Arkiv för november, 2011

Sjukt ös i styv kuling.

Det var inte allt för gungigt ombord på M/S Eckerö på fredagskvällen trots att vågorna gick ordentligt höga utanför på Ålands hav. Det stod fiske på schemat som vanligt och under lördagen var det solofiske som gällde, på söndagen skulle jag och Mille fiska tillsammans. Väl framme hemma hos tjejens föräldrar vid midnatt började fiskegrejerna packas upp, göras i ordning och mitt tvådelade resespö tacklades. Nu var jag redo.

Jag kom inte iväg förrän vid 10-11-tiden på lördagen och snart satt jag i Milles lilla vingliga båt. Sekundmetrarna var en bra bit över vad årets största Ålandsgädda vägde och den lilla båten vinglade och skumpade redigt mycket bland vågorna. Jag styrde mot läsidan av den stora viken för att överhuvudtaget kunna fiska ordentligt, men det verkar inte göra så mycket för redan i första kastet är det en gädda som  nafsar lite på min nya Paddel. Den följde visserligen inte med hela vägen till båten men det kändes bra att gäddorna verkade vara på plats. Snart har jag även en hyfsad följare på en liten, abborrfärgad Biwaa Seven men de verkar inte riktigt villa bita ordentligt. Efter att återigen ha känt ett lätt pet på paddeln drar jag på en liten, glittrig sextumsshad och i första kastet nyper jag en liten gädda. Snart tar jag en till snipa på jiggen men när jag kommer in på ett extremt grunt område sätter jag återigen på det sjudelade betet från Biwaa. Jag twitchar in betet med långa spinnstopp och i ett av dessa smäller det till ordentligt.

Jag fortsätter nöta vidare men sniporna är inte lätta att få att bita ordentligt. Jag plockar några mindre gäddor och glider snart upp på ett annat grunt område. I linändan sitter en Illex Freddy Cat Walk 170 som jag med försiktiga, svepande jerks långsamt fiskar fram. När betet närmar sig båten ser jag hur en bred rygg glider upp bakom betet. Jag förstår direkt att det är en stor gädda men när det börjar gå upp för mig att det är en av de största gäddor jag sett live börjar jag bli ordentligt skakig i knäna. Jag gör ett kort vevstopp varpå gäddan glider  framåt, med stängd mun, och nästan nuddar betet. Jag sveper lite försiktigt med betet och gäddan hänger med, men vänder plötsligt och det bildas en enorm virvel på ytan. Jag bara står och skakar och snart går det upp för mig att den förmodligen vägde omkring 10 kilo. Jag fortsätter nöta men gäddan vill inte visa sig igen. Snart får jag en minimal tröst på samma bete…

Jag drar någon till liten gädda men får det inte riktigt att klicka. Den starka vinden begränsar mig ordentligt och jag kan inte fiska på de ställen jag vill. Snart blir det mörkt och jag ger upp, för dagen. Nederlaget smakade bittert i munnen, inte minst tian som inte villa ta, och planer för morgondagen började smidas direkt…

Under natten tilltog vinden och tunga regnmoln kom in över holmen. Frågan var hur detta väder skulle påverka fisket och ifall det ens skulle gå att fiska i den vinden och det regnet. Vi stämde träff på bryggan vid halv tio men när jag kommer ner är Mille inte där. Jag ringer och kollar läget och får beskedet att han är där inom fem-sex minuter. Jag testar ifall det fanns några gäddor på plats vid bryggan, vilket det fanns… På fem minuter krokar jag av tre gäddor och tappar fyra, varav en fin som virvlade ordentligt bakom min McMio. Mille kommer och vi packar i grejerna i båten. Vi testar fiska mitt på den stora skyddade maren och snart krokar Mille en riktigt, riktigt fin gädda på en Super Sandra som tyvärr kliver av efter några sekunder. Han landar någon liten, jag tar en liten på en annan Super Sandra och när jag testar att sätta en spinnerbaitrigg framför hugger det i första kastet.

