, det andra likaså. Vid det tredje försöket ser jag att betet sitter riktigt ytligt och min rädsla att den ska lossna blir befogad när den börjar plaska runt som en dåre innan jag ser det fula träbetet flyger iväg i en fin båge och gäddan försvinner med en kraftig virvel… Spännande, häftigt men TRIST!

Det här är ett annat av mina egna hemmagjorda beten. Jag gjorde det i början av 2009 och efter det har det bjudit på en hel del sköna upplevelser. Den har en riktigt skön sida-till-sida-gång, skönt bellyflash i vevstoppen och hänget är helt sjukt. Även denna har en missad biffgädda från Dalälven på sitt samvete, och det var under sommaren 2009. Jag och Matte låg ankrade utanför en djupvass, BPP (Big Pike Place), och hade inte haft några kontakter på ett tag. Jag hade vevat in betet och det låg bredvid båten då jag vände mig om och frågade Matte ifall vi inte skulle ta och byta plats kanske … men gäddan avbröt mig och höll på att slita spöt ur näven på mig, en fin gädda i 7-8 kilosklassen. Jag svarade med ett stenhårt mothugg och efter det kontrade gäddan med den värsta rusning jag någonsin varit med om. Efter kanske fem meters rusning hade jag inte hunnit reagera och lossa bromsen som var nästan i botten, då det plötsligt blev äckligt lätt. Upp kommer ett bete med bara ena kroken kvar … i sin sjuka rusning hade gäddan slitit upp en av mina fjäderringar. Jag bjöd då Dalälven på de värsta av svordomar, men Matte, den jäveln, han lade sig ner i båten och skrattade som aldrig förr…

Ett litet trevligt bete från en av världens skickligaste betesbyggare – Anders ”Wolfcreek” Ulvforsen. Ett av mina absoluta favoritbeten och då framför allt under sen vår och sommaren. Det fiskar riktigt aggressivt ner till kanske 1,5 meter och är perfekt att dunka ner i botten på grunt vatten eller köra den ovanför nate och liknande. Riktigt hårda, härliga hugg! Det är ett bete som brukar leverera när alla andra går bet. Jag och Matte har även haft en del framgång med denna under förleksfisket då den fiskar riktigt fint precis under ytan vid långsam inspinning varfat med lite snabbare svep. Trots sitt enligt många lilla format, ca 12-13 cm, tar denna stor fisk… Andreas Paulsen på Lundgrens har bl.a. tagit en 49″ muskie på en sådan här under en av deras resor till Lake of The Woods.

Ett bete av samma tillverkare som betet ovan. Wolfcreeks Skinny Wolf var det andra jerkbaitet jag skaffade år 2008 och bjöd mig även på min första jerkfisk – ingen gädda utan faktiskt en gös på 2 kg som smackade på i Dalälven i slutet av maj 2008. Dagen efter var det nära att min första jerkgädda skulle bli någonting utöver det vanliga. Vid tidigare nämnda BPP smackade det på ordentligt i min nya utrustning. När gäddan närmade sig båten konstaterade vi att den var riktigt fin, såhär i efterhand uppskattad till runt metern lång och kanske sju kilo tung. Nåja, för första gången i en serie av flera (historierna ovan) lossnade även denna gäddan vid ett misslyckat landningsförsök med Mattes alldeles för lilla Svensson-håv… Betet trasslade in sig i nätet och så sprattlade gäddan till och lossnade. Det skulle ha blivit en riktigt fin första jerkgädda…

En moddad Rapala Super Shad Rap. Skeden är aningen avkapad och i ryggen har jag lagt i lite extra bly så att den är precis svävande. Det här betet fiskar jag mycket med när det är riktigt, riktigt kallt i vattnet och man vill fiska långsamt. Den fiskar bra både vid spinn- och trollingfiske. Det har inte någon riktigt stor på sitt samvete än men jag använde den bara förra hösten och lite den här hösten. Men det tar riktigt mycket fisk när vattnet är kallt och är en av mina kallvettensfavoriter… Fungerar även bra att jerka när det är lite varmare i vattnet och har tagit en hel del fisk på det viset också.

