Arkiv för augusti, 2011

Lite grejer säljes!

Publicerat: 30 augusti, 2011 i Allmänt, Utrustning/beten

Lite beten söker nya ägare.

Jag säljer av lite beten som tyvärr inte får den tid de förtjänar och så behöver jag pengar till lite fotogrejer. Och bra bilder vill vi väl ha på bloggen? Just det, så ta en titt här… Billigt billigt!

 

Annonser

Ganska trögt fiske men trots allt en grym toppfisk.

Måndagens fiske började inte alls bra. Efter en lång bussresa norrut med en massa packning var fiskesuget på topp och efter att ha inhandlat krubb för en vecka och riggat spöna bar det av ut med den sköna lilla båten. Vinden låg på kanten där båten låg gömd i vassen så jag började ta några kast redan där för att värma upp lite. Snart hugger det på en ganska otuggad Crane 206 och resans första lilla gädda var ett faktum.

Efter den gäddan började allt, precis allt, gå åt fanders. Jag bestämde mig för att trolla lite och hann väl knappt ro i en minut innan ena spöet böjdes rejält. Ringrostig som jag var trodde jag att det var hugg och i sista årtaget, som fick fungera som mothugg, gick ena årj*veln av på mitten. ”Hugget” visade sig dessutom vara en stock och vinden låg bort från både betet, stocken och inte minst land. Upp med andra wobblern och fort i med ankaret för att fundera ut hur jag skull ta mig ur knipan, men hur länge jag än funderade kom jag inte på en enda bra lösning. Det slutade med att jag ringde farfar min och efter ett bra tag kom han och grannen kämpandes  i vinden med en liten roddbåt för att bogsera in mig till land. Som tur var fick jag loss min Crane från stocken när jag drog från andra hållet och snart var jag bogserad in till land. Efter mycket om och men hade vi fixat fram en ny åra och skruvat och haft oss så med lite kvällsljus kvar på himlen gav jag mig ut igen med nytt hopp. Jag börjar trolla med en Crane 206 och en ny, svart 207 och snart hugger det på 206:an. Fisken fastnar dock inte och sekunden senare hugger det på 207:an, förmodligen samma gädda. Inte heller denna gång behagade den att hugga. Jag fortsätter ro och snart böjer sig spöet med 207:an ordentligt, dock lite för ordentligt – en till stock. Den här gången gick linan av och jag tänkte att nu kan det ta mig f*n bara bli bättre.

Snart hittar jag en fläck med lite fisk och tar två snabba gäddor och en liten bonusborre. Ena gäddan hade en stor betesfisk i magen och en stjärtfena i svalget, men kunde trots det inte tacka nej till en liten ”köttbulle”…

Morgonen efter tog jag mig ut laddad med nya krafter och första gäddan högg på köttbullen vid niotiden.  Gäddan därefter, som högg en Big Game Twitchbait 6”, hade sett sina bättre dagar… Många skumma skador, inte minst på stjärtfenan, och oproportionerligt smal med tanke på huvudet och bredden över stjärtspolen. Skum fisk.

Snart hugger det igen och ännu en gång var det köttbullen som levererade. En stark gädda i fyra-femkilosklassen som svalde wobblern djupt men som efter lite lirkande fick simma ner till sina kompisar.

Snart åker jag in till en vasskant där vinden ligger på och på tafsen hänger jag en Burns från betesbyggaren Caesar Lures. Det dröjer inte många kast innan det hugger.

Det verkade bara stå en gädda längs den kanten så snart återupptar jag trolling en. Jag inleder med en rätt schysst abborre i sexhektosklassen på ”köttbullen” men bestämmer mig snart för att testa några nya beten. En fruktansvärt ball Hi-Fin Giant Scamper med en gång jag aldrig sett förut (kanske  man skulle filma den och lägga ut?…) samt en grym Custom-X Lures Chubby-X 6″. Det började med ett bra hugg på Chubby-X:en och en snipa kan landas. Snart levererar även Giant Scampern där den kastar sig fram och tillbaka strax under ytan och ännu en tvåkilos kan landas. Jag hinner knappt släppa i Giant Scampern igen innan det hugger med 100% brutalitet på den flaxande lillgäddan och jag kan bända in en stökig tre-fyrakilos.

