Arkiv för oktober, 2011

En trevlig eftermiddag.

Har varit ute några timmar nu i eftermiddag och gett mig an gäddorna här uppe i Hälsingland. Med mig hade jag båtägaren Calle. Vi trollade mest och det som fungerade bäst var en wobbler från Illex och en Svartzonker-lackad Grandma.

 

 

 

 

Annonser

Packar för fulla muggar.

Äntligen höstlov. Höstlov med milt väder. Ett höstlov med fiske av bästa sort inplanerat. Tåget norrut går redan i morgon bitti. Fem-sex dagars intensivt gäddfiske i Hälsingland står på schemat och man kan inte vara annat än sjukt taggad då. Jag kommer åka själv, men på söndag eller måndag kommer jag få sällskap av ingen mindre än Jacob ”Kakke” Eriksson som kommer ända ifrån Forshaga i Värmland. Jacob var med och grundade Team Hajmat för många år sedan men de sista två åren har innehållit alltför lite fiske ihop efter att han flyttat från Uppsala till Värmland och Sportfiskeakademin. Men nu är det dags för ändring.

Jag har stora förhoppningar på resan men har faktiskt aldrig fiskat i det aktuella vattnet vid den här tiden på året, så ingen vet hur detta ska sluta. Jag hoppas i alla fall att denna resa kommer överträffa den förra, som resulterade i följande:

Vem vet, kanske kommer en uppdatering redan efter morgondagens uppvärmning… Vi får se!

… men jag kommer ju givetvis stanna kvar här, också. 🙂

+FishEco är en nätbaserad sportfisketidning med ett stort engagemang för aktuella klimat- och miljöfrågor samt inte minst en massa härliga fiskerelaterade nyheter, både positiva och negativa. +FishEco är en sportfisketidning som bryr sig, helt enkelt, och det är en ära att få vara med och skriva och arbeta för dem. Klicka här för att läsa min presentation hos dem!

Jag kommer ju självklart också fortsätta att skriva här. Vissa saker som jag skriver här kanske inte lämpar sig på +FishEco och vice versa.

Tips! Kolla in +MagazineFishEco” – Sveriges första sportfiskemagasin på nätet. Med många, många grymma bilder, mycket text och till och med videos; vilken ”vanlig” tidning kan skryta med det? Miljövänligt är det också.

Så går den i vattnet.

Här kommer en liten film på hur den nya Svartzonker-paddeln går i vattnet. Enjoy!

Paddeln är det bete som helt klart får ses som ”Årets bete” inom Team Hajmat… Oj vad effektiv den har varit.

En mycket rolig tävling.

Klockan är omkring 16:00 på fredagen och vi är sjukt stressade. Vi har redan missat en timmes tävlingstid och har nu löst vårat akuta problem genom att klippa upp låset till båttrailern, som för övrigt stod på fel sida av Mariehamn, med en bultsax. Nu var vi alltså på väg till kvällens tilltänkta destination och efter sisådär en halvtimme var vi framme. När båten väl var i och jag, Mille och alla grejer var i båten var det fortfarande ljust, men mindre än en timme senare var det nästan beckmörkt. Med andra ord – fredagen blev ett fiasko utan dess like för Team Hajmat med inte en enda landad fisk. Nya tag på lördagen…

När jag vaknade på lördagsmorgonen var det ingen behaglig syn som mötte mig när jag tittade ut genom fönstret – storm och horisontellt regn. Nåja, värre väder har man varit ute i och under tävling är det inte ett alternativ med sovmorgon. När Mille och hans mormor kom och hämtade upp mig med bilen avtog regnet ordentligt, vilket varken jag, Mille eller min kamera tackade nej till. Väl framme var det fortfarande så mörkt att vi unnade oss att sitta och värma oss lite i bilen tills det blev ljusare. 10 minuter senare kunde vi inte hålla oss mer och gick ut på den regnhala bryggan i mörkret. Vi fixade i ordning allting och började sedan puttra ut mot dagens första fiskeplats och det var precis så att man kunde urskilja trädtopparna mot himlen.

Vi hittar ganska omgående ett stort betesfiskstim och börjar med att fiska med jigg runt det. Mina första två kast bjuder på inte mindre än tre försiktiga stötar på min Super Sandra, men ingen krokas. Mille missar också något hugg på sin 6″ jigg. Vi letar oss vidare och först några timmar senare sitter första lilla snipan för mig på en Svartzonker Plastic Tail. Den var definitivt inte över 75 cm så den krokades av i vattnet. Nöjda med att i alla fall inte nolla fiskar vi vidare med nytt självförtroende och i första kastet med en ny McPaddle hugger det med besked.

