Arkiv för maj, 2011

 – trögt fiske i solen och blåsten men fina toppfiskar.

.

Solen strålade från en nästan helt molnfri himmel när jag, Matte och Mille kom fram till Tre Rosor i Rosersberg, stället där Svenska Gäddklubbens ungdomsläger skulle utgå ifrån. Vi hälsade på allt trevligt folk som redan var där, fick nycklar till våra rum och gick och lämnade våra grejer som vi inte skulle ha med ut i båten. Efter det väntade ett snabbt litet möte där Lars Berglund berättade lite om helgens planering och snart bar det av ner mot Mälaren. Nere vid bryggan väntade 10 kaptener med tillhörande båtar – Lars Berglund, Janne Åkerlind, Jensa Ekhamn, KG, Mats Carlsson, Jonas Lilja, Richard Richardsson, Kent Rådman, Lars B, Tobias Fränstam och Lars N. 10 mycket mycket duktiga gäddfiskare som kan dessa vatten som deras egna bakfickor. Jag, Matte och Mille fick fiska med Jensa, tack vare en tre år gammal tradition, och snart var vi i båten med alla grejer och inte långt senare bar det av med ekipaget i bra fart på Mälarens fjärdar.

Det blåste en hel del så vi tvingades ta fram ankaret. Första ankringen kändes riktigt het men gav inget omgående resultat. Efter att ha tagit upp ankaret och drivit med vinden ett antal gånger smackar det till ordentligt i en Bjerks Tail som Mille precis lånat ur Jensas beteshink. Upp kommer en förstafisk på hyfsat respektabla 84 cm.

Det skulle visa sig bli enda fisken upp för vår del innan lunch. De enda kontakterna vi hade utöver Milles Bjerks Tail-gädda var en missad snipa på McTail för mig samt en fin följare på en Lakegrove Tail som inte riktigt ville hugga… Nåja, vi hade en fisk upp och det smakade riktigt bra med hamburgertallrik från den lokala restaurangen Farbror Blå som avnjöts ute i det fria.

När maten var uppäten bar det av med båten igen. Det märktes att maten hade positiv inverkan på Matte, för snart krokar han sin första fisk på helgen, givetvis på sin magiska abborr-Cub från Wolfcreek. Spöet böjde sig härligt under fighten och snart kan vi landa en vacker gädda i knappa femkilosklassen.

Vacker Mälarmadam på 87 cm. Inte helt fel! Cuben hade gjort det igen…

Efter att ha testat en del på lite djupare vatten utan resultat åkte vi snart in på grunda, beprövade vatten igen. Snart tar Jensa fram sitt spö och på andra kastet krokar han på en liten snipa. Efter den är han nöjd och intar guideposition igen. Snart landar även Mille en liten gädda.

Jag börjar känna mig otroligt stressad när både Mille, Matte och Jensa har fisk i båten men inte jag. Jag hade bara missat en väldans massa hugg och haft en del följare. Jag sliter dock på och snart får jag min belöning i form av en hiskeligt stor gädda på 60 cm som blir dagens sista. Nej, lördagens fiske gick verkligen inte till historien som det bästa vi varit med om.

Vi avslutar dagens fiske och beger oss tillbaka till Tre Rosor för en riktigt god middag. Efter det väntade spinnarbygge tillsammans med Bo Gunnars, vilket var väldigt uppskattat av de flesta.

Bo Gunnars berättar om olika skedar och dess egenskaper…

Fullt fokus på att få alla delar rätt…

Så småningom blir vi klara och vi tackar Bo för att han kom, det var verkligen intressant och inspirerande. Tror nog att det är en del av deltagarna som kommer börja bygga spinnare efter det…

