Arkiv för september, 2011

Helgens  fiske på Åland

.

Redan i torsdags kväll satte jag och Cine oss på Eckerölinjens M/S Eckerö och två timmar senare klev vi i land. På lördagen skulle det vankas fisketävling men under fredagseftermiddagen blev jag sugen på uppvärmning, så jag ringde Mille. Han och hans gäng var dock precis på väg att  åka ut med båten till Geta, där tävlingen skulle hållas, och eventuellt öva lite. Jag fick dock tillåtelse att låna Milles lilla roddbåt under kvällen. Väl ute är det med spänning jag kastar i min Paddel – vattnet är riktigt klart och jag vet att Ålandsgrabbarna hade riktgt bra fiske på samma ställe under samma period förra hösten. Jag hoppades att så även skulle vara fallet nu, så att mina nya plastbeten skulle bli riktigt tuggade. Jag blev bönhörd.

Snart sitter första snipan på min nya paddel och jag bestämmer mig för att testa en röd/svart/vit Svartzonker Plastic Zonkertail. Röd/svart är en av Mr. Svartzonkers favoritfärger och snart förstår jag varför. Det hugger i princip hela tiden i det klara, grunda vattnet och den ena gäddan hugger hårdare än den andra. Jag fångar också en märkt gädda, resultatet av det här projektet.

Snart sätter jag på en ny, papegojfärgad McPaddle som jag tycker ser sjukt het ut och det tyckte även en fin gädda i femkilosklassen, som för övrigt bjöd på en riktigt galen fight i det klara vattnet. Till slut lyckas jag säkra henne i ett gälgrepp.

Jag mäter henne snabbt till 91 cm och sätter tillbaks henne. Gäddan är så ivrig tillbaks att jag får uppleva den i särklass blötaste release jag någonsin upplevt  – kameran blir genomblöt och jag får till och med, tro det eller ej, ösa båten på vatten efter för att det stänkte in så mycket vatten.

Jag ligger kvar på samma ankring och det händer inte så mycket. 20 minuter senare tänker jag att jag ska flytta lite på mig, men så faller min blick på en grön Svartzonker Plastic Zonkertail och jag kommer på att Mille sagt att han haft bra fiske med en sådan (fast i trä) den senaste tiden. På med den och i första kastet dyker en gädda upp från ingenstans när jag ska lyfta upp betet bredvid båten och slukar tailen i ett brutalt hugg – en vild fight på kort lina utbryter. Jag lyfter upp den välbekanta, 91 centimeter långa gäddan och bara garvar. Ännu en gång ett bevis på att C&R fungerar och att de fortsätter äta även kort efter fångsttillfället – om någon tvivlar är det bara att jämföra fläckarna som talar sitt tydliga språk.

Den sista timmen satsar jag på hetsigt jerkfiske med små, naturtrogna beten. Bäst levererar min kära Svartzonker-lackade Toppie samt ett nytt bete, S-killer från Lunkermania Lures. McTail i både plast och trä levererar också. Medan solen sakta går ner upplever jag ett riktigt race-fiske av sällan skådat slag.

På två timmars actionfyllt fiske kunde jag kroka av drygt 20 gäddor – ett riktigt trevligt fiske. Nu var betena intuggade inför morgondagens tävling och mothuggsreflexen var åter i god form. Nu var det bara att tuta och köra.

Jag möter upp Johan Boman och hans tyske vän Torsten Schilling vid 8-tiden på morgonen. Jag var taggad till tänderna. Vi hade konkurrens av 77 båtar och närmare 230 fiskare.

I viken där vi startade låg vinden heelt fel – frånlandsvind på de heta ställena och andra sidan den långa, smala viken, där vinden låg på och där Boman menade att fisket alltid är mycket bättre, ingick inte i tävlingsområdet. Boman hade dock en plan B och vid första platset krokar jag en gädda på min röda Svartzonker-tail och samtidigt hugger en annan gädda Torstens bete – fisch am haken! Båda är strax under 65 centimeter som minimimåttet är och gäddorna krokas således av snabbt och effektivt. Ingen tid att missa.