86 centimeter lång och drygt fem kilo tung – en riktig tjockis som äter upp sig inför vintern. Härligt med godkänd fisk och efter att vi fotat och mätt henne fick hon simma tillbaks. Vi ligger kvar på samma plats och nu hakar Mille på sin älskade, tuggade gamla McPaddle som gett honom ett helt gäng med gäddor över fem kilo. I första kastet tar det stopp i rullen, linan snärtas av och Paddeln med tillhörande tafs från Antes Tafsar flyger iväg och landar i det fyra meter djupa vattnet. Fan, fan, fan… Jag erbjuder honom att låna en ny tafs från Antes tafsar samt en ny Paddel och det muntrar upp den vid det laget ganska bittre Mille. Han knyter om, sätter på den tuggade Paddeln i färgen finmört, för bak spöt, kastar framåt, släpper tummen från spolen och – snärt, så flög även den uppsättningen med Paddel + Antes tafs i väg och landade på nästan precis samma plats som sin kompis. Cirka 700 kronor på två kast – rekord såvitt jag vet?

Jag hakar på en röd/vit Svartzonker Plastic Tail och plötsligt hugger det lite hela tiden. Jag landar tre mindre gäddor på kort tid och missar ett riktigt tungt hugg. Snart får jag revansch med en till godkänd gädda.

79 centimeter lång tjockis som snabbt simmade tillbaka efter foto och mätning. Kul! Den röda tailen fortsätter fiska bra och jag landar även någon liten gädda på en Andrée Lures Underdog. När vi glider upp längs en ny kant tar jag ett kast med min nylackade Aad Dam Topper (tack Claes!) och i första kastet kommer en med god marginal godkänd fisk och suger i sig den underifrån – mothugget kammar noll och jag skriker rakt ut. Fan…

Mille jerkar upp någon gädda och landar en nääästan godkänd fisk på en grön Plastic Tail.

Jag landar ännu någon gädda på min röda, numer jäkligt tuggade tail innan vi glider upp till ännu en ny kant. Mille är snabb och lägger första kastet med sin McPaddle och jag placerar min röda Plastic Tail precis bredvid hans Paddel. Vi tittar på varandra och jag säger ”Må bästa plastbete vinna…” – Sekunden senare tar det tvärsopp i veven och jag sliter till med ett kraftigt mothugg. Lina går direkt och jag ser och gäddan plöjer in i vassen när stråna flyttar på sig. Jag pumpar ut fisken och misstänker att det har en hel djungel av vass med sig för att det är så tungt. Gäddan går stadigt åt ena sidan men gör annars ingenting – jag börjar misstänka att jag krokat en stock eller liknande och att det blivit någon slags paravaneffekt när det bara simmar snett emot mig med en ärlig tyngd bakom – varken vass- eller stockteorin stämde och snart ser vi den grova gäddan. Nästan tre minuter senare kan jag efter en jämn fight mellan den extremt starka gäddan och mitt grova St. Croix-spö och slirbroms landa en mycket fin gädda.

Blott 94 centimeter lång men 6,3 kilo tung – en fisk som kanske inte är optimal på en tävling men som var för jävligt rolig att ta. Inte minst med tanke på den fighten. Även denna vackra,  välkonditionerade fisk fick simma tllbaka ner i det niogradiga vattnet.

Med kort tid kvar att fiska gör vi en satsning och åker en bit till ett område som tidigare under dagen resulterat i en del kontakter. Nästan första kastet för mig resulterar i ett bra hugg på den röda tailen och gäddan har inhalerat tailen fullt ut. Efter några sekunders extremt högfrekvent huvudskakande i vattnet drar jag gäddan mot båten och vi börjar nästan kroka av den i vattnet – men inser att det kanske finns en liten möjlighet att den är godkänd. Mätningen säger 75  centimeter exakt, en mycket viktig fisk…