Jag och Mille bestämmer oss för att smyga ner till badbryggan för att testa våra nya spinnare. Vi kommer ner och konstaterar att våra spinnare är en aning trögstartade men att de går riktigt fint när de väl börjar spinna. Tro mig när vi båda fick oss en liten chock när vi i typ tredje kastet för Mille båda ser en gädda i fem-sexkilosklassen som följer efter hans spinnare bara en knapp decimeter bakom! Mille skruvar upp farten och när spinnaren med gäddan alldeles bakom närmar sig bryggkanten börjar Mille på en så kallad ”Figure 8” och gäddan hugger innan första varvet är avslutat fast fisk! Vi bara garvar och är helt exalterade över det balla hugget och det faktum att fin fisk högg direkt på spinnare. Gäddan kommer upp till ytan och ruskar och så plötsligt lossnar krokens fäste. Jäkla skit, men kul ändå! Spinnarna fungerade…

Snart var hela bryggan fylld till bredden med killar som fiskar med spinnare och om det hade funnits en till gädda i området som ville ha spinnare hade den huggit. Jag, Mille och Jonas tar våra spön och söker nya vatten. Efter att ha gått en bit kommer vi till en kant som går att fiska av och efter ett tags nötande hugger det för Jonas. Denna gång går fighten vägen.

Riktigt kul att spinnarna fungerade bra och vi är nöjda för kvällen. Vi beger oss tillbaka och jag spenderade min sista del av lördagen med en cola, lite nötter och rullmek vilket var väldigt välbehövligt. Efter det gick rullen som en klocka igen…

Frukost vid halvsju-tiden på söndagen och sedan bar det i väg med högsta fart – vi var taggade och sugna på revansch.

Det skulle dock visa sig vara minst lika trögt denna dag. Vi testar alla möjliga ställen, djupt som grunt, pålandsvind som lä, men fiskarna uteblir. Jag har några stötar på ett hemmagjort ”gummibete” och Mille har en följare på sin Birkan. Riktigt trögflörtat var ordet. Vi styr mot ställena som levererade under lördagen och vid 11-tiden är det jag som visar var skåpet ska stå, om man nu kan säga så om en snipa, med mitt spinnerbait från Svartzonker. Hela 67 cm och den vore lite pinsamt att visa upp här på bloggen… 20 minuter efter min lilla gädda är det Milles tur och denna var aningen längre decimetern längre men väldigt smal.

Snart krokar även Matte på en liten snipa på sin Cub. Jensa drar en liten på en Bjerks Tail. Efter det dör fisket igen. Med endast en timme kvar av fisket glider  vi upp bredvid Jonas ”Grilja” Liljas båt som ligger och driver av en kant. Under lördagen hade de gjort precis samma sak på oss – när vi låg och drev av en kant kom de i full fart och la sig en kastlängd framför oss och tog våran drift. ”Team Tail vinner inte tävlingar för att vi är snälla!” sa han kaxigt med ett leende på läpparna och missade snart ett hugg. Nu var det dags för hämnd och jag singlade iväg en spinnare tillverkad av P A på Lundgrens väldigt nära deras båt. När spinnaren närmade sig vår båt ser både jag och Jensa hur en stor gädda följer efter spinnaren. Jag ökar vevhastigheten och då simmar gäddan ikapp med öppen mun och slukar spinnaren. Efter en kort och intensiv fight på kort lina kan Mille håva en riktigt fin gädda. Helgen var räddad.

Vi mäter henne till 102 cm och väger henne till 7,1 kilo. En fisk som definitivt gjorde min helg och som är speciellt rolig att få när det är tävling. Häftigt med stor fisk på spinnare också!

Mycket mer än så hann vi inte med, förutom ett riktigt bra hugg på samma spinnare i kastet efter att min 102:a släpptes tillbaka. Det var exakt samma slags hugg och sedan några tunga gung, innan det lossnade.

Vi samlas för prisutdelning, och det visar sig att det hade kommit upp en riktigt fin gädda på över nio kilo och 112 cm tror jag det var. Min 102:a blev tredje längsta fisk och belönade mig med en femnummersprenumeration på FiskeJournalen samt en keps från Fiskarboden som kändes väldigt bekant. 😉 Utöver det fick alla deltagare en påse med diverse trevligheter såsom beten och en tidning från Sportfiskarna.