Det kommer komma fler bilder och fler beten… Så håll utkik! I morgon bitti blir det dessutom en tur till Skitviken och jag är sjukt taggad… Har en del nya beten att inviga!

Annonser

Update!

Publicerat: 25 januari, 2011 i Övriga funderingar, Utrustning/beten

Nya grejer och båtfix!

Lundgrens hade fått in en del nya grejer och här är mina favoriter…

En liten Squirko, alltså en jerko med tail. De har haft den vanliga Squirkon förut, den stora, samt lilla Jerkon men alltså inte någon liten Squirko. Personligen tycker jag att de verkar sjukt heta och abborrfärgen, den på bilden, är inte att leka med… Känns som ett typiskt favoritbete när man håller i det – rätt utseende, storlek och ”känsla”. Den tror jag på… Jag var hur nära som helst att knipa ett stycke sådana som lön, men till förmån för mitt fotograferande fick det bli pengar istället. Men framåt våren måste man nog skaffa sig en sådan ändå…

Nästa bete är en Big Game Tackle Twitch 6″, i en ny, fruktansvärt trevlig färg… Ack så sugen jag var på den också, men mitt prio ett just nu är fotogrejer. Men, framåt vårkanten blir man nog illa tvungen att skaffa en sådan också som komplement till min Walleye som ju fungerat rätt bra…

De konstiga spinnarna längst till höger är två Dreamcatchers och den spinnaren var den som gav mig absolut mest fisk bland spinnarna nu i vår och sommar. Riktigt fin puls på den och den förjar spinna så fort man börjar veva. De tog i princip helt slut efter Vildmarksmässan förra året, men nu har de fått in riktigt många nya, fräscha färger. Inte mins Walleyen längst till höger, som jag tror skulle vara riktigt giftig i mina vatten…

Lilla Jerkon hade även den kommit in i ett helt gäng heta färger, tidigare fanns det typ bara en eller två färger kvar… Jag är sugen på den där gul/grön/blå på bilden till det grumliga efterleksfisket på Mälaren. 🙂

Nåja. Över till mina nya saker som jag skrapat in på lite olika håll!

Från vänster:

En lite Ace Midget i plast, den hade vissa lackskador så den tog jag över. Trots lackskadorna är den helt i fiskbart skick och nu har jag tre stycken plast-Midgets. Riktigt kul bete att fiska snipor med men även större när de föredrar mindre beten.

En ärrad gammal Ace Joystick som verkar ha många gäddor i ryggsäcken. Även denna har lite lackproblem, men kommer nog orka med ett gäng gäddor till innan den ger upp! Jag har en svart Joystick och det är mitt favoritytbete. Den går liksom inte på ytan, utan mer i ytan. Det är tydligen många som fiskar med den nere i Blekinge men ingen snackar om det… Det här betet är lite som ett ess i rockärmen. 😉

En liten Kuusamo Puukala. Jag fick denna av Mille och han sa att jag skulle ge den en chans trots det lilla formatet på endast 11 cm. Han hade varit skeptisk till den i början, men det hade försvunnit när de första gäddorna huggit och sedan hade det gått utför… Lite närmare efterforskningar visar att det här betet tar ordentligt mycket grov gädda varje år, inte minst borta i Finland. Den ska bara dyka ca en meter och ska bli riktigt kul att testa… Med mitt Cobra-spö och lilla Curado-rulle samt den tror jag att jag kommer bli riktigt farlig för gäddorna! 😉 Min gissning också att det kan bli ett bete som Cine kommer fiska en del med när hon följer med ut…