Det blev dagens sista fisk och vi kunde summera in fyra godkända av cirka 15 landade fiskar. Längden på de fyra godkända hamnade på totalt 335 centimeter vilket räckte till en sjätte plats för Team Hajmat av runt 20 duktiga lag. Stort grattis till Team Sportfiskealand.com som vann med hela 1371 centimeter gädda på de 15 längsta vilket ger en snittlängd på 91,4 centimeter – ett mycket, mycket bra resultat och Team Hajmat lyfter på hatten (kepsen). Största fisk plockade Pekke från Team Freefellows och den var 105 centimeter och 9,5 kilo tung. Intressant är att herrarna i Freefellows tagit största fisk de senaste tre tävlingarna. De vet uppenbarligen var de stora simmar. 😉

På söndagen var det hemgång som gällde, men innan det skulle vi snabbt hälsa på Cines syster som bor i ett riktigt fint hus precis vid vattnet. Efter att ha hälsat och varit social med dem i några minuter sprang jag ner till bryggan med jiggspöet i högsta hugg och under kanske 15-20 minuter fångar jag ungefär 30-40 abborrar…

Nu jädrar får Ålandsgäddorna passa sig…

Nu är det inte länge kvar. På fredag klockan 16:00 går startskottet för 24h-tävlingen efter gädda på Åland. Jag kommer fiska tillsammans med min evige vapendragare Mille och vi har en vattentät plan. Tror det kommer bli en intressant helg.

En hel del nya grejer kommer följa med ut också. Mina lådor har bland annat uppdaterats med en stor hög beten från Illex, Biwaa, med mera, några nya Super Sandror samt några gamla godbitar som har varit till världens bästa Claes tur och retur och fått sig ett rejält lyft. Alla dessa nya ädelstenar fick följa med mig på cykeln i dag då jag begav mig till hamnen för att testa dem lite. Och oj vilka grejer. Alla grejer som Claes lagt fingrarna på var plötsligt helt magiska i vattnet och det var en wobbler från Illex som verkligen föll mig i smaken. En av dessa resulterade i ett hugg i andra kastet men fisken klev av. Ett annat riktigt, riktigt ballt bete var ett sjudelat bete från Biwaa som hade en rätt sjuk gång i vattnet. Vad då abborre?

Jag gick även igenom mina beten ett för ett och vässade krokarna. Man måste ju vara på den säkra sidan…

Nej, nu ska det sista packas och sedan åker jag i morgon. Önska oss gärna skitfiske…

P.S. Ni som har frågat om hur Paddeln går i vattnet – efter helgen bjuder jag er på en film på just det…

 

 

En liten ”instruktionsfilm”.

Här kommer en liten film där Jonas Norrmén från Team Adrenalin bjuder på lite tips och trix angående gäddfiske. De tipsar bland annat om utrustning, beten och hur de får betena att gå djupare med hjälp av ett Cathrinsänke.

Välgörenhetsprojekt , tredje året.

I december år 2009 tillverkade Mikael Hedsén (Caesar Lures) ett antal beten som han sålde på Tradera. Pengarna som han fick in, cirka 1500 kronor, skänkte han till Unicef i välgörenhetssyfte genom att handla fältprodukter till behövande i tredje världen i Unicefs shop – vaccin, vätskeersättningar


Under 2010 genomfördes
projektet igen och då var d, näringspulver, med mera. Den som vann auktionen och fick betet fick även med ett värdebevis på vad pengarna gått till.

et även fler betesbyggare som deltog i välgörenhetsprojektet, Svartzonker, Holme och Tomas ”Tomassi” Lindvall var några av dem. Intresset växte och det köptes beten för 2229 kronor – för det köptes följande:

  • 120 doser poliovaccin
  • 1000 avmaskningstabletter
  • 643 påsar vättskeersättning
  • 1 myggnät
  • 450 påsar näringspulver
  • 1000 vattenreningstabletter
  • 6 förpackningar högenergimjölk
  • 180 doser mässlingvaccin