Ungefär så skulle fisket fortsätta – hugg lite nu och då men de flesta förargligt nära det där 65 centimeterssträcket. Efter en del nötande på olika platser får jag ett hugg på en Svartzonker Tail och kan landa dagens första godkända, om än med liten marginal – cirka 66 centimeter och funktionärsbåten kommer och väger fisken till 1950 gram innan den återutsätts. Nu var vi med i matchen! 🙂

Både Torsten, Johan och jag krokar en och annan gädda lite då och då men bara smått. Vi åker in i en stor, grund vik där vinden ligger på någorlunda och driver av grundflaket utanför. Snart smäller det till på min Paddel och jag kan landa en välbehövlig godkänd fisk. Vi säckar den och snart kommer kontrollanten och väger den till 2720 gram. Härligt!

Vi beslutar att åka aningen längre ut i den långa viken. Vi passerar ett smalt sund och utanför är vattnet ännu klarare. Det var nästan så att jag inte trodde på Johan när han sa att det brukade finnas rätt bra med gädda här. Snart visade sig den första i form av en följare på Johans bete, som bara jag såg, och när Johan på order av mig gjorde ett vevstopp blixtrade gäddan till och gjorde en blixtsnabb attack, den måste dock ha missat för Johan kände ingenting. På dem igen bara och precis innan vi ska åka kommer en gädda och inhalerar min S-Killer precis vid båtkanten i det klara vattnet. Ballt!

2430 gram vägs hon till och sakta men säkert fylldes vårt konto med godkända gäddor på. Med inte allt för lång tid kvar kommer en med god marginal godkänd gädda och förgriper sig på min Stalker vid båtkanten, men den lossnar och jag skriker högt i frustration. Den hade definitivt hjälpt oss klättra ett antal placeringar (till en tredjeplats, om gäddan vägde tre kilo vilket den gjorde alla gånger)! Det plingar till i Johans telefon och vi får höra att Team Thaimat (Mille, Toffe och Jonathan, den åländska förgreningen till Team Hajmat) ligger på en fin tredjeplats med en halvtimme kvar av tävlingen. Jag missar ett till fint hugg men till slut tvingas vi ge upp och åka in till hamnen igen – smått besvikna. Det skulle dock visa sig vara fler som upplevt trögt fiske och då framför allt efter de lite större exemplaren. Vi hamnade på en totalvikt på 7,1 kilo vilket placerade oss på 12:e plats av 77 lag. Det visar sig dock att vi fiskat bäst i vår zon. Största fisk som kom upp vägde 8,3 kilo och fångades av Markus Sjölund i Team Alandiamap.com på en Curley Sue. Vinnande lag blev Team Donning som kom upp i 12690 gram. Stort grattis till er! Team Thaimat som hade en riktigt bra placering ända in på slutet hamnade till sist på en trots allt klart godkänt sjätteplats.

Det var tänkt att vi skulle bege oss till Sverige redan tidigt på söndag morgon, men – i sista stund fick vi mer vett i huvudet. Hemresan sköts istället upp till halv sju på kvällen och jag och Mille samt hans lillebror Zacke var snabba med att planera in lite fiske under dagen. Det skulle dock visa sig bli trögt – extremt klart vatten, soligt väder och svaga vindar. Vi började med lite abborrfiske och när vi landat ett gäng inser vi att det inte var samma ansamlingar fisk som det varit några dagar tidigare. Vi orkar inte leta reda på de små randiga rackarna utan går direkt på gäddan istället.

Detta skulle visa sig lättare sagt än gjort. Visst stod det gädda på många av platserna, men att få dem att bita var en annan femma. Otroligt många efterföljare i farten. Första gäddan krokar faktiskt Zacke vilket var riktigt skoj. Snart kontrar jag med en liten rackare på en Svartzonker McMy och de tre följande kasten har jag hugg i samtliga, alla följde dock inte med upp. Plötsligt får ser jag en efterföljare bakom min lilla jerk och precis när jag upplyser de andra om det hojtar Mille till – han har inte mindre än tre följare samtidigt. Ingen av dem behagar hugga, inte då i alla fall, men snart får han upprättelse med sin Rebel wobbler.

Zacke testar jigg och blir förvånad när det hugger gädda i första kastet.

Själv provar jag min nya, numer rätt så tuggade S-Killer från Lunkermania.