Trots att fisket kanske inte gick till historien som det bästa så var det ett riktigt, riktigt lyckat läger – återigen. Alla tre år då jag har varit med har det bara varit glada miner och jag tycker att det är fantastiskt att Svenska Gäddklubben och alla kaptener ställer upp så för ungdomarna. 35o kr för två dagars fiske inklusive guide och bensin, mat och frukost, en natt på hotell, föreläsning om spinnarbygge med material till en spinnare per deltagare, med mera är alldeles förskräckligt billigt. Man får sjukt mycket för pengarna och har man inte fiskat så mycket förut är det ett perfekt tillfälle att få komma ut och ta sina livs första gäddor. Varje läger är det deltagare som får sina första gäddor, tar personbästan, har det roligt och lär känna nytt folk. För mer info om kommande läger o.s.v., kika in här

Annonser

Några dagar i Hälsingland då allt bara klickade.

Med packning för ett helt kompani stod jag och Mille äntligen och väntade på Uppsala Centralstation på tåget som skulle ta oss norrut för några dagars, förhoppningsvis, trevligt gäddfiske. Några timmar och en FiskeFeber senare klev vi av tåget och blev uppmötta av min pappas kusin Lars som skjutsade oss ut till stugan via den lokala matbutiken för att inhandla mat. Jag kan säga er att det blev många paket med bacon samt två tuber med baconost – bästa fiskematen… Väl i stugan inhalerade vi lite snabb lunch innan vi tog oss ner  till båten med alla grejer. Först behövde vi vända den lilla båten på rätt köl innan vi knuffade den i vattnet. Grejerna packades i, spöna tacklades och några heta beten lades fram lättillgängligt. IKEA-kassen fuktades i vattnet. Det portabla ekolodet monterades. Avkrokningstång, våg och måttband ladess lättillgängligt. Jag hade påstått att det kunde behövas i den här sjön så nu var det upp i bevis.

När allt var klart och vi var helt klara för fiske var stämningen så härlig att det krävdes en kram. ”Nu jävlar” sa vi, och menade det. Det kändes bra. Eftersom det var pålandsvind precis vid båtplatsen rodde vi endast en dryg kastlängd innan ankaret åkte i. Jag hade dagen innan avfärd fått ett paket från Svartzonker med bland annat en omlackad liten Aad Dam Toppie i regnbågsfärg som kändes riktigt het. Det tog bara ett fåtal kast innan jag fick anledning att göra mothugg. Fisken stångar på bra och det bådar gott inför kommande fiske att en finare fisk smäller på så fort. Efter en riktigt fartfylld fight med många rusningar och hopp landar jag en riktigt trevlig gädda. Perfekt förstafisk…

6,5 kilo och 101 cm. Riktigt trevlig förstafisk som fick simma tillbaka för att äta fler braxnar i den grunda viken…

Jag lyckas peta upp två extremt små snipor på mellan 30 och 40 cm i viken innan vi bestämmer oss för att testa handhållen bonntrolling. Ganska omgående smäller det till i Milles spö när en liten snipa hugger på hans Bomber 16A. Han blir helt trollbunden av hugget och jag säger att vänta bara tills det hugger en finare fisk… Det dröjde bara drygt en timme innan det skedde. Mitt spö böjdes ner i handtaget när någonting slukade min Crane någon meter under ytan. Ännu en bra fight senare kan jag landa mitt årsbästa i ett stabilt gälgrepp.

Lite längre och lite tyngre än förra… 6,9 kilo och 102 cm. Årsbästa! Det börjar arta sig och även hon får simma tillbaka till sitt rätta element…

Nu överlåter jag min kära Crane till Mille och det kan ha varit det största misstag som går att göra om jag hade velat ha mer fisk. Gäddorna duggar in ganska tätt och medelvikten ligger på runt fyra pannor. Kul! En fin abborre lyckas den lura också.

Vi slutar trolla och intar den grunda viken  som gav ifrån sig finare fisk på morgonen. Vi tar någon snipa var innan jag drar på ett spinnerbait, ”Pearsons Grinder”, inspirerad av Roger Thurings reportage om spinnerbaitfiske i senaste FiskeFeber. Plötsligt har jag ett misstänkt hugg som jag missar som var så tvärstumt att jag trodde det var en stock. Jag fortsätter fiska in betet i hög hastighet och precis vid båtkanten säger det tvärstopp. Fighten blir galen och snart kan jag landa en fin gädda efter en hel del sprattel.