Jag fortsätter köra med dessa nya beten som visade sig fungera bra. Mina beten passerar över en brant som går brant från tre till åtta meter och plötsligt hugger det med besked på Chubby-X:en. När jag får in den goda fightern till båten håller jag på att sätta avkrokningstången i halsen av förvåning.

Cirka åtta hekto och 37 cm låg denna fina abborre på och är en av de  större jag fångat. Kul! Hon slapp stekpannan och fick istället simma ner i branten igen.

Eftermiddagens och kvällens fortsatta fiske bjöd på en del fiskar här och där, både mindre gäddor och lite bättre abborrar. En av dessa fiskar var en gädda som stod parkerad inne i en snygg glesvass och inte kunde stå emot ett McCelly spinnerbait från Svartzonker.

Ny dag. 10:e augusti 2011. En dag jag sent ska glömma…

Uppstigningen skedde tidigt och snart var jag ute på sjön.  Jag tänkte att jag skulle testa en ny grej – en extremt grundgående Wolfcreek Cub Crank med ett 10 gr ”Cathrine-sänke” framför tafsen. Jag satte också kameran i filmläge på mitt stativ för att försöka få något hugg på film. Kameran rullade i en minut innan en två-trekilos överföll Cub Cranken. Började bra, men det visade sig att det skulle bli bättre…

Snart hugger en till lite bättre snipa på Cub Cranken och jag fightar, landar och releasar henne framför kameran. Helt i onödan, skulle det visa sig – en timme senare raderade jag båda filmerna utan att blinka, helt hänsynslöst. Mer om det senare…

Klockan var kvart över åtta då min mobil plingade till. Messet kom från Mille och det löd som följande: ”Tjena, hur går det änsålänge?” Vid det här laget började jag bli rätt trött på att ro i motvinden så jag övervägde att droppa ankaret och i lugn och ro svara Mille att det går väl okay men ingen riktigt bra fisk ännu, men kom snabbt på bättre tankar. Man avbryter inte fisket för att svara på sms, det kan man göra senare! Mobilen ignorerades och Mille fick vänta på en rapport. Vilket var tur. De följande tio minutrarna beskrivs rätt väl med den här filmen:

De tidigare nämnda raderade filmerna kom in i bilden när jag hade fightat i ett par minuter och jag hör det karakteristiska ljudet av kameran som slås av. Jag hajar direkt att minneskortet blivit fullt så jag slänger mig på kameran och tar bort alla morgonens tidigare bilder och filmer, med spöet och gäddan i ena handen och kameran i den andra. Återigen med utrymme på mitt 8gb-minneskort slår jag i gång kameran och fortsätter filma… Under denna knappa minut som kameran var av hann gäddan göra den värsta tailwalken i mannaminne.

Fisken vägde alltså 9,6 kilo och mätte 112 centimeter. En otroligt trevlig sommargädda som alltså blev nytt personbästa för mig! Trots den mycket goda konditionen och att den hade ett antal större betesfiskar i magen, kunde den inte motstå den åtta centimeter långa ”köttbullen” som ettrigt wobblade fram en meter under  ytan över fyra-fem meters djup. Min teori är att gäddan kanske inte var så jättehungrig tack vare de betesfiskar den måste svalt den senaste tiden, men en sådan där liten läckerbit kan man ju bara inte låta bli? Som en liten karamell. Mm…