Efter Kuusamon kommer två Salmo Skinner 15 cm och det är ett bete som jag länge velat testa. Inte minst sedan jag fick upp ögonen för den här betestypen i juni. Även dessa har jag fått av Mille som tagit en hel del fisk på dem. Om jag inte minns fel så tog Jacob en fin gädda på typ 9 kg förra hösten på en sådan också. Mörtfärgen är riktigt het och den kommer skörda som fan, inte minst vid min Hälsingland-trolling…

De två identiska betena härnäst är två Undertakers. Det är allmänt känt att lacken är kass på dessa beten, men folk fiskar med dem ändå för att de tar så jäkla bra med fisk. Gången påminner lite om Piggens. Jag fick tag på en i somras och skickade den då till Benny Backeby som lackade upp den till ett riktigt snyggt bete som håller. Efter det blev det lite av ett favoritbete för grundvattensfisket och nu har jag alltså fått tag i två till. Dessa ska skickas till Claes Claesson som ska lacka den ena till Black pearch och den andra till glittertånglake hade jag tänkt… Ser fram emot när de är klara!

Allra längst till höger ligger ett litet ytbete från Poe, även det med vissa lackskador. Poe’s Giant Jackpot har ju tagit mycket grov fisk, både i USA och Sverige, och det här mindre är nog inte mycket sämre. Med tidigare nämnda lätta utrustning tror jag att den här kommer plocka en hel del snipor i sommar, och inte minst stora abborrar!

Under ovan nämnda beten ligger en Pearson’s Grinder, det enda spinnerbait som jag fiskar med tror jag? Jag har en röd/svart sedan tidigare som jag skördat enm del framgångar med inne bland näckrosor och annan skit och denna kommer komplettera den fint. Den här var visningsex på Vildmarksmässan förra året och har därför en av krokarna avsågad. Jag har dock krokat nästan alla mina fiskar på den bakre kroken så jag tror inte det kommer vara ett problem. Det här betet fiskar jag mycket med när det är mycket växter då den är konstruerad att inte fastna bland all bråte. Även bra att locka ut gäddor från vassen med om man ser en liten lucka i vassen där man misstänker att det står en fisk. Jag har tagit många fiskar med den som jag inte hade kunnat ta utan ett vasskyddat bete.

Dessutom fixade jag ju lite med båten i helgen. Hade fått tag i en del schyssta dekaler från St. Croix som jag nu satte på båten. Såhär blev det:

Nu fattas det bara en schysst mätdekal. Ingen av de som jag hittat har fallit mig i smaken… Någon som har något tips, snälla?!

Förutom det så är nästa projekt att fästa ett kulledat stativhuvud på vindrutan. Jag gjorde en liten anordning som ni kan se på bilden ovan i somras, men det var visst liiite liiite fel gängor så stativfästet på min gamla kamera är typ paj nu. Med ett tiktigt stativhuvud med snabbfäste och grejer tror jag att fotandet kommer gå som på räls även när jag är själv… Med en trådlös utlösare kommer det gå ännu bättre!

Jobb i morgon

Publicerat: 21 januari, 2011 i Övriga funderingar

I morgon ska jag till Lundgrens och jobba, hade två resor kvar på tågkortet så då är det bara att passa på. Hörde via ryktesvägar att de har lite nyheter efter Chicago-mässan. Ska bli kul att kika och klämma på…

Nu bär det iväg mot Uppsala! Ska bl.a. fixa lite med båten som står i garaget och sätta på några nya, snygga dekaler… Har även lite nya beten där hemma som jag tänkte att ni skulle få se!

Skitfiske till de som ska fiska i helgen. För min del blir det kanske lite fiske i Skitviken på söndag, men det är inte helt 100%.

Pontus

Helgens ismete

Publicerat: 17 januari, 2011 i Övriga funderingar, Fiskerapporter
Ismete på Åland i helgen.

Ja, i lördags var man uppe med tuppen och snart satt jag, Mille och Jonathan plus chauffören JP i bilen på väg till dagens fiskeplats. Efter mycket om och men med en pulka som tydligen inte ville samarbeta i 50 cm snö kom vi till slut fram, för att märka att den planerade platsen var upptagen. Jahapp, bara till att röra på benen och leta efter ett annat ställe och snart hittade vi en intressant kant där det inte var några andra. 😉 Efter ett litet tag var alla spöna ute och spänningen kunde börja. Eftersom jag var ny på det här med ismete bestämde vi att jag fick ta det första eventuella hugget. Tack vare att temperaturen i luften låg på runt 10 minusgrader var vi tvungna att rensa is från hålen med jämna mellanrum.

Plötsligt, som en blixt från klar himmel, signalerade en av vipporna hugg och jag var snabbt där. Jonathan, som även han har hanterat en och annan kamera, fick agera fotograf och snart hade jag min första ismetegädda uppe efter en odramatisk fight. Om vi säger såhär – nu kan de bara bli större!

Min första ismetegädda fick simma tillbaka ner i hålet och en ny mört åkte på krokarna. Huggen fortsatte droppa in med visst mellanrum, men både Mille och Jonathan missade sina chanser (ärligt talat så misstänker vi att det var abborrar som var där och tuggade lite). Hur som helst var det snart min tur att ta nästa hugg. När vi satte ut spöna på morgonen så satte vi ett pelagiskt, lite drygt två meter under isen där det var ca. 8 m djupt. Vi tänkte att hugger det här så är det förmodligen en lite finare fisk… Nåja, när vi satt runt brasan och värmde händerna hör vi plötsligt en av ålbjällrorna skramla och ser att det är det pelagiska spöt som det huggit på. Linan sprutar av rullen och jag svarar med ett ordentligt mothugg och hopp om en lite finare fisk. I hålet möts jag dock av någonting annat än den smällfeta 13-kilos vi hade hoppats på… 😉

Hur som helst en gädda, som trots sin (avsaknad av) storlek var en kul fisk såhär i januari när i alla fall jag inte är allt för bortskämd med gäddor. Även denna fick simma tillbaka till sitt rätta element…

Det kom några fler försiktiga hugg denna dag men ingen mer fisk upp på isen för någon av oss. Vad jag dock lyckades med var att jag skulle ta några sköna närbolder på vasstrån inne i vassen, och precis när jag skulle ta en bild försvann underlaget under mina fötter och jag brakade igenom upp till knät med ena benet. Jag hann dock snabbt upp igen och hann inte bli allt för blöt, men kallt var det kan jag säga.

 

Lite eld gör underverk för foten…

På söndagen hade vi planerat in lite mer fiske eftersom det då skulle vara plusgrader. Vad vi dock inte hade planerat var att det skulle blåsa med kulingstyrka eller att regnet skulle stå som spön i backen, något som vi trots det möttes av på morgonen. I samma stund som jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att det inte blir mycket till fiske denna dag får jag ett mess från Jonathan som konstaterat samma sak. Mille gav sig dock inte i första taget och åkte, ifall jag förstått det hela rätt, trots allt ut på isen för att konstatera att vinden bara ställde till kaos och oreda och att gäddan inte var på hugget denna blåsiga dag…

I morgon däremot, när jag börjar kl. 12 och det ska vara tre plusgrader och i princip vindstilla och ingen nederbörd. Det är som bäddat för ett besök i Skitviken…

Kan också nämna att det finns lite filmmaterial från helgen, dock bara tappade fiskar o.s.v., men kanske bjuder er på någon liten film ändå snart…

Ismete på Åland i helgen!

Publicerat: 13 januari, 2011 i Övriga funderingar

Mitt första ismete för den här säsongen

I morgon efter skolan bär det i vanlig ordning av mot Åland för att hälsa på Cines föräldrar och släktingar. Jag har givetvis snackat ihop mig med Mille och co. och vi har nu planerat in ett ismetepass på lördag… Jag ser verkligen fram emot detta då jag i princip bara har ismetat en gång förut och då fick vi ingen fisk. Kanske man skulle kunna få en slags revansch i helgen, tro? Det vore sjukt kul! Kanske man skulle kunna bjuda på de första fiskebilderna och -filmerna med min nya kamera!

Kan också nämna att i samband med mina bilder på plast-McTailen fick jag ett nytt läsarrekord på 696 personer… Ni verkar dock vara riktigt dåliga på att lämna avtryck med hjälp av kommentarer?! Visa att ni är där, jag vet ju att ni finns… 😉

Lite morgonfiske även i dag

Publicerat: 12 januari, 2011 i Fiskerapporter

… trots snöstorm och minusgrader.

Jag började skolan först vid tolv i dag också, så jag hade planerat in en tur till viken för att ta gäddan som jag missade i går… När jag vaknade så möttes jag dock av en bister syn när jag tittade ut genom fönstret; gatorna var helt vita och i luften virvlade snön. Temperaturen låg på ca -2 grader. Tänkte först att nej, det blir nog sovmorgon i dag i alla fall, men sedan kom jag återigen på bättre tankar. Vad fan, lite snö ska inte stoppa mig!

… vilket var någonting som kändes väldigt korkat sådär en halvtimme senare när jag vinglade fram på cykeln i stormen och knappt såg någonting. Kallt var det också. Bättre blev det inte heller av att varje tecken av en fin gädda uteblev. Inte ens en liten gädda ville morgonen bjuda på. Nåja, det var väl hyfsat kul att rasta fiskegrejerna lite. Men nästa gång får det gärna vara bättre väder…

Årets första hugg

Publicerat: 11 januari, 2011 i Fiskerapporter

– Årets första (missade) metergädda

Jag har förmånen att börja plugget klockan tolv varje tisdag och onsdag. I dag hade jag tänkt spendera morgonen med lite krokvässande och fiskefilmstittande, men sedan kom jag på den geniala idén – varför inte dra iväg och fiska lite själv?!

Tänkt och gjort, snart satt jag på cykeln och vinglade fram på den hala asfalten innan jag ca 15-20 minuter senare var framme vid min tänkta destination. Solen var precis på väg upp och temperaturen låg på precis 0 grader.

Jag smög mig försiktigt ner till bryggan och det kändes bara sådär hett som det kan göra ibland. Började göra några kast med en Rapala Minnow Spoon, vasskyddad, för att se så att det inte låg något skit på botten att fastna i. Det gjorde det tydligen inte, så snart kunde jag testa mina andra, fina beten.

När alla gamla beten, bland annat de som jag skrev om i föregående inlägg, fått sin beskärda del av tiden i vattnet föll min blick på plast-McTailen. Jag vill helst inte fiska så mycket med den då den bara är en slags förupplaga som finns i 20 ex och där lacken inte håller samma kvalitet som de som kommer komma i vår. Lacken är alltså lite ”mjukare” på den jag har. Jag kunde dock inte hålla mig från några kast. Efter ett tag vred jag tailen till ”liggande” läge, alltså inte det ”vanliga” läget och jag höll på att tappa hakan över gången jag fick… Riktigt grymt fin, svepande side-to-side preciiis under ytan… I vevstoppen så stod den dessutom och bara vibrerade. Galet hett! I tredje kastet tappade jag hakan igen när jag såg att det flashade till bakom betet av någonting gul/grönt… Såg jag i syne?! Nej då, jag fick min syn bekräftad av den enorma virvel som efter en sekund uppenbarade sig. Nu gick pulsen upp rejält. Jag stannade upp ett tag, gjorde två snabba jerks varav det sista lite ”skarpare” vilket gjorde att betet vibrerade i vevstoppet. Jag hann räkna till två innan gäddan slukade McTailen och innan ”tre” satt mothugget. Finare gädda på ingång! Efter bara ett litet tags fightande ser jag dock hur betet tappar sitt krokfäste och flyger ur munnen på gäddan, som var runt en meter och gissningsvis vägde runt sex, sju kilo. Fan!