Zacke fiskade faktiskt klart bäst under dagen och landade flest fiskar av alla. Kanske var det hans mindre beten som gjorde det? Mothugget klarade han galant, fighterna likaså, och han lärde sig dessutom under dagen att handlanda sina gäddor själv och dessutom ta gälgreppet och kroka av dem. Inte illa! Där har vi en storfiskare att räkna med i framtiden.

 

 

 

Annonser

Vi har en hektisk tid framför oss.

Oj oj oj vad med grejer det är på gång nu. Varenda helg är uppbokad fram till slutet av oktober och jag kommer vara en mycket sällsynt syn på min skola under fredagarna den närmsta tiden.

Först ut i planeringen är Getadgraget på Åland nu på lördag – en av Ålands största C&R-fisketävlingar efter gädda. Denna gång kommer jag dock inte fiska med Mille och co. – nej, den här gången är vi rivaler. Istället kommer jag att fiska tillsammans med fiskeguiden Johan Boman som känner vattnen kring Geta som sin egen bakgård (bokstavligt talat!) samt en tysk som jag inte känner vid namn men som enligt uppgift alltid fiskar gädda med UL. Låter som en intressant kombination som jag tror kommer bli oslagbar.

Så kommer alltså nästa helg spenderas och sedan kommer det gå utför – helgen efter funderar jag på att spendera uppe vid min favoritsjö i Hälsingland, från fredag morgon till måndag kväll, därefter följer en helg som än så länge är väldigt höjd i dunkel men som jag tror kommer bli klockren och där min filmkamera  kommer spela en stor roll. Det finns en risk för att filmen som kommer produceras då kommer behöva textas till svenska.

Helgen efter det fortsätter i filmandets tecken då det är planerat att jag kommer avverka min dyrbara helgtid i en båt tillsammans med en av Sveriges duktigaste och kändaste fiskeguider (han pratar extrem Stockholmska) och en vecka senare, den 21:a-22:a oktober, kommer jag och Mille tävla och den här gången i samma team, i 24h-gäddan på Åland.

På den vägen är det och i november kommer Team Hajmat återigen att bjuda upp till kamp i King of Mälaren som vi av tradition brukar delta i och av samma anledning placera oss dåligt i. Ändring på punkt två önskas.

Förra veckan kom det ett mycket trevligt paket med lite nya beten från allas vår älskade Svartzonker. Paketet innehöll allehanda plasttbeten, både tailar och McTails samt ett gäng paddlar. Jag kände ett kraftigt behov av att så fort som möjligt testa dessa nya beten och satt mig därför illa kvickt på min lila cykel och trampade på mot Västerås äckligaste och kanske hårdast fiskade vik. Jag hinner knappt stiga av cykeln innan jag kan beskåda en skadad gäddstackare som står och solar med ryggen ovanför ytan. Den har kraftiga skador vid båda ögonen och kan knappast ha haft någon syn värd namnet. Jag testade kasta med alla möjliga beten framför nosen på den med fick ingen reaktion (kanske lika bra det, den såg ganska äcklig ut). Jag fortsatte till ett mer givet ställe, satt på en alldeles ny, svävande grön Svartzonker Plastic Zonker Tail och i första kastet tycker jag mig se någonting i det grumliga vattnet flasha till bakom betet precis framför mina fötter varpå jag gör ett låångt vevstopp. Ingenting händer på fem sekunder så jag ska precis lyfta upp betet ut vattnet när gäddan gör en blixtsnabb attack och mitt mothugg resulterar i ett luftsprång för mitt nya bete. I nästa kast händer ingenting med i tredje kastet gör gäddan återigen en loj attack. Jag byter nu bete frenetiskt, jag testar framförallt mindre beten, men ingenting händer. Till slut drar jag på en annan, röd Zonker Tail och i första kastet med denna smäller det till.

Strax efter den fisken började det tokregna likt aldrig förr och jag blev tvungen att bege mig hemåt.

Nu ser jag fram mot helgen som kommer med gäddfiske på blodigt allvar…

 

En mycket lärorik dag med trevligt sällskap.