5,9 kilo och 96 cm. Sjukt kul med så fin fisk på spinnerbait! Mycket bra hugg och galen fight. Den hade varit mitt årsbästa bara timmar tidigare… En annan kul grej är att såhär i efterhand kom jag på att det kanske var samma gädda som jag hade upp i höstas på 6,6 kilo och 96 cm – mycket riktigt, efter jämförelse med bland annat den här bilden och en film kan jag konstatera att det är samma gädda. Kul!

Vi återupptar trollingen och snart har Mille en på knappa fem kilo. Jag lyckas även jag få en fin och rund borre på Crane.

Vi byter taktik till spinn igen medan ljuset bara försvinner mer och mer. Plötsligt har Mille ett försiktigt hugg på sin tail som missas, men en riktigt fin virvel visar sig bakom betet. Mille fortsätter kyligt att fiska in betet vilket resulterar i ett stenhårt hugg och en vild fight…

Det första vi lade märke till vid landningen var skadan vid stjärtpartiet som vi kände igen väldigt tydligt – det var samma fisk som jag tog den morgonen på Toppie! Kul att C&R fungerar. Vi tyckte att hon hade tjockat till sig lite – mycket riktigt, nu hade hon gått upp två hekto till 6,7 kilo. Otroligt kul! Hon fick simma tillbaka igen och vi avslutade för kvällen. Fyra gäddor över 5,9 kilo på en halvdag är helt okay!

Ny dag. Och inte vilken dag som helst heller – dagen, myten legenden – fredag den 13:e. Otursdag för vissa, turdag för vissa. Själv har jag bl.a. haft turen att jag snubblade över min nuvarande sambo fredag den 13:e för drygt två år sedan. Turdag för mig alltså. Mille hade dock ingen speciellt positiv relation till den dagen men ändå skulle det visa sig att det var han som skulle vara lyckligast när dagen var till ända…

Morgonen började trögt trots att vi hade laddat upp med stekta bacon och äggröra. Det dröjde länge innan en liten snipa ville ha mitt spinnerbait och till slut var det även en pyttegädda som ville ha Milles haspelspöfiskade soft 4-play. Morgonen var en besvikelse med dagen innans mått mätta. Lite senare framåt lunch börjar det förvisso hända grejer – trolling visade sig vara dagens medicin och snart har vi ett gäng runt tre-fyra pannor i båten. En gädda hade riktigt riktigt snygg teckning…

Jag hade återigen överlåtit min Crane till Mille – fråga mig inte varför. Mina Big Game Tackle Twitch levererade förvisso de också, men inte alls i samma utsträckning som Cranen denna dag. Och nästa hugg föll på Crane, oväntat… Nu sjunger det rejält i grejerna innan denna enormt vackra fisk landas!

Den underbara gäddan mätte hela 114 cm – en längd med solklar potential till 10+ i rätt kondis. Denna var förvisso inte i rätt kondis, utlekt och ingenting i magen. Trots det vägde hon in på 7,9 kilo vilket är en underbar fisk alla gånger! Efter en del om och men fick hon simma tillbaka ner i djupet… Årsbästa för Mille samt läng-PB!

Vi fortsätter med trollingen men det är lite småtrögt. Vi tar en fyra på Skinner och Mille får känna på riktigt tunggung i spöt när en, låt säga söt, gädda hugger på Cranen.