Välgörenhetsbeten från 2010

Detta är ett ypperligt tillfälle att förena nytta och nöje – beten är ju riktigt kul att köpa och när alla pengarna går till välgörenhet gör det inte saken sämre. Att många av betena är tillverkade i olika specialfärger gör dem dessutom ännu mer intressanta. Nu under 2011 är intresset större än någonsin. Betesbyggare, fiskebutiker, företag och privatpersoner har alla bidragit i form av exklusiva beten eller andra fiskeprodukter som under december 2011 kommer auktioneras ut på Tradera. Många har visat intresse och fler kan det bli – desto fler beten som kommer in, desto mer pengar går till välgörenhet. Vill man vara med och sponsra kan man kontakta Mikael Hedsén på mikael.hedsen@hotmail.com eller telefon 0707977895. Alla som bidrar kommer få sitt namn i den här tråden på Fiskesnack. De som bidragit än så länge är:
  • Caesar lures
  • Claes ”Svartzonker” Claesson,
  • Bjerks
  • Stoner
  • Moma
  • Custom baits
  • Tomas ”Tomassi” Lindvall
  • Stampe
  • Jaraal
  • Lundgrens fiskeredskap
  • AG86
  • Holme
  • Roger ”Lucius” Thuring
Auktionerna kommer hållas mellan den 4:e och 11:e december i år. Så är det någon gång man ska shoppa beten, ja då är det då det är dags. Personligen tycker jag att det är ett klockrent koncept och tycker det vore riktigt kul ifall det här blev riktigt stort.
Mer info om detta finns det här.

En mycket trevlig helg på alla sätt och vis.

När vi anlände till helgens fiskedestination på fredagskvällen var det inte måttligt vilket fiskefeber som rådde i bilen som var packad till bredden med fiskeutrustning men även Jonas Norrmén och Andreas Granlund från Team Adrenalin samt jag i form av fotograf (filmare) och medfiskare. Fiskekort inhandlades och när vi installerat oss i vårt boende var det bara lite ljus kvar på himlen så vi beslutade att fisket skulle skippas på fredagen för att sedan vara laddade och redo till 100 % på lördagsmorgonen. Kvällen spenderades med krokvässande, rullsmörjande, taktikprat och allmänt fiskeskitsnack och med fullmånen starkt lysandes in genom fönstret var det med stora förväntningar vi till slut slocknade.

Det var allt annat än varmt när vi på lördagsmorgonen tog oss ut, lade i båten och begav oss till dagens första fiskeställe. Det var frost på bryggan och i båten och det var fler än en gång någon av oss höll på att dra omkull. Förföriska dimslöjor dansade fram över vattenytan när vi tog oss ut. Fingrarna fick det snart tufft i kylan men vi nötte på och snart tar vi första gäddan på en Svartzonker Ticsare.

Vi har någon till kontakt inne på grundvattnet men det verkar inte finnas några större ansamlingar med fisk. Vi söker oss mot lite djupare vatten och hittar snart stora mängder betesfisk. Det dröjer inte många kast innan Andreas krokar en bättre gädda på en jigg som han satt en spinnerbait-rigg framför.

Som synes på bilden hade gäddan bara halva stjärtfenan kvar, vilket vi gissar är anledningen till fiskens rätt slanka profil – det måste gå åt mycket energi åt att jaga och att förflytta sig i övrigt med en sådan fena. 103,5 centimeter och drygt fem kilo vägde hon in på – en riktigt rolig fisk och en bra början på dagen!

Vi fortsätter leta efter gäddorna men hittar inget speciellt mönster. Vi har kontakter lite här och där men landar bara några sporadiska fiskar. Vi glider in på ett grundområde och Jonas sätter på en skrikig tail från Baitfish och missar snart ett bra hugg. Vi fortsätter en bit in i viken och snart får Jonas ett karatehugg på sin gula Baitfish och en vild fight bland växtligheten kan ta sin början.

Gäddan mäts snabbt till 100 centimeter innan hon får simma tillbaka till det grunda vattnet och dagens andra 100-klubbare var ett faktum.

Jag drog på en Svartzonker McPaddle och efter ett litet tags nötande plockar jag en mycket liten gädda. Ändring önskades på den fronten och i ett smalt sund blev det nästan så. När betet passerar bara någon decimeter ifrån vasskanten tappar jag helt kontakten med betet – ett slackhugg från helvetet. Mothugget kammar noll men en mäktig virvel visar sig på ytan. Med adrenalinet pumpandes i blodet kastar jag ut betet igen till samma plats och jag gör ett långt vevstopp. Efter några sekunder börjar jag lååångsamt invevningen igen och känner en lätt, lätt stöt. Jag krokar och vi får se en bred gäddrygg ruska på sig med stor kraft några gånger innan paddeln flyger iväg genom luften. Den gäddan var inte liten…

Eftermiddagen och kvällen blev en trög historia med även den enbart några små landade strögäddor, bland annat på Plastic Tailen.