Det verkar vara bättre fart på gäddorna denna dag, förutsättningarna är grymma på gränsen till för grymma, och snart bestämmer vi oss för att testa lite grunt. Och visst var de på plats även där.

Sniporna verkar stå på rad och hugger på allt från MiniTicsare, Cobb, Westin Jerk, McTail o.s.v. men de lite finare gäddorna verkar lysa med sin frånvaro. Huggen börjar tonas ut efter en bra ankring och vi ska precis flytta oss när jag plötsligt kommer på att jag måste testa prototyperna till någonting som kommer att kallas ”LF Add-on’s” – en ”Buzz-on” och en ”Blade-on”, två varianter av spinnerbaitriggen –  Buzz-on med en buzzersked på en liten rigg som man sätter framför betet, Blade-on samma sak fast med två stycken Colorado-blad. Jag sätter på en Buzz-on framför en Paddel och det är med stor spänning jag doppar den första gången. Jag speper ut ett kast på två meter för att se hur betet uppför sig och jag och Mille bara skriker rakt ut när vi ser gången, helt sjukt ball – vaggande, precis som paddeln ska vara, men med en snurrande och fräsande buzzer framför. Mitt i vårt skrik får vi anledning att skrika ännu högre då en gädda i femkilosklassen kommer som en raket underifrån och hugger betet med en sjuk aggressivitet mitt framför fötterna på oss. Buzz-on hann vara i vattnet i cirka två-tre sekunder innan det small en femma, det kallar jag bra början…

En av de roligaste hugg jag varit med om och kul att Buzz-on fungerade. Då var frågan ifall det var en engångsföreteelse – det var det inte. Jag fortsätter experimentera med riggarna och de fungerade till det mesta, gäddorna slängde sig över dem.

Vi testar lite jerkfiske och hittar ett ställe där fisken står sjukt tätt. Det hugger hela tiden och vi får ett gäng schyssta dubbelhugg. Jag tar i princip alla mina gäddor på en Smuttly Dog Jr och Mille fiskar bra med allt möjligt, bland annat Svartzonker Ticsare, McTail och Curley Sue.

En annan rolig grej var när Mille fångade en kär, om än ganska ful, gammal bekant…

Gäddan var minst sagt lätt att känna igen med sitt säregna utseende som mångt och mycket påminner om en Burns från Caesar Lures. Det roliga var att någon timme senare small gäddan på igen, men den gången klev hon av vid båtkanten innan jag hann få en bild. Kul!

Det var helt sjukt vad det högg på min Smuttly Dog Jr, som när jag tog sju gäddor på sju kast, bland annat denna skönhet på drygt fem kilo som slukade betet totalt med huvudet först.

Det hugger i nästan varje kast för både mig och Mille och dubbelhugg var snarare regel än undantag. Min Smuttly fortsatte leverera och Mille fiskade bra med en Illex Super Freddy Catwalk 170.

Plötsligt kommer en större gädda och försöker utföra ett regelrätt mord på Milles bete från Illex precis vid båtkanten och vi märker direkt att det är en bättre gädda i sexkilosklassen. Gäddan stökar  ordentligt vid båtkanten och precis när Mille ska lyfta in henne gör hon ett sista försök att komma loss, och lyckas. Nåja, kul ändå, synd bara att den aldrig hann komma med på bild.

Jag lyckas kasta  bort min älskade Smuttly Dog Jr och tvingas tänka om. Jag testar en Stalker och det hugger i första kastet. När jag fightar säger jag till Mille att nu får jag ringa och tacka Kjelle för att hans bete låg i lådan varpå Mille svarar med ett mothugg och att han får ta och ringa Claes och tacka för hans speciallackade Fiskarboden-McTail som satt i linändan.