Det sjuka är att på kvällen fick jag för mig att jämföra gäddan med de andra stora gäddorna vi tagit i sjön. Gissa om jag blev förvånad när jag upptäckte att det var min gamla PB-fisk som jag tagit igen! Först blev den mitt PB i september 2009, då jag fångade henne på en Cisco Kid Topper vid en längd och vikt på 104 centimeter och 8,4 kilo. Mindre än ett år senaere, i juni 2010, högg det ordentligt på ett Big Game Twitchbait 6″ och jag kunde landa en gädda på 105 centimeter och 9,2 kilo – samma fisk som året tidigare och nu hade fisken varit PB åt mig två gånger. Men det var inte slut där – ett år och två månader senare högg hon igen, den här gången på en Bagley Original Balsa B 3″ – vid en längd och vikt på 112 centimeter och 9,6 kilo. På knappt två år har fisken alltså växt åtta centimeter och drygt ett kilo. Anta att den om två år växt ytterligare åtta centimeter – till 120 cm – där har vi en gädda med potential att väga en del. Därför återutsatte jag gäddan även den här gången och jag uppmanar verkligen alla till att släppa tillbaks stora gäddor, just för att jag vet att det verkligen fungerar. Det blir så mycket roligare då.

I våras köpte jag en påse torkat kött på Vildmarksmässan efter att ha gått förbi företagets monter och provsmakat några gånger för mycket. Köttet skulle hålla till november och jag bestämde mig för att jag ska inte öppna påsen förrän en PB-fisk var landad. Sedan dess har den legat och väntat i fiskeväskan och jag kan säga att köttet smakade otroligt väl…

De som sett filmen vet att håven visst föll i sjön under fotograferingen så jag drev med vinden till kanten där håven rimligtvis borde blåsa i land. Det verkar dock som att den sjunkit men medan jag väntade på att den eventuellt skulle komma drivandes så ringde min far och medan jag berättade om PB:t så gjorde jag ett enhandskast med vänstern med en Lundgrens Sub Seducer och fortfarande med fri spole kommer en gädda som ett spjut ur vassen och inhalerar spinnerbaitet. Jag sätter vänstertummen på spolen och sätter mothugget, hojtar till far att vänta någon sekund, greppar spöet ordentligt och fightar in en stökig trekilos på kort lina, tar ett snabbt kort, krokar av  och återutsätter den smått oväntade gäddan varpå jag återupptar samtalet.

Håven kom aldrig såvitt jag kunde se så jag bestämmer mig för att bege mig hem till datorn och tömma det fulla minneskortet, dels så att jag inte skulle tappa kameran i sjön och dels för att jag inte skulle kunna ta så värst många bilder om jag fick någon finare. Jag trollar mig hemåt och bestämmer mig för att testa fler nya beten och snart tar jag en liten på en Crane 105 och snart hugger det även på en ny Salmo Skinner, som egentligen inte är en Skinner utan en ”Skiner” (det står så på den!) och jag landar ännu en två-trekilos. Nästa hugg på Skinern verkar dock mer lovande och jag bjuds på en riktigt trevlig fight precis innan jag tänkte ta upp spöna.

97 centimeter lång och 5,2 kilo tung. Den hade några konstiga skador och var ganska smal men bjöd trots det på en härlig upplevelse med stenhårt hugg, bra fight och hög puls. Efter den fisken tog jag upp grejerna och begav mig hemåt för att säkra bilderna på datorn och ett extra USB-minne samt en god lunch för att fira PB:t.

Eftermiddagen och kvällen gick inte i samma goda tecken som morgonen och förmiddagen, men bjöd trots allt på en hel del fisk, framför allt på köttbullen, men ingen vägde över tre kilo. Ett antal bonusborrar landades också. Kvällen avslutades med att köttbullen simmade rakt in i en stock men det fina med den wobblern är att den bara går på runt en meters djup – därför kunde jag efter en del trixande med en åra och ett ankare få upp köttbullen och det kändes som att jag räddat en kär vän.

På torsdagen vaknar jag och tror knappt mina ögon när jag ser att gräsmattan är vit och täckt av frost. Utomhustermometern visar nollgradigt. I första halvan av augusti! Jag stärker mig med några koppar varmt kaffe innan jag ger mig ut just som solen kommer upp och börjar smälta frosten. Nere vid sjön bjuds jag på ett mäktigt skådespel då stora dimslöjor dansar fram över sjön i morgonljuset. Det slår mig att ibland är fiske mer än själva fisket – naturupplevelserna är också värda en hel del. Men, tänker jag, mest själva fisket, och ger mig ut på den stilla sjön. Ganska snart hugger det på min blyade Cub Crank.