Mörkret kom fort och vi kunde summera en rätt så trög dag men som faktiskt trots allt gav ifrån sig två stycken hundraklubbare. Kvällen avslutades med tre välförtjänta pizzor och ännu mer krokvässande, rullsmörjande, linkapande och så vidare. Snart sov vi och drömde om starka metersgäddor. Målet var att söndagen skulle överträffa lördagens fiske, både i antal och storlek…

Vi hade taktiken klar när vi vaknade på söndagsmorgonen. Vi stärkte oss med varsin rejäl frukost innan vi gav oss ut i morgonen med flera minusgrader i luften. Snart började vi hamra våra tilltänkta platser med våra beten.

Vi nötte på i flera timmar på våra platser utan att känna så mycket som ett pet  i grejerna – trots det höll vi oss benhårt till vår taktik. Och när första hugget väl kom, ja då var det värt vartenda kast!

107 centimeter lång och väldigt grov och fin. En perfekt start på dagen, en fantastisk fight och ett grymt bevis på att det är värt att nöta trots avsaknad av livstecken ibland. Den vackra gäddan fick simma tillbaka efter några foton och det var plötsligt en väldigt glad och varm stämning i båten.

Jag plockar strax efter en liten gädda på ett orange gummibete från Andrée Lures och Jonas och Andreas har viss framgång med sina Illex Freddy Cat walk 170. Vi glider in i ett smalt sund där jag under lördagen hade kontakt med stor fisk på min McPaddle. Snart skriker Jonas till och av böjningen på hans spö är det en lite bättre fisk han krokat – vilket var helt sant.

Efter att vi mätt madamen till 108 centimeter och vägt henne till lite under åtta kilo fick hon simma tillbaka till sitt rätta element. Underbart jäkla rolig fisk och båten var som en stor container fylld med adrenalin och glädje. Vilken fisk…

Det värsta glädjeruset hann precis lägga sig innan båtens adrenalinhalt steg lavinartat igen – jag kastade ut mitt orangea gummibete från Andrée Lures med ett lätt Katrinsänke framför tafsen mot en sten som stod upp ur vattnet. Under vattnet låg en annan sten som inte syntes så jag drog ut den så den fick sjunka några sekunder innan jag började inspinningen sakta sakta. Plötsligt känner jag en kraftig stöt och krokar helgens femte 100-klubbare.

103 centimeter och 6,7 kilo – en underbart rolig fisk som precis som alla andra fisk simma tillbaks ner i vattnet.

Fisket fortsätter och medan ljuset försvinner mer och mer så krokar Jonas en gädda i fyrakilosklassen som i sammanhanget känns väldigt liten. Den krokas av och släpps snabbt i.

Även jag lyckas peta upp en gädda modell mindre på en Svartzonker Plastic Tail. I takt med att ljuset försvinner blir fisket svårare och svårare och snart kan vi summera en riktigt trevlig dag. Två dagars fiske, fem gäddor över metern med en totallängd på 521,5 centimeter. De sex längsta gäddorna hade en totallängd på över 600 centimeter. Omkring 20 gäddor landades under dessa dagar, så något antalsrally var det inte – det var istället storleken och framförallt mängden större fisk som gjorde turen extra rolig. Att man dessutom var i riktigt trevligt sällskap av grabbarna från Team Adrenalin gjorde inte saken sämre!


Ändrade planer i sista stund – Åland är räddningen.

Egentligen var det tänkt att jag skulle jaga storgäddor i Hälsingland i helgen, men ändrade planer i sista stund satte käppar i hjulet för det tyvärr. Men fiskas skulle det göras, så jag och Cine åkte ännu en gång den bekanta färjan mot Åland.

Fisket började på fredagen. Medan Mille och hans vänner satt i skolbänken var jag så fräck att jag tog mig ut på sjön för att värma upp lite inför morgondagen.  Jag möttes av mycket svåra förutsättningar – ruggigt klart vatten, strålande solsken och en svag vind som dessutom kom från fel håll. Hm. Jag får snart ett mess av min hårt studerande, smått avundsjuka kamrat som undrar hur det går och jag skriver med viss besvikelse att kontakterna tyvärr uteblivit än så länge. Kastet efter hugger det dock på min McTail.