Jag tar några till på Stakern och Mille fortsätter med sin McTail. Både jag och Mille följer McTailen med blicken där den zig-zagar fram precis under ytan när en fin gädda kommer underifrån och mördar McTailen i ett meterhögt luftsprång. Är det slutet av november eller början av juni?…

Drygt fem kilo och omkring 90 centimeter lång om jag inte minns helt fel. Regnet öste ner så det var min lilla, vattentäta kamera som gällde, därav de kanske inte hundraprocentiga bilderna…

Inspirerad av Milles framgångar med sin McTail drar även jag på en sådan och det dröjer inte länge innan ännu en schysst gädda hugger, mitt framför ögonen på oss båda.

Även denna gädda vägde drygt fem kilo och fick friheten åter efter någon bild. Snart kom mörkret och med det började huggen tunnas ut. Men så kom jag på att Buzz-on bör vara klockren i mörker och med den och en Paddel drar jag kvällens sista gäddor.

Vi summerar dagen och kan konstatera att vi landat inte mindre än 59 gäddor  varav fem av dem  vägde över fem. En stor del av gäddorna låg kring tre kilo och det var sjukt bra fart i dem – här var det inget långsamt senhöstfiske med långsam inspinning och långa vevstopp som gällde – det var bara att ösa och slita in grejerna så högg det. Extremt kul hade vi det och frågan är om det inte är ett av det roligaste fiske jag varit med om. Att vi efter fisket var 100 % blöta och rätt frusna, det gjorde precis ingenting… En till tur är redan planerad till nästa helg.

Annonser

Ny film av Johan Ruhe på G med Svartzonker och Herr Bauer i huvudrollerna.

Nu släpper Kanalgratis.se trailern till den nya ”Fly vs Jerk” där Niclas Bauer och Claes ”Svartzonker” Claesson möter varandra i en stenhårdhård kamp om att fånga flest och störst gäddor under en dag. Frågan är – fluga eller jerk, vad är bäst?

Det har tidigare släppts tre stycken Fly vs Jerk-filmer och detta blir alltså den fjärde. Filmen kommer bli cirka 20-30 minuter lång och den kommer att släppas gratis på webben. Här är trailern.

Jag är riktigt förväntansfull inför den kommande filmen, tror den kan bli redigt spännande…

Ett nytt, spännande samarbete.

Tidigare i morse blev det officiellt – ett samarbete mellan två av Sveriges största nätsidor för sportfiskare, FishEco och Fiskesnack. Anders Bergman, ägare av Fiskesnack.com, har under en tid haft en annons ute om att Fiskesnack var till salu. Han hade för lite tid och tänkte att det bästa kanske vore att någon annan tog över. Men när erbjudandet från FishEco kom fick han tänka om.

– I och med samarbetet mellan sajterna så kan jag frigöra tid till utveckling av Fiskesnack.com och på så vis kunna genomföra det jag hela tiden önskat. Jag tror stenhårt på detta koncept! Nu kör vi!” skriver Anders Bergman i pressmeddelandet som utgått.

Jan Ohlsson, grundare av FishEco, är också förväntansfull inför det nya samarbetet. Såhär säger han:

– Jag tror att vi tillsammans kan bli Skandinaviens självklara plats för Sportfiske, i ett vitt begrepp, på Internet. Det är verkligen roligt och till och med hedrande att Anders Bergman vill arbeta med oss på +FishEco. Det Anders och hans Fiskesnackare har skapat på Internet är ett begrepp och en institution och att få vara en del av detta, är otroligt fantastiskt.
Vår kontaktyta och våra läsare blir nu så många fler. Att kunna arbeta och verka genom detta samarbete med att sprida sportfiskets förträfflighet som just sport och nöje genom bilder, diskussion och nyheter, till hela Skandinavien, ska bli ett nöje och en förmån.

Mer info om detta samarbete finns på respektive sida, FishEco och Fiskesnack. Själv tror jag detta samarbete kommer leda till någonting vi sällan skådat tidigare. Detta ska bli spännande att följa!

Pontus Sjölund

 En fiskehelg i mycket gott sällskap hos Nature Resort Värmland.

Äntligen var vi samlade och satt i två olika bilar på väg västerut. Det var Patrik  Wirenius, Jonny Thofeldt och jag i ena bilen och Jonas Norrmén och Andreas Granlund i den andra. Första stoppet blev på Attitude Baits i Örebro.