Jag vaknade på lördagsmorgonen av ett sms vid halv fem-tiden. Jonas Norrmén och Andreas ”Dimman” Dimberg från Team Adrenalin satt redan i bilen på väg för att hämta upp mig – de var uppenbarligen taggade. Fort upp och slänga i sig frukost, packa maten för dagen och snart stod bilen med Jonas båt på släp utanför lägenheten. Snart var grejerna ipackade och vi var på väg mot dagens destination – ett nytt vatten för oss.

Till slut var vi framme och kom ut med båten precis efter att solen börjat lysa upp dagens gäddarena. Vattentempen låg på drygt 15 grader (ett faktum som gjorde Jonas mycket glad, på gränsen till upphetsad) och vädret kändes bra – mulet och en lagom kraftig vind från syd. Snart hugger dagens första gädda på Jonas vita Grinder och även om den inte var den största så kändes det bra att ha landat åtminstone en fisk – det nya vattnet skulle säkert innehålla fler gäddor än så…

Vi fortsatte nöta på och tog en och annan fisk, ingen större. Huggen kommer ganska glest och vi känner oss inte riktigt hemma på det nya vattnet när vi dessutom inte har någon tillgång till sjökort. Efter någon timme har Jonas en försiktig stöt på sin gröna Svartzonker Tail och mothugget signalerar större fisk, men den lossnar omgående. Lite smått besvikna över detta fiskar vi vidare och i ett bakvatten är det något som brutalt kommer och våldför sig på min McTail alldeles vid båtkanten, men mothugget kammar noll. Fan!

Vi stärker oss med lite lunch och är snart på banan igen med nya krafter. Jag fiskar med ett nytt, riktigt trevligt gummibete från betesbyggaren John Andrée och när det långsamt vaggar fram 1,5 meter under ytan precis i ett bakvatten får jag ett försiktigt hugg och svarar hårt med ett inte alls lika försiktigt mothugg. Gäddan använde samma hårda medicin och bjuder mig på en riktigt härlig fight innan Jonas kan håva den vackra gäddan.

Dagens första femkilos och 94 centimeter lång. Underbart! Den vackert tecknade gäddan simmar snabbt tillbaka och vi fortsätter fisket. Vi testar lovart, lä, grunt, djupt men hittar inga större ansamlingar fisk, det kommer bara någon lite här och lite där. Framåt kvällningen provar vi en vik som gav en del kontakter under morgonen och där den nu ganska kraftiga vinden legat på under hela dagen. Tanken var att vinden borde drivit in fisken i viken och aktiverat den. Nästan omgående plockar Jonas en pigg liten gädda på sin Grinder och bara några fåtal kast senare kommer en fin gädda i femkilosklassen och attackerar min Sub Seducer mitt framför fötterna på mig men mothugget görs för snabbt och gäddan simmar snabbt iväg med några kraftiga paddeltag med stjärtfenan. Snart får jag revancsh med ett bra hugg på samma bete och fightar in en bångstyrig trekilos bland växterna. Jonas vill inte vara sämre och krokar en till i samma storlek, återigen på Grindern.

Dimman, som för dagen saknar spinnerbaits i sina lådor, lånar nu ett spinnerbait av mig, tillverkat av Svartzonker, och landar snart även han en gädda, denna är dock bland de mindre under dagen. Han får dock upprättelse inte långt senare när någonting bättre hugger det grön/gula spinnerbaitet. Fighten är bra och snart kan Jonas håva dagens längsta gädda.

Precis 100 centimeter lång och 5,7 kilo tung – en riktigt trevlig gädda!

Mörkret kom snabbt och vi landade inga fler gäddor den kvällen – man ska sluta på topp. 😉 Vi summerar dagen till drygt 15 gäddor, två av dessa över fem kilo och den längsta på 100 centimeter – med tanke på att vattnet var nytt för oss var vi nöjda. När vi trailat upp båten och packat ihop allting upptäcker vi att det i hamnen finns ett stort sjökort på en tavla. Lite snopet konstaterar vi att hade vi sett den på morgonen hade dagens fiske kunnat bedrivas effektivare, och framför allt – båten hade kunnat köras betydligt snabbare när man visste var alla stenar höll hus… 😉

Min kamera var i filmläge under dagen och jag förevigade alla minnesvärda stunder av dagen med denna. Njut!

 

 

 

Dålig uppdatering här, nästan lika dåligt med fiske.