Fisket fortsätter i tröghetens tecken och det hugger ganska glest – tills jag får för mig att testa några nya ställen. På en stor grundplatå där man såg varenda liten sten och tångruska dyker det plötsligt upp två gäddor från ingenstans bakom min Toppie, den ena i femkilosklassen, men innan den hinner hugga gör den mindre gäddan ett utfall från två meters håll och hugger den lilla jerken som om det inte fanns någon morgondag – hugget var minst sagt sjukt hårt. Smått paff av den lilla gäddans kraft fightar jag och krokar av den i vattnet. Det skulle visa sig finnas mer gädda på platsen och plast-McTailen var betet som fiskade bäst.

Ett 15-tal gäddor senare åker jag nöjd och belåten hem igen. Riktigt kul att fiska gädda i så pass klart vatten, där man ser alla hugg och hur bottenstrukturen ser ut. Jag trodde gäddorna skulle vara trögare med tanke på förutsättningarna, men så var alltså inte fallet.

Dagen efter satt Mille inte i någon skolbänk utan den här gången var det gäddfiske som gällde även för honom. Den här dagen var förutsättningarna till en början nästan ännu värre – mer sol, mindre vind och minst lika klart vatten. Och precis som föregående dag skulle gäddorna visa sig tröga. Snart visar sig ett gäng följare, och när en tvåkilosgädda följer efter en smarrig liten McMy förstår vi ingenting – det är fullkomligt OMÖJLIGT att en gädda inte smackar i sig den på direkten när den uppenbarar sig i vattnet. Men det gjorde alltså inte denna gädda vilket vi tog som ett tecken på exceptionellt trögt fiske. Snart börjar gäddorna i alla fall droppa in med jämna, dock lite väl långa, mellanrum. Tiden mellan dessa hugg förkortades markant när vi började fiska mer med jigg på runt fyra meters djup.

Mitt i allt hugger det återigen på min sextumsjigg och det som jag först trodde var en gädda visar sig vara en redigt stadig abborre – lång och grov, den i särklass största jag sett. Milles PB på abborre ligger på 1,3 kilo och han menade att denna var större – runt 1,5 kilo kom vi fram till att den borde ha vägt. Men, som ni säkert förstår när jag skriver sådär så fick vi alltså inte upp den utan den lossnade precis när jag skulle greppa den och lyfta in i båten. Surt!

Mille lånar en Super Sandra av mig och det verkar lite sådär med ett så stort bete i det klara och stilla vattnet, men så var tydligen inte fallet. Nästan direkt krokar han en liten gädda på grunt vatten och i kastet efter en aningen finare gädda.

Fler fiskar hugger på Sandran, både den stora och lilla modellen. Jag skördar även viss framgång med en wobbler kallad Rebel F40 och i ett kast har jag två större gäddor efter. Snart tar jag en mindre gädda också.

Medan solen börjar ställa sig lägre och lägre på himlen fångar vi ett gäng gäddor på bland annat Rebelen, Sandrorna, sextumsjigg och Svartzonker-tail. När vi ger upp gäddfisket kan vi summera 21 gäddor under dagen, de flesta av dem se sista timmarna. På väg tillbaka passerar vi en plats där Ålandsgänget såg en hel del stor abborre under den här tiden på året för ett år sedan inne på det mycket grunda vattnet och vi beslutar oss för att testa tre kast var innan vi åkte in för dagen. Mille får låna en Super Rooster Tail och i första kastet tar han en liten abborre. Jag tar upp kameran och filmar (det kommer en film inom kort) och filmar även kastet efter i vilket han återigen krokar en abborre. Precis som i det tredje. Vid det laget nästan slänger jag ifrån mig kameran och drar på en liten abborrjigg på mitt gäddklassade St. Croix-spö. Jag slungar ut ett kort kast och jiggen hinner knappt landa innan någon abborre slukar den. Och så fortsätter det i 15-20 underbart galna minuter där vi landar mer än 50 abborrar med ett gäng runt och precis över 800 gram, många mellan fyra och sex hekto. Helt sjukt och det i särklass bästa abborrfiske vi upplevt, i nästan beckmörker och på en meters djup.

I takt med att solen försvann mer och mer till att 20 minuter senare helt lysa med sin frånvaro (haha) blev fisket svårare och svårare. Det blev helt enkelt kolsvart och det var inte helt lätt att ta sig iland och lasta ur alla grejer senare, men det var det 110 % värt. När Mille och co. åkte ut kvällen efter, men någon timme tidigare, landade de inte mindre än närmare 250 abborrar, allt inne på det grunda vattnet. Riktigt skoj…

Nu är filmen klar: