Arkiv för april, 2011

Specialerbjudande för er bloggläsare.

Jag har lite beten som inte används så mycket så jag tänkte sälja av lite. Annonsen hittar ni här och där kan ni även se priser och annan info. Priset där ligger på 700 kr för hela bunten men för er läsare ligger priset på 650 kr och då bjuder jag på frakten! Ordinarie nypris på alla beten ligger på runt 1700 kr – detta är ett riktigt bra klipp… Perfekt om man t.ex. precis köpt sig ett jerkset och behöver lite beten då dessa täcker upp de flesta situationer mellan vår och höst för gäddan.

Kontakta mig genom att lägga en kommentar här, maila mig eller skicka  ett PM på Fiskesnack för att ta del av specialpriset! Vill man inte köpa hela bunten så finns priserna på Fiskesnack. Vid köp av flera beten blir det givetvis lite billigare.

Skitfiske!

Annonser

I går var vi ut en sväng på Claes hemmavatten.

Jag hade tagit ledigt från skolan men ingen sovmorgon erbjöds för den sakens skull – klockan ringde vid femtiden och några timmar senare hämtade Claes upp mig vid en så kallad centralstation mitt ute i ingenstans. Vi hälsar och Claes nickar ut genom bilrutan och menar att vi kommer få kämpa hårt för gäddorna i dag – inte ett moln på himlen, nästan helt vindstilla och den lilla vind som är kommer rakt från norr och det är frost i skuggan. Inte helt lätta förutsättningar för förleksfiske efter gädda i klart vatten. Vid första kanten kammar vi noll men fisken står där – vi ser några dammoln när vi skrämt gäddorna inne på grunt vatten. Vi nöter på men först efter några timmar kommer första hugget för Claes på en plast-McTail tacklad ”Paddle Style” med en stor paddel istället för svans vilken gör att betet blir som en wobbler/swimbait. Fisken missas dock men då är de tydligen inte helt omöjliga. Snart har Claes ännu ett försiktigt hugg som missas. Vi åker långt in i viken och nöter på ett bra tag. Mitt i ett kast klagar Claes över att gäddorna verkar vara bortblåsta och jag hinner precis nicka instämmande innan Claes spö fluger upp i ett stenhårt mothugg. Fast fisk! Det går tungt och när gäddan först visar sig i ytan klämmer Claes fram att det är en tia! När fisken kommer närmare båten ser vi att det inte är en tia men helt klart en grov och fin fisk. Plast-McTailen ”Paddle Style” sitter djupt inhalerad… Grymt bra bete! Snart ligger fisken tryggt i håven och kramkalas uppstår.

Det var ingen tia men vad gör väl det? 6,8 kilo och 100 cm – en härlig fisk som redan hade räddat dagen någorlunda. Nu satt vi oss och åt en sen lunch och bara njöt och när lunchen var uppäten tar jag ett kast med ”The Paddle” och får ett slackhugg från Helvetet. En arg liten hane som inte gillade den röda inkräktaren…

Snart hugger det igen på Mr. Svartzonkers Paddel. Den är inte stor men den är större än min fisk i alla fall… 😉

Vi driver av en ny kant och efter en lång tids resultatlöst nötande har jag ett pet på min vanliga trä-McTail. Vi lägger i ankaret och nöter och snart har jag ett till litet pet, bara försiktigt i svansen. Vi nöter vidare och snart hugger det stenhårt väldigt ytligt så det bara stänker om det men den lossnar omgående. Jag skriker högt av frustration men hinner inte göra många ryck innan det smackar på igen. Denna gång sitter mothugget och gäddan verkar vara lite finare. Gäddan är riktigt bångstyrig och vill inte alls hälsa på i båten. Den glider upp bredvid båten men ruskar och stångar och har sig, hon väger kanske runt fyra pannor, men precis när Claes trycker ner avtryckaren på kameran flyger betet ur munnen på henne. Jäkla skit rent ut sagt men ändå rätt kul…

Solen fortsätter skina och vinden förblir svag och från norr. Vi gör en lång förflyttning och testar djupare vatten och snart har jag tyngd i spöt när någonting tar min sjunkande Zonker-tail nere i det klara vattnet. Jag fightar ett tag och tycker det känns rätt okay, men istället för en gädda kommer en brax upp med tailen i ryggen. Nya tag…

Jag vrider på en ny vit/svart tail på en sjunkande Plastic McTail i färgen finmört och den glimmar mycket fint i kvällssolen. Jag tjongar ut den långt över en fin djupkant och det känns riktigt hett trots att vi inte haft någon kontakt på stället än så länge. Mitt bete närmar sig båten och plötsligt ser jag hur någonting glimmar till i det klara vattnet bakom betet. En fin virvel uppenbarar sig på den stilla vattenytan. Jag stannar upp för en sekund, gör två korta jerks och plötsligt exploderar det till bakom betet när en gädda i femkilosklassen attackerar betet. Mothugget sitter och jag njuter på hög nivå. Denna gång kommer hon inte undan…

En mycket fin gädda som får simma tillbaka för att göra fler gäddbebisar… Detta visar sig bli dagens sista hugg och dagens sista fisk och snart ger vi upp när vinden försvinner helt. Vi summerar dagen med ynka fyra gäddor i båten men med tanke på förutsättningarna har vi inte fiskat helt illa trots allt. Jag är i alla fall riktigt nöjd med dagen och framför allt har vi haft riktigt kul. Claes, eller Svartzonker som han är mest känd som, är en riktigt riktigt härlig prick som kan en hel del om både betesbyggnad och gäddfiske…

Fler gäddor men lägre snittvikt

Det var tänkt att vi skulle köra en heldag på sjön och när båten var sjösatt och klar klockan nio på morgonen så låg vattenytan helt blank och himmelen helt molnfri. Inte de bästa gäddförhållandena i klart vatten, så det var inte särskilt förvånande när de första platserna inte gav ifrån sig någonting. Det enda vi lyckas med den första halvtimmen är att Mille sätter sin glittertånglake-McTail i en stock. När vi sedan, efter mycket om och men, fick upp hela stockfan i båten med hjälp av ankaret ”Dalälvs-style” så hade betet ramlat av stocken. Lite surt. Vi beslutade oss för att skita i stockstället och gör istället en lång förflyttning med båten, till för oss helt okända vatten. Vi hittade en riktigt fin glesvass i utkanten av en stor vik och började fiska oss inåt. Mille har en liten följare som han missar men efter ett tag kommer en större guidebåt runt en udde en kastlängd ifrån oss och vi hinner precis hälsa innan en fyrakilosgädda attackerar min Phantom mitt framför ögonen på guiden och hans kunder.

Vi fiskar oss vidare och snart har Mille en till liten följare som till vår stora förtjusning smackar på ordentligt på hans Phantom i det klara vattnet, mitt framför våra ögon. Några kast senare hojtade jag åt honom igen att nu har du ännu en följare, Mille såg ingenting på det avståndet men när betet och efterföljaren kommer närmare båten ser vi att det är en stor braxen som simmar bredvid betet. Mycket kul såg det ut!

Efter ett tag gjorde vi en liten förflyttning och driver av en fin kant. När vi drivit av nästan hela kanten och inte haft en kontakt så smäller det äntligen på en liten rackare på min Svartzonker McMio. Med gäddan i nackgreppet kastar vi i ankaret eftersom det verkade stå lite fisk just där och i kastet efter smackar det mycket riktigt på en gädda på min orangea lilla McMio. Mille kammar noll och i ren ilska totalvägrar han att fota fisken åt mig. 😉

Det ”heta” stället ville inte ge ifrån sig fler gäddor så vi börjar driva av en annan vass. Snart har jag hugg på min Undertaker som är lackad av Gargamel, och jag fightar in en liten gädda på det snipfärgade betet.

Mille tar en extremt liten gädda på sin Phantom Softtail och eftersom vi befinner oss mycket nära en brygga där en liten tjej i tre-fyraårsåldern håller på och leker med en håv i vattenbrynet tillsammans med sin mormor/farmor åker vi in dit för att släppa tillbaka gäddan. Först är den lilla tjejen kritisk till vårt förslag att gäddan ska få simma vidare, men efter lite barnpsykologi med argument som ”Men så skulle ju gäddans mamma sakna henne jättmycket!” så tycker hon det är kul när gäddan simmar tillbaka i det grunda, klara vattnet och hon vinkar glatt. Mycket kul att se!

Vi kommer till ett område där det är extremt grunt och vi får skit på krokarna i nästan varje kast. Vi har någon följare men fisket fungerar inte riktigt när man bara fick skit på hela tiden. Jag fick en idé och satte då på en Ace Joystick som går extremt grunt utan att gå på ytan och direkt har jag ett hugg.

Jag missar några hugg på Joysticken men sen dör fisket lite. Tiden börjar ticka i väg och vi tycker att det borde hända mer så vi gör en satsning och åker en bra bit igen. Först blankar vi i en liten vik men i nästa skriker jag högt när jag först ser en ”gädda” inne på det grunda vattnet och sen tre-fyra till och plötsligt är det kanske 25 gäddor som visst är stora braxnar och inte gäddor.  😉 Här måste gäddorna stå tänker vi och mycket riktigt smackar en gädda på Milles tail inne på extremt grunt vatten. Jag håller i kameran när hon returneras och fångar då denna bild.

Jag kontrar dock och krokar på ännu en gädda på min Phantom. Den sätts tillbaka och kastet efter hugger ännu en gädda på samma Phantom. Mycket bra bete det där!

Jag bestämmer mig för att jag ska ta första fisken på min Kjelle Lundberg Stalker och mycket riktigt smackar det snart på en liten braxätande gädda…

Nu var det mycket kontakter på kort tid för min del medan Milles skrikiga tail kammade noll. Jag börjar bli lite kaxig och när jag i kastet efter har ännu ett hugg på Stalkern blir det inte bättre. Jag fightar gäddan några sekunder och konstaterar att den är finare, helt klart dagens största, innan den givetvis kliver av som på beställning. Alltid svårt att uppskatta vikter på fiskar man inte sett men under fem kilo var den nog inte.

Det visar sig bli dagens sista gädda innan vi tvingas åka mot hamnen och vi kan summera dagen till 12 landade gäddor varav nio av dem var mina. Största landade låg på knappa fyra kilo kanske. Ett resultat som varken är bra eller dåligt men man ska inte klaga – det var en riktigt skönt dag med många kontakter och vi hade riktigt kul!

Trög dag med en del förhinder men ändå en del fisk.

Jag och Johan möttes upp vid bryggan klockan 9 i morse och förväntningarna hängde i luften. Vädret var varmt och vindstilla, men Johan trodde i alla fall på stället som har gett ifrån sig rejält mycket stor fisk tidigare. Trumman och två andra herrar, Conny och Norran, fiskade i en annan båt. Vi börjar nöta av första kanten men efter en tids nötande kan vi till Johans förvåning konstatera att vi inte haft ett pet eller följe eller någonting. Vi söker oss lite längre ut ur viken mot Trumman och co. som ligger och nöter en kant och vi lägger oss en bit innanför dem och fiskar av grundvattnet. Snart har jag ett hugg på min plastic McTail som är så försiktigt att jag bestämt hävdade var gräs innan jag såg virveln bakom betet… Snart har Johan fisk på kroken, förmodligen den som högg min McTail, men den kliver av vid båtkanten. Jag har snart ett litet följe och även Johan har någon till kontakt. Vi glider upp mot det heta stället igen och ganska omgående smackar det på en lite finare på min plastic McTail, denna gång stenhårt.

Den vackra madammen krokas av och återutsätts, vi tippar vikten till kanske knappa fyra kilo. Vi fortsätter dänga men fisket är riktigt trögt. Vi har några slappa ströhugg som inte ger någonting. Vi kommer till en lite djupare kant och Johan ska testa mitt ena spö varpå han tar ett kort kast med min Svartzonker McMio. När betet närmar sig båten börjar Johan härja, efter betet står en gädda som är, citat, ”Lätt över fem pannor…” Kanske 5-6 kg. Den ville dock inte hugga igen så vi drev vidare. Jag tog tillbaks mitt spö med den orangea McMion på och efter ett långt spinnstopp vid båten ser jag en fin fröken komma och attackera betet. Betet sätter sig lite på utsidan av munnen så det blir en relativt långdragen kamp innan denna vackra fisk landas:

Denna var lite grövre och vägde väl kanske någonstans mellan fyra och fem. Fin kondis hade hon!

Vid det laget ringde Conny upp och meddelade att de precis fått upp en nia i båten. Lite avundsjuka grattar vi dem över telefon och ser att de ligger en bra bit utåt i viken, men vi hade alldeles för lite ström i den lilla elmotorn för att våga oss ut dit. Istället åker vi tillbaka till stället där vi hade en del kontakter i början och omgående har jag ett stenhårt hugg på en helröd Plastic McTail som jag missar, kastet efter har jag en följare och kast nummer tre smäller det hårt som bara den av en lite finare fisk än den som följde.

Ännu en fisk i fyrakilosklassen som fotas och släpps tillbaka. Denna högg på en McTail tacklad ”Old School New Style” som ni kan läsa om här. Mycket lättfiskad och effektiv! Efter denna fisk så dör fisket lite igen och jag tror att den enda kontakten vi hade efter denna var ett eventuellt hugg som Johan hade. På väg tillbaka håller elmotorn på att dö och det vore inte allt för lägligt – motvind, inget ankare och inga åror. Vi sniglar oss till bryggan och väl där gör vi ett försök att få ur Johans bilbatteri ur hans bil men det är några skruvar som sitter allt för hårt för hans då knapphändiga verktyg. Vi bestämmer oss för en sista satsning och tar oss till andra sidan viken med hjälp av de sista krafterna i elmotorn, en hink och en halv åra ooch väl framme ankrar vi med en tegelsten och lite rep. Där ligger vi och nöter i kanske 45 min men ingenting händer så vi börjar ”hinka” oss hemåt. Väl framme kan vi summera en skön dag som med rätt båt hade kunnat blivit ännu skönare, men man ska inte klaga – tre fiskar med snitt på runt fyra pannor och kontakt med större fisk får räknas som helt okay. Synd dock att Johan inte fick ta sina första för året, men han hävdar att det vore ju fult ifall guiden tog mer fisk än gästen… 😉 Han skyllde också på hans ”lilla” skärsår på högerhanden som gjorde så att han hade lite svårare att jerka än normalt.

I morgon blir det fiske med Mille och co. och det ska bli riktigt kul!

Många gäddor och en fin toppfisk.

För ganska precis två år sedan fiskade jag, Matte och Jacob tillsammans för första gången och fisket ägde rum i Dalälven. Under påsklovet fiskade vi några dagar och grunden till teamet lades. Turen gick inte till historien som den allra bästa, men trots det så fångades en och annan fisk och vi hade även kontakt med en riktigt grov gädda. Nu var det tänkt att vi skulle göra en favorit i repris… Våra planer gick dock i kras när Jacob gick och blev magsjuk så sent som dagen innan vi skulle åka men jag och Matte gav oss i alla fall av på lördagskvällen, efter fisket med Christian Jansson. Väl framme hann vi bara fixa lite grejer med motorn, lägga i båten och tackla alla spön innan det blev mörkt så vi ställde klockan och gick och sov i stället.

Det kändes riktigt härligt när vi på söndagsmorgonen väl satt i båten och var på väg mot vårt första stopp och första ankring – samma ankring som för två år sedan retade oss med en tappad gädda i 10+-klassen i ett av årets första kast. Ankaret åkte i och våra beten kastades ut. Min nya McTail i färgen glitteröring hann inte simma länge i det grunda vattnet innan jag känner en stöt och ser en hyfsad virvel torna upp sig bakom betet. Fan, tänker jag, men efter några kast genererar McTailen ännu ett hugg och denna gång sitter mothugget som det ska. Den lilla gäddan fightas in till båten och krokas av i båtkanten. Vårat Dalälvs-fiske hade börjat!

Vid det här laget börjar Matte rota i min låda och sätter även han en gammal tuggad McTail på tafsen. Det dröjer inte länge innan Mattes första gädda för året är ett faktum – en fin gädda i 2-3 kilos klassen som slukade McTailen direkt efter utkast innan han ens hunnit börja inspinningen!

Det fortsätter droppa in fisk och vi tar bl.a. några gäddor på trolling med den klassiska wobblern Nils Master. Ingen av dem är dock särskilt stora – den största väger kanske 1,5-2 kg.

För exakt ett år sedan, den 17:e april 2010 kl. 15:25, tog Matte sitt PB på 7,3 kg på ett ställe i Dalälven som vi kallar BPP – Big Pike Place. Kl. 15:51 på nästan exakt samma ställe, ett år och 26 minuter senare, smäller det ännu en gång ordentligt i Mattes grejer när någonting slukar hans tuggade Wolfcreek ”The Cub”. Efter en relativt kort och odramatisk fight landas denna vackra fisk:

7,1  kg och 105 cm lång var den fröken och hon var alltså nästan exakt lika stor som gäddan som Matte tog för ett år sedan. Denna fisk var inte PB men helt klart en rolig, fin och minnesvärd fisk! Jag kan också nämna att inför det vinnande kastet som gav hugget med stort H utbrast Matte: ”Nej, nu ska jag testa en sak…”, varpå jag kollar oförstående på honom när han börjar klä av sig sin T-shirt. Han fortsätter ”Jag ska testa ett kast utan tröja.” Jag bestämmer mig för att göra samma sak och konstigt nog så var det inte alls kallt utan solen värmde på bra. Och som sagt – i första kastet högg en sjuplusare för Matte… 😉

Detta visade sig bli dagens sista fisk och facit för denna dag blir åtta gäddor – fem till mig och tre till Matte med största på 7,1. Nöjda med dagen ställer vi klockan och går och lägger oss.

Tidigt nästa morgon börjar Matte med att kroka en riktigt liten gädda på sin abborrfärgade The Cub och den visar sig bli startskottet på ett riktigt sniprace (framförallt för min del). Den ena snipan avlöste den andra och min McMio i färgen CINE Special fick sällan simma länge förrän den inhalerades. En sjunkande McTail i plast visade sig fungera riktigt bra också. Vid kvällen hade jag landat tio gäddor och Matte två, men totalvikten för dagen kanske låg på tio kilo eller liknande. Alldeles för små fiskar för våran smak men ibland är det bara så. Jag fick även ta första fisken på en ny Big Game Tackle Twitch 6” i färgen smallmouth bass som dock senare sattes i en stock. En ny sådan måste inhandlas!

Under dagen hade jag en förkylning som kom krypande och vid kvällen var jag riktigt snörvlig. När vi vaknade av min mobilklocka kl. 06:00 morgonen efter hade Matte gått ut och sovit i soffan för att jag snarkat så mycket (förlåt!) och för ovanlighetens skull lyckades jag somna om. Jag vaknade igen lite efter kl. 8 och var snabbt upp och väckte Matte. En stund senare var vi ute i båten och gav oss ut på älven för några sista timmars fiske. Jag har snabbt ett hugg på CINE Specialen som jag missar men snart hugger en annan liten gädda som fastnar. Snart tar jag ännu en liten snipa som får simma tillbaka. På väg hem lite efter lunch beslutar vi oss för att ta en sista ankring vid BPP och snart har Matte sitt första hugg för dagen på en Cub full av växter som den lilla gäddan tydligen tyckte såg god ut. Den missar dock krokarna och kastet efter får Matte växter på igen precis som att gäddan hugger igen. Samtidigt har jag en annan liten snipa som jagar min McTail i ytan men missar, varpå Matte drar en fuling och kastar dit sin Cub som tydligen såg god ut. Den lilla gäddan tappas dock men jag kontar genom att kasta mot området där Mattes vegetariangädda höll till och har omgående en följare som hugger min Undertaker. Jag lyckas fighta gäddan ända till båten så att den fick drabbas av min kameras vrede.

Efter denna lilla fisk var det dags att åka hemåt och vi kunde summera 24 gäddor under dessa 2,5 dagars fiske. Toppfisken var fin men de övriga 23 var inte mycket att hänga i granen…

Bjuder er på lite bilder från våra dagar vid älven!

Jag filmade även en del under fisket, bl.a. fighten och releasen på Mattes sjukilos och den filmen kommer så fort jag har den klar!

EDIT! Nu är den klar. 

En dag på Mälaren med Christian Jansson.

Vi möttes upp på bryggan kl. 07:30 och förväntningarna hängde i luften. Jonas kommer en kort stund senare via sjövägen med sin far och bror som också ska utmana Mälarens gäddor denna vackra dag. Isen låg fortfarande vid bryggan men det innebar ingen problematik alls för Christians smått brutala båt. I snabb fart begav vi oss mot dagens första kant och det dröjer inte länge innan jag har en följare i trekilosklassen som följer efter min lilla McMio utan att hugga. Fler kontakter blir det dock inte vid denna kant så vi brummar vidare. Efter ganska lång tid och ett antal långa förflyttningar senare får jag dock ett ordentligt hugg på samma McMio och denna gång kan fisken landas.

För de andra uteblir huggen men efter ett tag landar jag ännu en liten, extremt ljus gädda på en långsamt sjunkande Svartzonker Tail.

Det var allt för lång tid mellan huggen vid det grundfiske som vi bedrev så vi gjorde ännu en radikal förflyttning till en djupkant och lodet visar stora betesfiskmoln och även en och annan fin banan. Ut med en varsin wobbler bakom båten och det dröjer inte länge tills både Mille och Jonas har fisk på samtidigt. Snörpligt nog klev båda fiskarna av men det kändes ändå som att dagens kod knäckts lite. Snart har Mille hugg igen på sin lilla Cisco Kid och denna gång följer den med hela vägen till Christians håv.

Den 85 cm långa fröken fick simma ner i djupet igen och wobblerna släpps ut igen. Jag hinner precis lägga ner min kamera innan Milles spö står i böj för tredje gången på kort tid…

Denna fisk var aningen kortare och inte heller lika romstinn som den förra men en rolig fisk var det helt klart! Milles mungipor gick vid det här laget i en vid båge mellan örsnibbarna men snart var det Jonas tur att få le… Efter en lång och nervpirrande fight där wobblerns krok satt extremt ytligt på utsidan av munnen landades denna långa fisk:

Denna dam mätte hela 105 cm men hade väl konditionen emot sig. Tunn över ryggen, tom i magen och allmänt sliten var den så den vägde inte så mycket som en 105:a brukar kunna göra. Vi vägde henne inte men hon uppskattades till kanske 5-6 kg. Dessa tunna, lätta men långa fiskar gör sig bäst på pappret om de förblir ovägda… 😉

Efter den fina fisken hade vi inga fler kontakter på den platsen så vi söker upp en annan, liknande plats men inte heller den vill leverera. Dagen börjar gå mot sitt slut så snart måste vi tyvärr styra båten mot båten som Jonas pappa och brorsa fiskar ifrån för att släppa av honom där. Vi brummar på mot bryggan där min pappa ska hämta oss men efter lite tjatande från min sida gör vi ett sista stopp precis bredvid bryggan. Det stod ju 2-2 mellan mig och Mille så jag tänkte att vi måste ju ta en avgörande fisk… 😉 Mycket riktigt, nästan omgående smäller denna på för mig och fightar mycket bra:

80 cm och den fick avsluta vår härliga dag tillsammans med Christian. Ställningen blev 3 till mig, 2 till Mille, 1 till Jonas och 0 till Matte. Jonas plockade alltså hem största fisken så det blev väl han som tog hem ”totalsegern”… 😉 Resultatet är väl inte det allra bästa men fisk fick vi och dessutom en finare, det kändes dessutom ännu bättre när Christian fick höra av många guidekompisar att de blankat på Mälaren den här dagen.

Hade det här varit på King of Mälaren som ju skulle varit den dagen hade vi nog placerat oss riktigt bra. Med de fem längsta fick vi en längd på drygt 405 cm vilket många gånger kan räcka långt på King of Mälaren… Men men, vissa tog på trolling och vi var 4 fiskare i båten så man kan ju inte tänka så. Det var en riktigt trevlig dag på sjön hur som helst och det var extremt kul och lärorikt att få fiska med en så duktig guide! Om någon tänkt åka ut på en guidad tur efter gädda eller någon annan art som Christian guidar efter kan jag rekommendera er ett besök på hans hemsida som ni hittar här

Film från denna dag kommer upp också och den publicerar jag så fort den är klar!

Mycket på G!

Fick några nya beten från Svartzonker häromdagen, här är några av dem:

Helt sjukt snygga! Jag återkommer med fler bilder, dessa kräver fler bilder för att visas rättvisa! McMion längst bak är en ”specialfärg”, CINE Special, som tjejen min designat. Mycket snygg!

Vi har lite ändringar i vår planering också. King of Mälaren har flyttat datum så den kunde vi dessvärre inte vara med på. Planeringen ser ut som såhär: i skrivande stund är Mille och min far på väg mot Västerås med Bustern på släp, och den ska läggas i Mälaren nu i kväll. Det blir förhoppningsvis en kort tur redan då och sedan ska vi ut med Christian Jansson i morgon istället för KoM. Det ska bli mycket roligt! På kvällen åker Mille hem till Åland medan jag och Matte beger oss till Dalälven. Det var ju tänkt att Jacob skulle med också men så sent som i dag gick han och blev magsjuk så det gick ej, tyvärr. Nåja, jag och Matte kör Dalälven till på tisdag och på onsdag ska jag kanske ut med Herr Svartzonker i hans hemmavatten. På torsdag åker jag till Åland och på fredag ska jag ut med Johan Boman men även Stefan Trumstedt kommer vara med i båten.

Så ser planeringen ut just nu. Datorn min kommer nog följa med så det blir nog några uppdateringar här! Håll utkik!

Här kommer filmen från gårdagens fiske:

Önska oss skitfiske så ska jag göra allt som står i min makt för att bjuda er läsare på bilder på en 10+! 😉

Här kommer lite tips om tailen på Svartzonkers ”Plastic McTail”.

McTailen i plast kan vara rätt så klurig att förstå sig på i början. Fel inställd åker den bara upp till ytan, strävar åt ett håll eller får inte mycket till gång. Då tänker man ”Men jag har ju läst så mycket gott om den? Och på filmerna går den ju grymt?!”. Svaret är: allt handlar om tailen…

En av de finare sakerna med McTailen är att den är så många olika beten i en förpackning så att säga. Beroende på vad för tail du skruvar på samt hur du sätter den så får du ett antal helt olika beten. Här är några exempel:

Betet längst till vänster är tacklad med originalstjärten men den är vriden så att den ligger horisontellt. Betet blir då mer lättfiskat än när tailen står uppåt samtidigt som det får en lite mer ”svepande” gång.

Näst längst till vänster ser ni en McTail som är tacklad ”Knife Style”. Vad man gör när man tacklar den så är helt enkelt att man klipper av tailen i själva böjen så den ser ut som på bilden och vrider den så den pekar uppåt. Tacklad så går det verkligen inte att misslyckas med gången! Extremt lätt att få att gå sida till sida och den skakar också ganska mycket efter varje jerk. Den här varianten är väldigt lättfiskad vilket gör att man kan fiska den med ett grövre haspelspö eller ”vevjerka” den med enbart veven. Man kan även vrida tailen horisontellt och då blir gången lite mer ”svepande”.  Om man tycker McTailen är svårfiskad – klipp tailen så så ska ni få se på f*n…

Betet näst längst till höger är tacklad så att den fiskar som en vanlig McT: en lättfiskad glider med en del bellyflash. Går även utmärkt att spinna in eller trolla så slingrar den sig fram i S-kurvor. Vad man gör är att man tar änden från en ”vanlig” tail av den typen som sitter på de flesta spinntailar och helt enkelt skruvar på betet.

Längst till höger ligger en McTail som är tacklad som en vanlig ”spinntail”. Den fiskar riktigt bra på långsam invevning och man kan få den att gå extremt grunt, ungefär 10 cm under ytan i sakta tempo. Den wobblar och knycker långsamt vilket kan vara riktigt hett. Vill man att den ska fiska lite djupare så kan man vrida tailen nedåt, men vid grunt fiske är den bäst med tailen uppåt.

En annan variant fick jag höra talas om av Claes i går och då spelar det tydligen i princip ingen roll hur man vrider tailen. Varianten kallas ”Old School New Style” och den ser ut såhär:

Ni ser säkert på bilden vad det är man gör men jag kan ju förtydliga – man klipper av ”rodret” som sitter undertill på tailen och då försvinner allt vad svårfiskat heter. Betet blir då sjukt lättfiskat och får, citat av Svartzonker himself, ”svepande side-to-side och lätt irrationell gång.”

När betet är nytt och du aldrig tidigare blött en Plastic McTail skulle jag rekommendera att du klipper tailen antingen ”Knife Style” eller ”Old School New Style”. Då går det inte att misslyckas. Föredrar du vanligt spinnfiske framför jerkfiske sätter du bara på en spinntail.

Detta är bara en liten del av alla möjligheter som finns – varför inte testa tackla med typ en vertikaljigg av Fin-S-typ, eller med en avklippt 15 centimeters shadjigg för att få en grunt fiskande wobbler? Kanske en jigg av ”masktyp”? Möjligheterna är som ni förstår oändliga med detta bete och utöver alla tailvarianter så finns den i två sjunkhastigheter. Slutsats: Svartzonker Plastic McTail är ett grymt bra allroundbete!

Film på hur man byter/vrider tailen:

För ännu mer tips och trix, klicka här!

Tog en kort tur för att testa lite nya beten från Svartzonker…

I går fick jag hem en ganska ordentlig laddning med beten från Claes ”Svartzonker” Claesson och i dag var jag ner till Mälaren för att testa dessa. Efter att alla inspekterats mycket gillande i det grumliga vattnet cyklade jag vidare till en annan vik för att se ifall isen hade gått där, det hade den inte för två dagar sedan. Väl där ser jag att ja, isen är borta och det känns faktiskt rätt hett när ett av mina nya beten kastas i väg. Efter kanske 10 minuters fiskande ser jag en rejäl plog bakom min långsamt fiskade McMio och sedan uppstår slacklina när den hugger betet. Mothugget sitter klockrent och den ganska fina gäddan bjuder upp till en kamp som dock inte blir särsklit långvarig då den högg nära mina fötter. Jag ser att betet sitter bra krokat en bit in i käften och kan lugnt ta gälgreppet och konstatera att gäddan är väldigt fet, bred och välkonditionerad. När jag håller i gäddan kommer en man gående med en riktigt fin kamera (Nikon D7000) och börjar dessutom snacka med mig på ”fiskespråk” om gälgrepp, lek och konditionen på fisken o.s.v. En fotograf som även kan fiska! Kameran går varmt och här ser ni några bilder:

Vad gäddan vägde tänkte jag att ni får gissa! 😉

I morgon bjuder jag er på bilder på de nya betena, mycket bra tips angående plast-McTailen samt en ändrad planering men inte till det sämre! Som sagt, skriver mer i morgon om det.

Zalt glimmar till ännu en gång.

PM på Fiskesnack, från Bergman till Lakegrove, klockan 19:53 den 11:e april 2011:

”Halloj,

jag har fått ett mail från Zalt att de kommer ta till rättsliga åtgärder om inte bilden med deras logga i tas bort. Det är alltså loggan som du använt på bilden som är orsaken till att bilden tagits bort. Om du vill lägga upp bilden på nytt så är det ok så länge inte deras logga finns på samma bild.

Mvh Bergman”

Det här är en ren uppmaning från dem till att jag ska lägga upp skiten igen så här kommer en annan bild, utan dess logga:

Zalt kvalitet

Den gamla ”historien” hittar ni här och bilden på Fiskesnack hittar ni här. Sådan här skitkvalitet kan inte accepteras, skriv på om skiten och visa ert missnöje (förutsatt att ni är missnöjda då, men personligen är deras kvalitet ingenting jag är nöjd med)!

Hur tycker ni det skulle vara ifall de flyttade produktionen till Sverige, höjde priset till säg 250 kr och införde samma kvalitet och koncept som för 10 år sedan? Jag skulle i alla fall köpa deras grejer igen då, men inte som det ser ut nu…