Drygt 30 minuter senare bestämmer vi oss för att avsluta trollingen och se ifall de stora gäddorna är hemma i de grunda vikarna som levererade under gårdagen. Precis innan vi ska ta upp har Mille ett lätt hugg på sin Bomber som han fiskar på sitt lätta haspelspö upp till 40 gr. Han gör mothugg och spöet bugar djupt, innan motståndet försvinner sekunden senare. ”Den där var rätt hyfsad” kläcker Mille ur sig. Det kändes enligt Mille dock som att wobblern hade hakat fel i hugget eller att det satt något skit på, så med högsta möjliga hastighet turbovevas wobblern in mot båten. Jag har redan fått upp mina grejer och sitter redo med årorna för att ta oss in till det grunda området. När Milles Bomber befinner sig precis vid båtkanten saktar han in på farten för en bråkdels sekund och ska precis lyfta upp betet ur vattnet och öppnar munnen för att säga någonting till mig, när jag plötsligt avbryter honom med ett skrik rakt ut med hakan så långt ner det bara går. Sekunden senare står haspelspöet i en djup båge och slirbromsen skriker högt när en stor gädda rusar med Bombern mellan sina käftar. Jag slänger mig på kameran för att filma och vi bara skriker av välbehag. Så sjukt ballt!!!

Jag säger att det blir det 5:e spöet vi tar 6+ på denna tur och Mille instämmer. Han säger att vi nog har vår åtta nu men då tvivlar jag. Då hade vi inte sett henne än… När hon för första gången visar sig en bit under ytan uppkommer den största av virvlar och jag alla tvivel om 8+ är borta. Efter ungefär tre minuters stenhård fight med haspelspöet får Mille henne till båtkanten, någorlunda redo för landnig. Som en blixt från klar himmen får jag en känsla och klämmer försiktigt ur mig: ”Det är en tia!” Mille säger ”Nej … en tia är det nog inte” varpå han försöker vända om gäddan genom att greppa henne över nacken. Det grova misstaget gjorde att även Mille hajade till och utbrister kort och gott ”Jo!”. Det blir allmänt skakiga ben i båten och snart är gäddan säkrad med ett stadigt gälgrepp. ”Åh helveete!” låter det på äkta Norrlandsmanér. Hon lyfts in i båten och vi ser vilken fantastisk gädda det är. Lång som en krokodil. Lyckan är total.

Vi mäter henne till smått otroliga 121 cm. En fisk som i rätt kondition lätt kan väga uppåt 14-15 kilo. Nylekt och tom i magen men ändå grov över ryggen – skulle det vara PB? Milles gamla PB vägde in på 10,26 och efter noggrann vägning fick vi fram att denna fisk vägde 10,3 kg. PB!

När Mille och gäddan gosat klart fick hon simma tillbaka ner i den underbara sjön som nu levererat 10+. På relativt få turer har jag och även Mille fångat gäddor på 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 kilo. Underbart är ordet!

Vi drar några ”standardfyror” och Mille tar en fin abborre på en Big Game Tackle Twitch. Framåt middagstid väljer vi att testa jerk- och spinnfiska av ett aningen djupare parti av en vass där det blåst på hela tiden och resultatet låter inte vänta på sig. Efter ett kraftigt hugg ”on the drop” precis vid vasskanten på min McTail kan jag efter en del stångande landa denna fisk:

101 cm och 5,5 kilo, en helt klart godkänd fisk. McTail levererar!

Vi glider en liten bit in i viken och snart har Mille en kontakt på sitt gamla PB-bete – en orange Phantom 6″. Hugget missas men det gör inte så mycket – snart hugger hon igen.

5,9 kilo och 96 cm. Vi hajade till direkt – det var samma fisk som jag tog på spinnerbait dagen innan. Noga jämförelse av bilder bekräftar vad vi anade i båten. Det är samma fisk och det mest spektakulära är att det är samma gädda som jag hade upp i september 2010 på 6,6 kilo! Jämför här. Samma gädda fångad tre gånger. Mina vänner, C&R fungerar, både på lång och kort sikt – inget snack om saken.

45 minuter senare satte Mille på sin sprillans nya plastic McTail för första gången och den visade direkt var skåpet skulle stå – i första kastet.

En till 5,5 kilos och 101 cm på McTail, samma specifikationer som en timme tidigare – vi anade ugglor i mossen och efter jämförelse av gäddorna på både film och bilder så kan vi konstatera med 100 % säkerhet att det är samma fisk! En gädda med förkärlek till McTail… Först en med brun kropp i trä med röd tail, sedan på röd kropp i plast med brun tail… EN TIMME EFTER FÖRSTA FÅNGSTTILLFÄLLET! Så jäkla ballt om jag får säga det själv…

Den gäddan fick avsluta en helt underbar dag med fem gäddor över fem kilo och en 10,3:a i topp samt årsbästa för mig. Mycket nöjda gick vi och lade oss och unnade oss till och med lite sovmorgon dagen efter. Vi kommer ut rätt sent och det dröjer länge innan det händer någonting, precis som morgonen innan. Mille drar på med en på drygt fyra pannor och vi återfångar en gädda på runt 3,5-4 kilo som hade en karakteristisk skada på ryggen som var mycket lätt att känna igen från dagen innan. Tänk vad bra det är med C&R…

Jag lyckas också lura en liten gädda att hugga en nytacklad plast-McTail och den högg verkligen med besked!

Det var bara tailen som stack fram ur gäddans mun. Avkrokningen gick som ett smäck och hon fick simma tillbaka. Vi fortsätter driva av kanten men har inte så värst många kontakter. Riktigt trögt är det och vi börjar oroa oss för att det inte ska komma någon finare gädda denna dag. Vi börjar trolla och ska få ut alla spön men Milles händer är så kalla att allt bara strular. Paravanerna strejkar och allt bara trasslar. Det känns riktigt hopplöst och jag sätter ner foten genom att säga att vi tar upp all skit och kör ut det igen – gör om, gör rätt, så att säga. Mille håller vid tillfället i mitt spö och börjar veva in medan jag greppar hans högervevade spö. Vänstervevare som man är gick det lite knaggligt men snart närmar sig min Big Game Tackle Twitch båten. Precis när den ska ta i paravanen suger det till rejält i spöet och jag bara skriker rakt ut. Fisken tar lina direkt och min vänsterhand blir förvirrad när det inte finns någonting att veva med och högerhanden blir ännu mer förvirrad när den plötsligt ska justera broms  och veva och ha sig. Fighten går dock hela vägen och snart kan jag säkra denna vackra fisk, en gammal bekant, i ett stadigt gälgrepp:

6,9 kilo och 102 cm – ännu en gång anar vi ugglor i mossen och efter bild- och filmkontroll kan vi konstatera att det är samma fisk som jag tog två dagar innan på en Crane. Helt fantastiskt härligt med återbesök och hon får simma tillbaka igen…

Av bara farten krokar Mille på en gädda som vi tydligt känner igen. Två dagar tidigare hade hon först attackerat Milles Bomber, för att sedan 40 minuter senare hugga på en Crane. Nu högg hon igen, på en Big Game Tackle Twitch. Herregud…

Avgör själv ifall det är samma fisk… Vi döper henne till Dogge Doggelita. Hon simmar tillbaka och vi avslutar dagen. Dagen var riktigt trög men vi fick en finare gädda i alla fall… 😉

Sista morgonen. Bussen hem skulle gå lite efter halv 11 så det var tidig uppstigning som gällde. Det regnar dock en hel del när vi vaknar men det ska mycket till för att hålla oss borta från sjön. Vi hade räknat ut att vi bara skulle hinna med fiske till omkring niosnåret för att inte behöva stressa allt för mycket. Vi satsar allt på ett säkert kort, trolling på beprövade områden, med Crane, två stycken Big Game Tackle Twitch och en Bomber ute. Tvärsäkert. Vi hinner ro ganska länge innan det hugger första gången på min Crane men vi har så ont om tid att fyrakilosen med en stor braxen i magen som sticker upp lite ur svalget inte ens förtjänar en bild. Snart tar jag en till ”snipfyra” som får simma tillbaka.

Vi börjar summera helgen och kan konstatera att vi är minst sagt nöjda. 10 gäddor över fem kilo med en underbar topp på 10,3. Man kan inte begära mer, så vi börjar styra tillbaks mot båtplatsen. Vi missar ett hugg på ett av de ”säkra” ställena och det känns lite sådär att missa fisk såhär vid helgens sista runda. Vi närmar oss båtplatsen och är väl precis på väg att börja ta upp, när mitt ena spö bugar sig djupt. Någonting hade tagit min Crane! Mothugget sitter och snart kan jag konstatera att det är en finare fisk. Spöna rensas undan och när fisken till slut kommer till båtkanten efter ett par rusningar så är det otroligt härligt. Årsbästa för mig i alla fall! Jag tar henne i ett gälgrepp och gissa om vi blir förvånade när hon har exakt samma gula fläck på magen som Milles 7,9 kilos och 114 centimeters! Ingen tvekan om att det är samma fisk, som ville ha samma bete igen!

Det kan tyckas lite onödigt att vi mätte henne, fiskar brukar inte växa så mycket på två dagar, men hon var i alla fall mycket riktigt 114 cm, igen. Vikten kan dock ändras och det hade den – åtta glada kilon! Årsbästa för mig och längd-PB med råge. Efter den fisken släpper vi inte i något bete igen – man ska sluta på topp och vi är redan sjukt nöjda. Vi kramas och garvar och kan konstatera att detta har varit det sjukaste gäddfiske vi varit med om i våra 15- respektive 16-åriga liv. Det bästa är nästan att min kamera var med hela tiden och att vi har riktigt bra filmmaterial på alla stora fiskar, inte minst fighten av en arg 121 cm gädda… Håll utkik efter den säger jag bara! 11 fiskar över fem med längd- och vikt-PB till Mille och årsbästa och längd-PB till mig. Vad ska man säga? Jag längtar i alla fall tillbaka…

En dag på Åland som gick till historien som en av de roligaste i mitt liv.

Jag var tio minuter sen till hamnen där Mille skulle hämta upp mig, men det visar sig att det inte gjorde så värst mycket när Mille kommer glidandes in i hamnen precis samtidigt som jag kommer med bilen. Klockan är lite efter halv 10 och det är inte ett moln på himlen. Vattenytan ligger spegelblank och vi kan se botten på flera meters djup. Vi anade att det kanske  skulle bli trögt i dag – lektider och dessa förutsättningar. Det skulle visa sig att det var både rätt och helt otroligt fel…

Vi glider långsamt in i den grunda viken, rädd för att dels åka på någon sten och dels för att inte skrämma eventuell fisk. Plötsligt hojtar jag till om att jag såg en gädda  som pilade iväg på det grunda vattnet och snart ser jag en till. Innan vi stannade båten omkring 50 meter senare hade vi redan sett fler än 10 gäddor och en liten gös. Jodå, fisken verkade vara där. Vi stannar och Mille sätter på en abborrfärgad Fat Flipper Small som han påstår har fiskat bra i vår. Han visar också den galna fisketekniken – små, ettriga, stenhårda knyckar utan någon som helst paus emellan. ”Kan det där verkligen fungera?” hinner jag precis tänka innan en gädda kommer och klipper betet i en stor virvel. Fisken lossnar dock men en kontakt på första kastet bådar gott. Samtidigt kommer min Paddel sakta simmandes mot båten och jag ser två fina gäddor som följer efter. Den ena gör ett lojt utfall men missar. Jag byter till en McMio har har i kastet efter ett bra hugg som dock missas. Jag byter igen till en annan paddel och hinner knappt börja veva innan det smackar till igen och nu sitter mothugget.

Mycket bra fight på denna utlekta dam i fyrakilosklassen. Jag bestämmer mig för att ”ta oskulden” på en Plastic McTail i färgen Mälaren som jag tidigare inte fått någon fisk på, första kastet resulterar i ett gäng följare men kastet efter smackar en liten rackare på.

Jag hinner knappt kroka av innan Mille har på sin första för dagen på en Phantom Softtail.

På den vägen fortsatte det och vi hade kontakter i precis varje kast den första timmen/timmarna. Vi bestämmer oss dock för att testa lite djupare vatten och gör en lång förflyttning ut till en fin grynna. Vi hade våra tvivel men i första kastet hade Mille en liten rackare efter. Jodå, de står här också… Vi glider lite inåt och jag ser en fin efterföljare på min sjunkande paddel. Kastet efter hugger det stenhårt och jag kan fighta in en trevlig gädda till båten.