Det inhandlades en del nya schyssta beten och snackades en hel del gäddfiske innan bilarna fortsatte sin färd västerut. Efter ett mer eller mindre lyckat matstopp någonstans mellan Örebro och Karlstad fortsatte resan och i Karlstad mötte vi upp Stefan Jonzen och Per Stenberg från Splash Fishing. Jag åkte sista biten i Stefans bil och efter en hel del om och men och slingriga skogsvägar anlände vi till stugorna som ägs av Jens Karlsson och Nature Resort Värmland. Det skulle visa sig att stugorna vi skulle sova i verkligen var någonting i hästväg och efter en inspektionsrunda var vi mer än nöjda. Snart var fiskegrejerna framplockade och gäddfiskesnacket igång.

Jens anlände snart och berättade om stugorna, fisket, betesfärger och visade lite platser i sjön som brukade vara värda att fiska av. Det skulle visa sig att Jens kunde sina vatten…

Maten stod Per för – egenfångad sej med lite andra godsaker.

Till slut somnade vi och efter en natt god sömn i de sköna sängarna klev vi upp mer taggade än någonsin. I med frukost, ut med grejer till bilen och snart var vi framme vid rampen och ytterligare lite senare var båtarna ilagda och vi var på väg till de heta ställena.

I början vet vi inte riktigt vad det var för platser, beten, färger, djup och så vidare som gällde så det dröjde ett tag innan första hugget föll. Vi testade djupt, grunt, kanter, grynnor, vassar, vikar och så vidare och till slut kom första hugget för Andreas på en Super Sandra med spinnerbaitrigg framför över djupt vatten.

103 centimeter och 7,4 kilo – en riktigt trevlig öppningsfisk som snabbt fick friheten åter efter några foton. Vi fortsätter nöta och jag fortsätter på Andreas recept; stor gummibete/jigg med spinnerbaitrigg framför. Jag sätter på en nyinhandlad Jeff Boggs Big Boy i regnbågsfärg och sätter en spinnerbaitrigg framför. Hugget kommer i första kastet…

Drygt 90 centimeter och ungefär fem kilo tung snygg fröken med leopardmage som även den fick simma tillbaks ner i djupet. Snart kommer Jens och hans flickvän ut på sjön för att se hur det går. De menar att fisket brukar vara extremt trögt när vinden helt lyser med sin frånvaro, och det kunde vi hålla med om. Trots det hade vi trots allt fått några schyssta fiskar och snart plockar Jonny en sex-sjukilos också.

Mörkret kommer snabbt, som vanligt vid denna tid på året, och det sista ljuset försvinner mer och mer bakom träden. Vi ligger vid en kant och nöter och det sista ljuset börjar försvinna mer och mer bakom träden. Jag får för mig att lägga ett kast ut från kanten, ut över 20-25 meters djup, och när Big Boyen sjunkit i ett par sekunder och jag står och pratar om andra saker, tjongar det till storgädd-style i mitt St. Croix-spö och i mothugget flyger vevknoppen av. Det blir kaos och det är ett under att jag lyckades undvika slacklina, men nu kunde fighten börja på allvar. Det var en riktigt härlig känsla att uppleva ett hugg och galen fight när det är 20 meter till botten och efter ett tag kan vi landa en riktigt fin gädda som slukat min Big Boy, med spinnerbaitrigg framför såklart…

109 centimeter och 8,9 kilo – nytt spinnfiskerekord för min del. En otroligt rolig fisk som jag länge kämpat för och det faktum att den tog betet on the drop över 20 meters djup gjorde inte upplevelsen sämre. Nöjda och belåtna med tanke på förutsättningarna och den fina avslutningsfisken begav vi oss tillbaks mot stugorna där en nybakad kladdkaka väntade på att bli uppäten (tack Ida!). Till Jonas stora förtjusning var även bastun uppvärmd. Efter en trevlig kväll kröp vi ner i sängarna och somnade snabbt efter en dags nötande med tunga beten.