Det verkar vara den handgjorda pärlan från Wolfcreek som fungerar i dag, snart hugger det på den igen. Lite bättre…

Dagen fortsätter i samma manér – regelbundna hugg av fiskar upp till fyra kilo. Skinnern (eller Skinern) fortsätter leverera men även den gamle goda Crane 104 levererar. Dels gädda, dels en schysst bonusborre på runt 600 gram. Framåt kvällningen hugger det på som bara den när jag i turbofart passerar över en väldigt brant brant (haha).

Morgonen efter visade termometern återigen nollgradigt och denna morgon blev precis lika vacker som den föregående.

Till skillnad från dagen innan förblev vädret lika stilla och soligt under dagen – vattenytan helt stilla och inte ett moln på himlen får de flesta gäddfiskare att rysa av obehag. Nu har vi i och för sig haft bra fisken  under dessa förutsättningar tidigare i andra vatten, men inte i detta. Därför blev jag inte allt för förvånad då fisket verkade helt dött – innan lunch landades endast en liten gäddsnipa och en halvschysst bonusborre. Under eftermiddagen kom Cine och farfar upp med bilen från Uppsala. När jag och Cine testade någon timmes kvällsfiske var det fortfarande sol och vindstilla och vi hade enbart något enstaka missat hugg. Vi gav således upp fisket ganska snabbt.

Söndagen inleddes med en sovmorgon som jag erkänner var rätt skön, trots att en del av mig bara ville ut på sjön så fort som möjligt. Samma förutsättningar som gårdagen gjorde förvisso att förmiddagen spenderades genom att åka runt på ”loppissafari” – är det någonting som det finns gott av i Hälsingland förutom gäddor så är det loppisar, till min flickväns stora förtjusning. Framåt eftermiddagen var den närmsta omgivningen finkammad på loppmarknader så vi gav oss ut igen med målet att Cine skulle landa sin första Hälsingland-gädda och gärna PB – över tre kilo. De första två huggen missades men till slut lyckades hon kroka en liten gädda på ett Big Game Twitchbait. Dock inte PB…

Mission completed till viss del. Gädda landad, men inte PB. Vi fortsätter trollingen och det känns rätt dött i det fina vädret. Snart fick vi dock beviset på att det kan vara värt att fortsätta fisket även under dåliga förutsättningar – ett riktigt, riktigt bra karatehugg på Skinern som höll på att slita spöet ur handen av Cine. Det stannade förvisso i Cines händer men nu menade hon att gäddan höll på att dra henne överbord. ”Håll i mig, Pontus håll i mig!” skrek hon smått panikslagen. Jag tar ett stadigt grepp om hennes midja och hon börjar pumpa in fisken. Jag ser att det definitivt inte är någon liten gädda, även med mina mått mätta, och gäddan går tungt längs botten. PB utan tvivel, tänker jag, garanterat. Flera gånger om… Gäddan fortsätter stånga längs botten och närmar sig båten. Spöet bugar sig djupt när Cine försöker bända upp gäddan mot båten men precis när vi skymtade tafsen verkar det som om gäddan blev skrämd och bjuder oss på en virvel av sällan skådat slag när den tvärvänder en halvmeter under ytan. Linan sprutar ut, på 100% bottnad broms, och jag ska precis slänga mig på rullen och lossa bromsen när motståndet plötsligt försvinner. Skinnern flyter upp till ytan precis när de sista resterna av gäddans virvel tonas ut på vattenytan. Det är tyst några sekunder innan Cine utbrister ”Skulle det där ha varit PB?” Jag bara nickar. Åtminstone två gånger om, kanske tre. Cine verkade ta det ganska bra – mest besviken blev nog jag. Precis som att jag skulle vara den stoltaste ifall vi fått upp gäddan som säkert vägde över sju kilo, kanske ännu mer. Men men. Riktigt kul var det. Vi fortsätter trollingen men ingen mer gädda behagar hugga.

Under kvällen beger jag och en släkting oss ut en bra bit till en liten skogssjö. I denna sjö var vi även för ett stort antal år sedan och här hade jag ett av mina bättre abborrfisken, på den tiden. Abborrarna var kvar. Både jiggar, små wobblers och mask attackerade de stenhårt. Dock lyste de större exemplaren med sin frånvaro i vattnet runt det utplacerade syret.

Den lilla sjön har tidigare släppt ifrån sig gäddor upp mot tio kilo på angling så vi gav gäddorna  ett försök också. Snart landar jag en liten snipa på min numer ganska tuggade Stalker.

Dagen efter tog vi bussen hem mot Uppsala igen. Det var över för den här gången. Trots att de sista dagarna var riktigt, riktigt tröga och inte bjöd på några (landade) nämnvärda fiskar, var det en riktigt lyckad resa. PB, vad mer kan man begära?… Ungefär 40 gäddor och hälften så många abborrar landade jag dessa dagar, med flest de första tre-fyra dagarna. Egentligen hade det räckt med en av dessa fiskar – PB:t. Jag hade varit nöjd ändå. Dessa ytterligare 39 gäddorna var bara en härlig utfyllnad som gjorde det ännu härligare.

 

 

 

 

 

 

 

Några härliga dagar på Asterholma

.

I onsdags tog jag, Cine och hennes familj ett antal färjor ut i Ålands östra arkipelag med slutdestination Asterholma – en liten ö belägen mycket nära gränsen till Finland. På denna lilla ö, bland klippor, kobbar, skär och en massa gäddor är Cines pappa uppväxt och hennes farfar bor fortfarande kvar där och driver en trevlig stugby. Här skulle vi nu spendera några dagar och gäddspöna var med.

Förra året var vi där några dagar i juli och fisket var stundvis helt okay även med Ålandsmått mätta. I år verkade det dock ännu bättre eftersom jag hört från flera källor att fisket blivit bättre runt ön, bl.a. från den kända guiden Mats Fagerlund från MaPaFishingteam. Förväntningarna var således på topp och när vi kom fram till ön på onsdagskvällen var jag inte sen fram med fiskegrejerna. I det sista kvällsljuset gick jag ner till bryggan och skulle testa några kast mest för att stilla det värsta begäret och det dröjde inte många kast innan det exploderade i det klara vattnet när en fyra-femkilosgädda kastade sig över min McTail. Mothugget resulterade bara i en flygande McTail centimetrar från mitt ansikte och pulsen var på topp när jag konstaterade att gäddorna verkar ju finnas där. Nöjd och belåten med det gick jag och lade mig.

Följande morgon bestämde jag mig för att ge gäddorna en till chans precis efter att frukosten avslutats och efter ett fåtal kast med min tuggade Sub Seducer högg det sådär härligt som det alltid gör på spinnerbait. Upp kom första Asterholma-gäddan.

Efter att ha badad, ätit lunch, solat och gjort andra härliga saker som hör skärgården till bestämde jag mig för att testa några kast till från land. Jag kastar i en smal liten växtfri kanal i ett stort växtbälte alldeles nedanför stugan och snart har jag landat två till små gäddor på min Toppie. Sjukt vad bra det betet fungerat/fungerar i klart vatten vid soligt väder. Liten, inget rassel och en skönt naturtrogen färg – klockrent.

När middagen var uppäten var det återigen lite fiske som stod på schemat. Nu skulle jag låna en liten träbåt vilket öppnade för nya möjligheter. Jag styr mot första bästa kant och i de första tre kasten hade jag två gäddor upp. Det började bra och fortsatte nästan lika bra. Huggen duggade tätt och de betena som stod för nästan alla stenhårda hugg var Toppien och en nyinförskaffad [Stalker]. Jag bara njöt för fulla muggar av alla balla hugg i det otroligt klara vattnet och jag har ett flertal följare som högg precis vid båtkanten efter att de följt med sedan betet landade. Coolt!

Sista morgonen vaknade jag av ett starkt gäddsug redan vid femtiden på morgonen så jag smög mig upp och gick ner för att testa ta något kast och fota den vackra soluppgången. Det var dock svårt att se var växterna var och inte var och jag gav därför upp efter några kast och gick snart och kröp ner i sängen igen. På dem igen lite senare bara…

Det skulle dröja till en bra bit efter lunch innan jag greppade spöna och gick ner mot båthuset. Nya platser skulle upptäckas var det tänkt men först ville jag värma upp vid den närbelägna kanten som producerat bra med fisk tidigare. Det skulle visa sig vara ett bra val, för i nästan första kastet kunde jag se hur det flashade till bakom min Toppie inne bland växterna när en gädda gjorde utfall men missade. Av virveln att skåda var gäddan lite bättre än de tidigare och jag hann knappt tänka tanken innan någonting höll på att slita spöt ur händerna på mig och en hård fight tog sin början. Efter ett antal rusningar under båten och in tillbaka bland växterna på nästan bottnad broms och ett gäng missade landningsförsök kunde jag greppa den bångstyriga gäddan i ett stabilt gälgrepp. Schysst med en lite finare pjäs!

Efter att gäddan fotats mätte jag henne till 94 cm och vikten var 5,4 kilo. En mycket trevlig madam som snällt simmade tillbaka efter vårt trevliga möte i båten.

I de följande två kasten tar jag två gäddor men det var ju nya platser som stod på schemat tänkte jag och drog i gång den lilla snurran och puttrade mot nya jaktmarker. Det skulle visa sig att det inte gjorde så mycket för gäddorna var på plats både lite här och lite där. Återigen är det Toppie och Stalker som dominerar men även en Svartzonker-tail som jag apterat med en paddel gav hugg i första kastet, en kombo jag ska fortsätta testa. Jigg och vassdrag gav även det en del fisk. Jag avslutade fisket vid femtiden men när jag packat upp grejerna och började gå mot stugan slängde jag ett ögonkast tillbaks mot vattnet varpå suget blev för stort igen och jag tog mitt ena jerkspö med Toppien på och gick ut på piren vid båthuset. De första tre kasten gav tre gäddor och sedan fick jag skynda mig tillbaks till stugan och middag som bestod av nyplockad färskpotatis och smörstekta abborrar direkt från havet. Ibland är livet bra härligt och jag kan knappt vänta tills nästa sommar då jag förmodligen får chansen att bända skärgårdsgäddor igen runt den lilla ön

Härligt sommarfiske.

Jag befinner mig återigen på Åland efter att ha farit runt lite i Västerås, Uppsala och Söderhamn. Det har inte fiskats så mycket den senaste tiden men nu är jag alltså tillbaks till min favoritfiskeö och då måste man ju bara fiska. Det började en kväll när jag och Cine begav oss inåt Mariehamn för att titta på några fyrverkerier efter Rockoff-festivalen som hålls varje år. Men vi hann förutom det med att äta en riktigt smaskig pizza och lite abborrjiggning från land…

Efter att pizzan avnjutits så hade det hunnit mörkna rejält men det gjorde visst ingenting. Medan jag stod och försökte få loss Cines jigg från något bråte på botten gav jag mitt spö till henne, ett jerkspö med en Revo Toro samt en aningen större jigg, i brist på annat. Jag sa till henne att sänka ner jiggen till botten och rycka lite så länge och jiggen han knappt komma ner till botten innan någonting sög i sig jiggen…

PB:t var ett faktum och vi mätte den fina borren till 32 cm. Mycket kul! Efter foto och mätning fick den simma tillbaka…

Jag hade inte fått någon fisk på länge så till slut fick jag ta några kast med ”abborrspöet” och då fick jag kvällens sista lilla abborre.

Kort därefter smällde det vilt på himlen…

Dagen efter var det gäddfiske på schemat. Jag hade snackat ihop mig med den mycket duktige gäddfiskaren Johan Boman och vi skulle fiska från hans guidebåt i hans hemmavatten runt stugbyn där han fiskat sedan han var liten.  Vi kom ut vid lunchtid och vi började glida av en kant lite mer inomskärs. Det dröjer inte länge innan Johan har både följare och hugg på sina snabbt fiskade jerkar men ingen som fastnar fastnar. När vi nästan glidit av hela kanten ser jag ett stort stenblock inne bland växterna och Johan, som uppenbarligen kan sina vatten väl, säger ”Kasta där, precis till vänster om stenen, där står det alltid gädda…” Min Svartzonker-tail i plast han knappt landa innan gäddan högg och dagens första lilla gädda kunde landas. Kul!

Vi landar någon till liten gädda inne bland växterna inomskärs innan vi styr ut mot ”de riktiga ställena” utomskärs. Här dominerar klippor och sten och vattnet är otroligt klart. Som hämtat ur filmerna om Saltkråkan. Jag som har min gäddfiskebakgrund i Mälaren, Dalälven och grumliga små insjöar var minst sagt skeptisk till en början – kan det verkligen stå gädda här? Och hugger de isåfall verkligen på våra konstgjorda beten i det otroligt klara vattnet? Jag hann inte fundera länge innan första gäddan stenhårt attackerade min Toppie

Vi landar några till gäddor men den kraftiga nordanvinden gör det svårt att fiska, inte minst för Johan som hela tiden måste styra båten från vassa klippor som sticker upp lite här och var. Snart åker vi in i en lite mer skyddad vik med lite mer växter och det dröjer inte länge innan Johans spö står böjt.

Fiskeguide Åland

Det är knappt att jag hinner lägga ifrån mig kameran innan det hugger stenhårt på min Toppie igen. Och sen igen. Det verkar stå otroligt mycket gädda inne mellan stenarna men Johan menar att det är konstigt att det är så pass lite gädda där. Det brukar tydligen vara bra mycket bättre menar han och jag kan knappt vänta innan jag får uppleva det!

Vi beger oss ännu längre in och driver av en kant där det står en hel del gädda. Vi landar någon var innan det blir ett härligt dubbelhugg på Johans skeddrag och min nya Crane 206.

Några gäddor till tar vi innan klockan börjar närma sig fem, då Johan behöver vara i land. När vi i hög fart far fram genom trånga sund och nära vassa klippor får vi syn på ett gäng jagande abborrar i ytan som verkar vara helt galna. Johan hinner nästan inte stanna båten förrän jag tjongar ut mitt nya lilla spinnerbait, en Booyah Pikee, och det sugande hugget kommer nästan omgående och ettriga knyckar fortplantar sig i mitt lätta LF Cobra-spö.

Abborren mäts till 35 cm, sätts tillbaka och vi kör snabbt vidare. Tanken är att vi ska göra en chansning och testa ett ställe som brukar släppa ifrån sig aningen större gäddor innan vi avslutar dagen. Vi kommer fram till platsen och börjar driva av den växtrika kanten och efter ett fåtal kast får jag ett riktigt karatehugg på mitt Svartzonker McCelly spinnerbait. Hugget missas dock och jag grämer mig ordentligt. Inte missa bra hugg på platser där guiden menar att det brukar kunna stå större fisk… Snart får jag dock revansch med ett till skönt hugg nära båten och denna gång sitter mothugget. Efter en intensiv fight med en sommarpigg gädda kan jag landa dagens största gädda på 82 cm.

Fisken sätts tillbaka och vi packar ihop grejerna medan vi kör tillbaks till bryggan precis nedanför Johans hus. Vi summerar dagen och konstaterar att vi landade runt 20 gäddor och någon abborre – märkligt dåligt enligt Johan. Jag tycker dock att dagen varit kanon och jag ser fram emot nästa besök…

Betena som fungerade bäst under dagens fiske var Aad Dam Toppie, Kjelle Lundberg Stalker, Svartzonker McCellly, Svartzonker  Plastic Tail, Booyah Pikee och Crane 206 för min del och Buster II och olika skeddrag för Johan.

Tack Johan för en otroligt trevlig dag! Och grattis på födelsedagen, som jag fick reda på först efter fisket… 😉