 

Fiskesuget är enormt

… så jag rotade lite i lådorna i dag.

En Rapala X-Rap eller någonting som någon reklamerat på grund av en liten obetydlig lackskada. Jag satte på dunkroken som ni ser på bild, och jäklar vad ball den är i vattnet! Testade den i Skitviken samtidigt som plast-McTailen. Denna kommer med största sannolikhet ta mycket fisk vid mitt klassiska ”Hälsingland-trollingfiske”. Den kommer nog bli jäkligt het på Åland också… Riktigt trevlig, slängig och irrationell gång som kommer vara grym när vattnet blir lite varmare.

Big Game Tackle Twitch 6″. Oj oj oj säger jag bara. Det är här det bete som jag tog absolut mest fisk på under 2010. Startskottet på det här betet var min 9,2:a i juni, och sen fortsatte det på den vägen… Alla mina gäddor över sex kilo år 2010 tog jag på det här betet, förutom en på Ace Sweet Shad 66. Tyvärr gick den bort i förtid i september efter att ha landat den sista gäddan på 6,6 kg, då den satte sig i en stock… Den på bilden är alltså inte den heliga, tuggade utan en ny som inte tagit många fiskar… Men jag säger då det, att efter den första turen i Hälsingland 2011, kommer den vara lika tuggad som den gamla… 😉

En gammal Apell Decoy Jr. Det här var ett av de fem första jerkbetena jag skaffade då Matte är bekant med upphovsmannen, Sören Apell. Den första var en gul/brun som jag tog många av mina första jerkgäddor på och jag har många fina minnen med detta bete. Tyvärr så blev det problem med min fina, gul/bruna så jag skaffade mig en ny, den ni ser på bilden. Tyvärr så har den ofärtjänt nog inte fått så mycket tid i vattnet sedan dess, dels på grund av att jag mest fiskar i vatten där denna färg är lite väl skrikig. Men nu när jag kommer börja fiska mer på Mälaren runt Västerås, där vattnet är riktigt grumligt, ska den få mer tid tänkte jag. Inte minst till sommarfisket, då detta är ett riktigt bra sommarbete enligt mig…

SS Shad. En riktigt trevlig liten ytgående wobbler som jag skaffade i våras. Tog en del fisk på den redan då, men mest fisk tog den i somras då Cine (min flickvän och sambo) följde med ut och fiskade. Den fiskar bara några centimeter under ytan vid långsam invevning och är alltså ett effektivt men enkelt alternativ till jerkfiske och liknande, vilket är perfekt för nybörjare som flickvänner eller barn eller liknande som följer med ut på fisket. Jag glömmer aldrig när ytan exploderade bakom Cines långsamt infiskade SS Shad en skön julikväll och hennes bästa fight än så länge började, innan jag kunde landa en riktigt fin trekilosgädda åt henne. Kul som bara den och hon var riktigt stolt efteråt!

I morgon kommer ”Roliga beten del 2″…

I dag var det upp till bevis.

Yes, i dag när jag vaknade och såg att det var riktigt härligt väder, omkring 5+ och sol, var det ingen tvekan om vad jag skulle hitta på… Snabbt i med frukost, packa lite grejer och sedan bar det av mot ”Skitviken”, en vik som alltid håller öppet tack vare ett varmvattenutsläpp. Lite nya spinnare, wobblers och inte minst plast-McTailen skulle få visa vad de gick för.

Jag började testa mina egna beten; det konstiga gummibetet och spinnaren. Båda fungerade över förväntan! Gummibetet var precis som jag hade planerat; det vaggade fram, sjönk kanske 30 cm/sek och spinnarskeden längst bak var helt klockren. Kommer helt klart ta fisk i vår/sommar…

Spinnaren var också grym och pulserade väldigt fint i vattnet. Liknade lite på Screamern, som jag ju kört en hel del med förra året.

Till slut var det dags att sjösätta McTailen, och det med stor spänning. Skulle den leva upp till förväntningarna? Jag kunde börja med att konstatera att hänget var riktigt bra för ett plastbete. Det här är alltså slow-slow-sink-varianten som jag har. Enligt Claes sjunker den en meter på 12 sekunder. Vilket är ca 8 cm/sek. Alltså, hänget levde upp till förväntan för min del.

Vidare kunde jag konstatera när betet efter första utkastet närmade sig bryggan, att den har en gång som är i princip exakt som den vanliga trä-McTailen. Och det är inget dåligt betyg… En skillnad som jag lade märke till jämfört med trävarianten var att plastvarianten ”vibrerade” efter varje jerk. Alltså, ”bellyflashen” från själva rycket fortsatte i vevstoppet när betet stod stilla och sjönk långsamt. Vilket känns som att det kommer vara grymt effektivt på våren när man fiskar långsamt med många vevstopp… Den här egenskapen har alltså inte trävarianten i samma utsträckning som plastisen.

Svartzonker McTail plast lakegrove

Det var väldigt kul med snabbfästet för tailen också då den som sagt får en helt annan gång när man vrider tailen så att den ligger ”längs med”. Gången blir då mer ”svepande” eller hur man ska säga… Svårt att förklara. Annorlunda blir det i alla fall och det är riktigt smart. Kul också när man kunde greja och ha sig hur man ville och byta färg på tailen också.

Svartzonker McTail plast

Sammanfattningsvis kan jag säga att den mycket väl levde upp till förväntningarna, och bjöd till och med på en del bonusar som de vibrerande vevstoppen som jag inte räknat med… Nu ser jag verkligen fram emot en grym vår så man kan få testa dessa rackare på riktigt!

EDIT!

Claes var i badhuset i dag och filmade hörde jag, och såhär såg det ut! Den första är slow-slow-sink och den andra är sink. Jäklar vad fint de går alltså… Eller vad tycker ni?!

McTail i plast!

.

Någon gång i vår kommer Claes ”Svartzonker” Claesson släppa en ny variant av sin oerhört populära McTail – i plast. Utöver materialbytet är nyheterna bland annat att den har snabbfäste för tailen i stjärten för snabbt byte av tail med mera. Det kommer komma en slow-slow-sink-variant som fiskar på 0-0,8 m och en sink-variant som fiskar på runt 0,5-2 m. Den långsamt sjunkande väger ca 95 gr och den lite mer snabbsjunkande ligger på ca 105 gr. De kommer levereras med rostfria VMC Permasteel 2/0:or. Han kommer även att börja sälja sina tailar i trepack, så att man kan mixa med olika trevliga färgkombinationer med det nya snabbfästet…

Jag har snackat lite med Claes och fått tag på ett provex, så här bjuder jag er unikt på de absolut allra första bilderna på Claes nya McTail – i plast!

svartzonker mctail jerkbait

svartzonker mctail plast jerkbait

svartzonker mctail plast jerkbait

Vad tror ni om den? Blir den bra? Själv tror jag stenhårt på den. En kul grej med denna är att man kan vrida tailen så att den ligger ”på sidan” och då ska den tydligen få en helt annan gång som är mer ”svepande”. Så kan man vrida tillbaks den så är den ”normal” igen… På det sättet är det ett bete som täcker många olika situationer. I och med att den kommer komma i en suspending-variant som fiskar preciiis under ytan och en lite mer sjunkande, kommer man kunna täcka alla möjliga jerkdjup.

Trots att det är ett plastbete beter den sig mest som ett klassiskt träbete. Den kräver lite mer av sin fiskare än en vanlig Buster exempelvis, men samtidigt går det att göra mer med ett sådant här bete när man väl lärt sig det.

Observera att han kommer fortsätta med sin vanliga trä-McTail också.

Det ska bli riktigt kul att testa dessa i vår, då den gamla McTailen har varit en stor favorit i jerklådan för min och många andras del…