När vi vaknade hoppades vi att vi skulle mötas av lite, lite vind i alla fall men det skulle visa sig bli precis lika vindstilla som dagen innan. Per och Stefan kunde tyvärr inte fiska med oss under söndagen, de hade andra saker såsom familj, ryggont och annat att ta hänsyn till och begav sig hemåt men önskade oss skitfiske. Väl ute på sjön möttes vi av lite mer dis än dagen innan. Kanske det skulle kunna få fart på fisket?

Snart krokar Jonas sin första fisk för resan, en enormt snygg trekilos som även den tog en spinnerbaitriggad Super sandra. Vi fortsätter fiska och nästa hugg kommer även det på en spinnerbaitriggad Super Sandra, denna gång i Andreas linända.

98 centimeter och drygt sex kilo tung, en riktigt schysst och inte minst vacker fisk som bjöd på en rolig fight innehållande två tailwalks som gjorde sig mycket bra på film… Nu verkar vi ha hittat fisken, för drygt fem minuter senare (jag har kollat tidsangivelserna i kameran) hugger det på Jonas Super Sandra igen. Denna fisk svarar riktigt tungt och bjuder även den på en tailwalk.

En riktigt härlig fisk som var fullproppad med betesfisk. 8,4 kilo och 105 centimeter lång var hon och efter några snabba foton fick hon friheten åter så att vi eller någon annan ska få möjligheten att stifta bekantskap med henne vid senare tillfälle.

Ytterligare drygt fem minuter senare är det min tur – en gädda som stod och tryckte nära bergskanten och plockade min spinnerbaittacklade Big Boy.

Ytterligare drygt fem minuter senare smäller det återigen till i mitt spö och jag kan landa ännu en vackert tecknad, fet gädda.

Vi fortsätter fiska och när mitt bete hänger någon meter ner under båten börjar jag leka med linan genom att försöka kapa ett skräp som låg på ytan genom att vifta spötoppen från höger till vänster. Plötsligt bonkar det till likt aldrig förr i spöet och efter mothugget bugar spöet djupt och gäddan stångar kraftigt och får det att knaka i spöet, innan motståndet försvinner, spöet rätas upp och jag kan smått chockad veva upp betet. Den var inte helt liten.

Under första dagen hade Jonny en gädda på som enligt honom verkade sjuukt stor, men som klev av efter några sekunders stångande. Någon timme senare hade Stefan fiskat på samma plats och fått ett hugg utan dess like, varpå gäddan rusade, stångade och tjurade tills kroken rätades ut. Vi bestämmer oss för att också testa platsen och nästan omgående smäller det till i Andreas spö när någonting slukar hans Super Sandra … och historian om våldsamt motstånd som efter ett tag försvinner återupprepade sig och försatte fångstmannen som inte blev fångstman i chocktillstånd.

Vi tappar någon till fisk, missar något pet och Jonny plockar ännu en fin fisk. Men snart börjar det bli dags att bege sig hemåt, chaufförerna Jonas och Jonny ville helst hinna köra ut från de värsta små slingervägarna innan det blev helt kolsvart.

Här kommer lite bilder från Putte och Jonny:

Tack grabbar för en grym helg! Även ett stort tack till Jens och Naure Resort Värmland med deras grymma stugor, läge, schyssta fiskevatten och grymma service. Jag vill också tacka Splash Fishing International som gjorde denna resa möjlig. Sist men inte minst – tack Ida för kladdkakan, den var grym!

Filmkameran var som vanligt med och jag har en massa filmmaterial att klippa ihop – när tiden finns. Första ska jag bara slutföra klippningen av filmen från Hälsigland – den kommer bli grym.

Lömska planer för helgen.

I morgon bitti bär det av västerut, rättare sagt mot Värmlands djupa skogar. Där är det inplanerat en helgs fiske med Team Adrenalin och några andra sköna typer, bland annat Stefan Jonzen från Splash Fishing International och Jonny Thofeldt från Aros Pike Club, en gäddfiskare av rang med många stora madamer på gäddkontot. Det ska bli extremt spännande att se vad denna helg kan ha att bjuda på.