Om man tittar in på den här sidan och fördjupar sig lite så kan man lätt komma fram till att jag inte ens rört vid ett fiskespö sedan mitten av augusti då jag var i Hälsingland och bände. Men de som känner mig vet att då vore någonting riktigt på tok och riktigt så illa är det inte. Jag har faktiskt fiskat lite grann och tänkte redovisa om det nu.

Första fisket efter Hälsingland var för några veckor sedan och jag befann mig då på Åland med gäddspöna i hand. I sista stund innan jag tog färjan dit gick dock Mille och insjuknade och blev tvungen att ligga hemma i sängen och låta som en … kråka(?), fick jag höra via telefon då vi kom fram till att jag kunde låna hans lilla roddbåt och fiska själv. Jag tyckte synd om den sängliggande kråkan men efterkommande morgon bar det av mot båthamnen.

På klassiska gäddvatten inledde jag med att kroka en rätt fin abborre på min Crane 206.

Nästa fisk fortsatte på samma tema – en fin abborre på en hetsig, twitchad wobbler – denna gång en köttbulle.

Om jag inte minns helt fel så mätte jag den till precis under 40 cm och vägde den till ca nio hekto – vilket gör den till ev av de större borrar jag stött på. Gött!

Vid det laget började jag bli ganska gäddsugen så jag satt på en långsamt sjunkande, på gränsen till svävande, Svartzonker Plastic Tail och i ett långt vevstopp smackade det till och jag kunde börja fighta någonting som tydligt visade att det inte var en abborre.

Plast-tailen levererar lågra gäddor till och jag landar även någon på McPaddle innan det börjar bli dags att bege sig in till hamn.

Kommande dags fiske bestod av någon timmes abborrfiske från land. Fiskarna var på plats och mina jiggar hann oftast inte sjunka särskilt länge innan någon abborre behagade suga i sig jiggen.

På söndagen var det tidig uppstigning som gällde för att återigen ge sig på Ålands gäddor innan färjan mot Sverige skulle gå lite efter lunchtid. Första hugget kommer strax efter soluppgången – ett klassiskt ”Paddelhugg” där kontakten med betet försvinner totalt innan mothugget sätts in. Gäddan svarar med tungt gång och stångande men till slut lyckas jag bända den bångstyriga fem-sexkilosen mot båten. Godtroget tänkte jag att en bild på en tailwalk i soluppgångens motljus vore synnerligen fint. Den tanken resulterar i en bild med alltför lång slutartid och när jag ska lyfta upp gäddan ur vattnet så gör den ett sista uppror och lossnar. Nåja, kul att få känna på en lite bättre fisk i alla fall!

Gäddorna fortsätter hugga och jag landar någon på Svartzonkertailen, någon på McPaddle och även en på Andrée Lures T-bag som jag är väldigt förtjust i. När det börjar bli dags att åka hem för lunch och hemgång till Sverige tänker jag testa se ifall det fanns några abborrar på plats men det gjorde det tydligen inte. De små gummikreationerna hann inte simma länge innan minimala gäddor attackerade dem och på kort tid landar jag kanske fyra-fem minimala gäddor och någon lyckas även kapa linan.

Det var det för den gången. Jag skulle åter få träffa Ålandsgäddorna någon vecka senare, mer om det senare…

Några timmar på Mälaren.

… tillsammans med Fredrik Wessman från Sportfiskepoolen AB.

Lördagkvällen spenderade jag på min flugfiskegalne morbrors bröllop, som gäst och fotograf. Det var mycket trevligt, och när jag morgonen efter satt mig på bussen vid halvsjutiden på morgonen in mot Uppsalas mer centrala delar för att möta upp Fredrik Wessman från Sportfiskepoolen, var jag lite lagom trött. Nåja, det vankades gäddfiske och jag var mer taggad än vad man kanske bör vara efter någon timmes sömn. När vi möts upp så är Fredrik lite bekymrad över bleken som råder. Det skulle vi senare på äta upp…

När vi en stund senare anländer till hamnen visar det sig att det visst börjat blåsa lite mer. Fint, tänker vi, och beger oss ut med Fredriks Buster på Mälarens fjärdar. Vi börjar fiska av en lång kant med mycket växtlighet där vinden ligger på och snart krokar Fredrik dagens första lilla gädda på en Tomic, som han menar är ett av de bättre betena för Mälaren den här tiden på året. Snart har jag en efterföljare på min Sub Seducer och Fredrik har en till gädda som hugger hans Tomic vid båtkanten, men missas. Vi letar lite nya ställen just som de första regndropparna når oss och vinden börjar tillta. Fredrik plockar fram några nya spinnerbaits men uttrycker tydligt sin starka tvivel till betestypen. Jag tvingar honom att ge spinnerbaitet en chans och på ganska kort tid plockar han tre små gäddor.

Regnet blir intensivare, vinden tilltar ytterligare och det börjar blixtra med ojämna mellanrum borta över horisonten. Himlen ser riktigt olycksbådande ut och jag som dessutom lämnade regnkläderna hemma blir 100 % genomblöt den följande halvtimmen. Men så plötsligt spricker molnen upp och solen kikar fram en aning och som grädde på moset krokar jag min första gädda på dagen på en alldeles ny Curtis från Caesar Lures.

Uppehållet från regn och vinden som plötsligt hade avtagit visade sig vara lugnet före stormen, inte efter. Efter att ha försökt ankra i den hårda vinden utan att ligga still trots tungt ankare så tyckte Fredrik att vi skulle skita i det och åka hem. Vilket mina tunna träningsbrallor och tygskor uppskattade… Båtfärden hen i dryga 20 knop i kraftig motvind och ännu kraftigare regn är dock ingenting jag skulle göra igen utan skidglasögon!

Ålandsfiske med Mille.

En normal dag bland åländska höstgäddor.

När jag och Mille möttes upp på lördagsmorgonen den första helgen i september insåg vi hur j*vla länge sen det var vi fiskade ihop. Väldigt länge sen. Det var således med en härligt nästintill nostalgisk känsla vi begav oss ut med båten till alla härliga vikar och grynnor där gäddorna simmar tätt. Efter att ha fiskat i Mälaren nyligen blir jag alldeles tagen av det extremt klara vattnet och av att man ser betena från den sekund det landar i vattnet tills det kommer till båten (om det inte kommer en gädda och attackerar det innan, förstås). Vilket blev fallet ganska snart på Milles ganska nyinförskaffade Skinny Wolf från Wolfcreek Lures. Fisken missas men snart tar jag mina två första gäddor för dagen på en Curtis från Caesar Lures, en av dem i ett häftigt hugg precis vid båtkanten.

Gäddorna fortsätter dugga relativt tätt – Lureland Hammer, Burns, Rebel, Dreamcatcher m.m. ger alla kontakt med gäddan. Vi har också ett stort gäng efterföljare i det mycket klara vattnet och ett och annat missat hugg. Vi beger oss till ett erkänt bra abborrställe och det visar sig att borrarna är på plats. Vi tar ett gäng innan vi åker vidare – det är faktiskt gädda vi är ute efter den här dagen!

Vi testar lite nya platser vilket snart ger resultat för Mille på en Svartzonker-lackad Toppie som han lånat av mig.

Gäddorna står utspridda lite överallt men är inte helt lätta att lura till hugg i det klara vattnet och fina vädret. Vi hittar en fin grynna och tar en del fisk där.

Framåt kvällningen börjar det bli dags att bege sig hemåt och vi bestämmer oss för att fiska av ett sista ställe. Det verkar dött ett tag men så plötsligt har jag en rätt fin gädda efter min T-bag. Snart skriker även Mille till så en gädda i femkilosklassen följer efter hans bete. Efter en del nötande har jag en liten gädda som följer efter tailen, i nästa kast en annan, i tredje kastet hugger en av de små gäddorna och i det fjärde kommer en mycket trevlig fisk och fullkomligt slukar T-bagen med huvudet först.

Den fisken fisk sätta punkt för den trevliga dagen som bjöd oss på runt 20 gäddor, landade på nästan lika många beten. T-bag, Lakegrove Tail, Stalker, McPaddle, McTail, Burns, Curtis, Curley Sue, Dreamcatcher, Lureland Hammer, Skinny Wolf, Toppie, Buster med mera fungerade denna dag och gäddorna verkade stå utspridda överallt, man fick en här och en där för det mesta.