Vi har ett nästan liknande fiske som inne i viken men medelvikten visar sig vara lite högre ute på grynnan. Vi tar ett helt gäng fiskar och har många fina efter, den största på omkring sju-åtta kilo som verkligen höjde spänningen när de kom glidandes runt våra beten… Vi glider med vinden längs med grynnan några gånger och tar en del fisk. Senare tar vi ännu en lång förflyttning till ett annat djupare ställe. Vi tvivlade en del men fisken visar sig i form av följen och slöa hugg. Jag kastar in min Svartzonker Flat Tail mot kanten och en halvmeter från stranden hugger det på lite bättre.

Bara för att garanterad vara över fem i år så väger vi henne lite snabbt till prick fem kilo. Första vägda över fem i år! Kändes mycket bra. Fisket fortsätter som tidigare och bjuder bland annat på dessa fiskar:

Efter att ha testat några fler nya ställen som inte levererade tillräckligt för att förtjäna vår tid denna dag åkte vi tillbaka för att testa första viken igen. Jag sätter på ett Svartzonker McCelly spinnerbait och nästan direkt smackar det på en. Hon sätts tillbaka och inom sex minuter har jag upp fyra fiskar till på samma bete. Fem fiskar på sex minuter… Jag är kär i spinnerbait!


Spinnerbaitfisket dog efter
ett tag så jag satsade på säkra kort – en plastic McTail i färgen Mälaren. Snart har jag några fiskar upp och många missade medan Mille fortsätter fiska bra med sin Fat Flipper Small från Ace. Han fiskar även hyfsat med en Phantom och tar en gädda precis när jag håller på att fota honom när han jerkar. Den här bilden lyckas jag fånga precis ögonblicket efter hugget:

Plötsligt ringer Cine och förklarar att hon har det tråkigt där hemma så jag föreslår att hon tar bilen till hamnen och hänger med oss ut de sista timmarna av dagen. Vi styr mot hamnen och kan konstatera att vi har 44 gäddor upp än så länge – inte illa, men 50 vore ju synnerligen fint. Vi lovar henne att hon med största sannolikhet kommer kunna kroka sin första gädda för året men det visar sig vara lättare sagt än gjort. Plötsligt verkar det som att inte en gädda vill hugga men däremot följa. Vattenytan hade blivit helt blank så det förklarade väl en del. Snart tar jag dock en liten gädda på min plastic McTail och snart tar Mille en på en Salmo Slider. Cines bete genererar dock bara följare och det skulle visa sig att ingen gädda behagade hugga för henne. Men vi fick också slita väldigt hårt för fiskarna och när vi hade 49 upp började solen krypa längre och längre ner mot horisonten. Så retsamt nära 50 och när Mille väl lyckades kroka en så tappades den i all iver. Till slut sitter den igen och denna gång går det vägen. 50 gäddor på en dag och två fiskare – inte illa i våra ögon!

Morgonen efter åkte jag hem till Sverige men Mille tog ännu en dag på sjön. Vi trodde att det inte kunde bli bättre men det kunde det – han plockade 36 gäddor själv…

Sportfiskepoolen i Uppasla anordnar ”vertikaldag”.

För några år sedan var jag riktigt inne på att börja med vertikalfiske – det verkade extremt spännande och effektivt. Grejer inhandlades till viss del men båt saknades och framförallt båt med elmotor. Grejerna fick användas som lättjerkprylar istället och jiggningen glömdes bort. Hur som helt, jag vet att det finns många som bedriver detta fiske eller är nyfikna på att börja med det och därför kan jag tipsa er som är sugna på att promenera ner till Sportfiskepoolen i Uppsala den 11:e maj för att snacka vertikalfiske (på engelska eller holländska om man kan det) med ett av Europas stora proffs på detta fiske – Dietmar Isaiasch. Läs mer om det här om det låter intressant!