I dag kom det ett paket med grejer ifrån Gamleby, rättare sagt Kjelle Lundberg. Riktigt , riktigt snygga beten som jag knappt kan vänta på att få doppa. Den regnbågsfärgade Big Stalkern kan nog bli het ifall gäddorna jagar lite grundare i den djupa spricksjön med en regnbågsodling (gäddgodisfabrik)…

Puppytail, Big Stalker, Tail och Spinnerbait av den famöse Kjell Lundberg från Gamleby. Riktigt grymma beten.

Nu ska det sista packas innan bilen västerut går i morgon bitti. Filmkameran kommer vara med så håll ögonen öppna efter helgen! By the way, mitt filmmaterial på 45 minuter från min och Jacobs vistelse i Hälsingland är under redigering och bör vara klar nästa vecka…

Ett litet urval.

Mina beteslådor har stadigt fyllts på med nya, roliga grejer de senaste månaderna och här kommer en liten bild på lite av det senaste. 🙂

Längst upp ser vi en riktig mörkerkiller, tror jag det kommer bli i alla fall – en Big Game Twitchbait 12″, en riktig bumling. Det var tänkt att den skulle följa med upp till gäddtrollingen i Hälsingland, men den hann tyvärr inte landa i brevlådan innan det begav sig. Jag har hunnit testfiska den i efterhand i alla fall och kan konstatera att gäddorna lär inte missa den i alla fall. 30 centimeter och i en mörk färg och som pricken över i den röda baken som vaggar och fladdrar fram och tillbaka… Jag tror denna kommer rocka när gäddorna hugger bara de upptäcker betet samt när det är mörkt.

Nästa bete är en Jeff Boggs Big Boy Shallow, ett grundgående swimbait från USA. Jag har endast hunnit testa den med men tror den kommer bli dödlig i grunda vikar eller när man fiskar närmare ytan över djupare vatten. Stjärten rör sig förföriskt hela tiden vilket med största sannolikhet kommer reta gallfeber på gäddorna. Gummit är väldigt mjukt och det känns som att man kommer behöva en hel del Mend-It till den här, men det är smällar man får ta…

Nästa stora swimbait, med betoning på stora, är en Mangeboy Azkikr (Asskicker). En närmare 200 gram tung godisbit som har många 10 och 12+are på sitt samvete. Vaggar in vid inspinningen och ser precis ut som en skadad eller förvirrad fisk som vinglar fram. Svansen fladdrar vid vevstopp. Detta bete ska bli riktigt spännande att fiska med nu under den sista senhösten när gäddan ofta står djupt och gärna tar större beten. Om det är något bete man ska ta stor fisk på, så känns det som att det är det här.

Jerkbaitet i Ålandsfärg är en Cobbs Crazy Shad Old Scool. Cobbs Crazy Shad har varit med i många år och landat många stora gäddor och muskies i såväl Sverige som USA och Kanada och dessa ”Old School” är en remake på de första Crazy Shadarna som Jack gjorde för en massa år sedan. Extremt lättfiskad och man kan få den att bete sig precis som man vill – ett riktigt universellt jerkbait som bör fungera året om i de flesta vatten. När Team Hajmat körde King of Mälaren nyligen lyckades jag visserligen inte landa någon gädda, men missade ett gäng på denna godbit. Denna kommer nog att hamna bland jerkfavoriterna och ska bli spännande att köra med på ön som färgen kommer ifrån, Åland…

Smuttly Dog är ett jerkbete som väldigt många känner igen och använder – en riktig jerkklassiker. Har svarat för stora framgångar och många grova gäddor genom åren. En träbit med massor av lack och betet känns väldigt genuint. Det märks att Jack Cobb och Mark Smuttly byggt en del beten ihop, båda håller samma höga kvalitet. Riktigt schysst gång. 150 gram tung och kastar till månen.

Nästa bete är en nykomling som till skillnad mot de två förra betena inte alls funnits länge – en jätteliten variant av Svartzonker Ticsare som mäter endast 12 centimeter. Mycket lättfiskad och fiskar lika bra vid jerkfiske med små försiktiga knyckar som vid  långsam inspinning. Denna lilla gynnare kommer garanterat få gäddorna att nypa de dagar då de är lite petiga med maten. Den kommer nog bland annat fånga en hel del fisk på en viss ö mellan Sverige och Finland…

Det var med stor spänning jag testade denna wobbler första gången uppe i Hälsingland. Gången gjorde mig inte besviken, den levde helt klart upp till förväntningarna man kan ha när Mr. Svartzonker lanserar någonting nytt – Svartzonker/Abu McCelly. Wobblern fiskar på ca fyra-fem meters djup vid trolling (givetvis beroende på linsläpp, -dimension, hastighet och så vidare) och levererade en hel del hugg uppe i Hälsingland. Utöver trollingen fungerar den självfallet även att spinnfiska med och rör sig riktigt förföriskt även vid riktigt låg fart. Kommer nog landa en och annan gris i branterna utanför lekvikarna i vår… Här kan du se en video där Claes berättar om de nya betena.

Wobblern längst ner är en Illex Jerk Freddy 170 MR, vilket är ett grundgående twitch/jerkbait eller wobbler. Rör sig riktigt, riktigt fint vid allt ifrån snabb till riktigt långsam inspinning och är grym när fisken står grunt. Trollas ner till omkring en-två meters djup. Första fisken på denna blev en abborre på kilot och sedan började gäddorna hagla in, det blev ett gäng upp mot fem kilo. Kommer nog hamna bland wobblerfavoriterna, både på spinn- och trollingfronten.

Betet som ligger vertikalt, till vänster, är en Grandma 7″ som Svartzonker lackat om. Röd/svart med svart buk, det säger sig själv redan på papperet att detta är en killer när det är mörkt i vattnet. Mycket riktigt, vid testfiske uppe i Hälsingland levererade den ett gäng gäddor mellan fem-sex kilo just när solen gått ner och det började på att mörkna. Kommer nog svara för fler schyssta mörkergäddor, inte minst vid nattfiske på sommaren.

Allra längst till höger ligger en Svartzonker McPaddle, som i sig inte är någon nyhet. Det som är nytt är den runda, formgjutna paddeln – helt rundad och inga fula gjutdefekter. Detta är paddeln som till våren kommer dyka upp på marknaden i större upplaga. Med dessa paddlar blir gången ännu mer rullande, ännu mer förförisk och betet tål ett ännu bredare hastighetsspann. Generarade ett gäng hugg på King of Mälaren (men alltså ingen krokad). Paddeln fiskade extremt bra tidigare i år och med denna nya paddel som har ännu fler möjligheter, ska det bli spännande att se vad den kan bjuda på till våren…

 

Tävlingen är avgjord.

Vi i Team Hajmat kände viss press på oss då vi på fredagskvällen anlände till Rosersberg och förberedelserna inför King of Mälaren som skulle gå av stapeln morgonen efter. Vi hade tidigare fiskat dåligt på dessa tävlingar och kände nu en stark lust att vända på den trenden. Precis som vår dåliga prestation på denna tävling, är det faktum att Team Hajmat sover i klubbstugan en orubblig tradition. Nu tänkte vi alltså vända den ena av dessa traditioner, inte den sistnämnda.

För att lyckas med detta hade vi tagit in assistans – Andreas Granlund som vanligtvis fiskar med Team Adrenalin. För ett år sedan tog han och hans lagkamrater hem hela höstupplagan av King of Mälaren vilket är ett rätt bra stöd att ha i ryggen. Andreas skulle anlända på lördagmorgonen medan jag och Mille dök upp på fredagkvällen. Efter att ha hjälpt till att bära grejer och liknande med Jensa, Micke och Team HM, blev det sömn på ett liggunderlag samt en (enligt Mille) extremt bekväm soffa.

Vi vaknade vid sextiden precis när folket började droppa in i hamnen och folk kom och lade i sina båtar. Nu blev det gäddmingel för hela slanten.

Efter kaptensmötet drog de 78 båtarna och drygt 200 fiskarna iväg ut på Mälaren…

Fisket började trögt får våran del, vi började med att fiska djupt i anknytning till ett stort betesfiskstim som vi hittade men det resulterade enbart i ett missat försiktigt pet. Vi testar djupvassar och vikar och snart missar Mille en liten gädda precis vid båtkanten på sin Super Sandra och längre in i viken har jag först en följare och sedan ett hugg av en ungefär 80 centimeter lång gädda som tydligen ville ha en Cobbs Crazy Shad Old School, men den missade jag…

Det dröjde till lunchtid innan det började hända grejer. Vi kommer in i en stor, grund vik och ganska omgående hugger det på Andreas Baitfish-tail, fisken svarar tungt men kliver av efter några sekunder. Fan, den var nog lite bättre… Vi driver av kanten, Mille drar på en Ticsare och snart hugger det. Första fisken kan landas och lättnaden är enorm. Skönt att det inte var en minisnipa också.

Fisken mäts till 94 centimeter och släpps snabbt tillbaks efter några bilder mot mätbrädan. I kastet efter krokar Mille en gädda som vi mäter och fotar mot mätplankan, 50 centimeter, alltid något… Andreas fortsätter i samma anda och krokar även han en liten men viktig gädda.

Själv får jag ingenting, jag missar ytterligare en gädda på Crazy Shaden, drar på en Paddel och får direkt en följare och i ett kast ser jag en stor virvel bakom betet, stannar upp, och ser efter en sekund hur Paddeln hoppar fram en halvmeter i ett våldsamt slackhugg av en bättre fisk. Mothugget kammer noll… Snart krokar Mille ännu en liten gädda precis vid båtkanten och det höll på att sluta illa för Milles kalsonger. 😉 Drygt 60 centimeter vill jag minnas, ännu en viktig fisk… Nu skulle bara femte upp, och visst hugger det, men ingen vill fastna när den femte ska upp. Vi bestämmer oss för att byta område när det slutar hugga men på väg ut ur viken får jag motorproblem och tillåts inte att gasa på någonting i princip. Vi räknar ut att med den farten jag kunde hålla skulle vi behöva åka omgående, och den timmes fiske som planerats i ett annat område fick förbises. Uppgivet börjar vi puttra tillbaka mot Rosersbergsviken. Väl framme hann vi med fem minuters fiske inne i viken, men det kammade noll. Nåja, fyra gäddor och en fin 94:a, det är inte helt katastrof kanske. 276 centimeter lyckades vi samla ihop, två centimeter mindre än tidigare höst och då räckte det till en 15:e plats.

Vår prestation skulle resultera i en fin 37:e plats (haha) vilket är ganska mitt i, övre halvan faktiskt. Det fanns även lag som fiskade bra och vi blev riktigt glada när polarna i Team Adrenalin fick gå fram och ta emot pris för tredje bästa lag, med 405 centimeter. Grattis!

Tvåa kom Team I.T.T. med  413 centimeter och de som vann hade samlat ihop 431 centimeter och de kallar sig ”Team Tre Musky Törer”…

Milles 94 centimeters gädda blev 11:e längsta fisk och för det belönades han med lite roliga grejer värt mycket med tanke på att det var 11:e längsta fisk. Mycket bra priser och en stor eloge till arrangörerna som lyckas med det varje gång.

Längsta fisk togs av Putte i Team Adrenalin och den mätte 107 centimeter. Stort grattis! Team Adrenalin har tagit längsta fisk två hösttävlingar i rad samt kommit etta och trea i lagtävlingen. Inte illa!

Återigen, stort tack tille Jensa och Micke som lägger ner massor med arbete på denna tävling och gör det till den grymma tillställning det är. Team Hajmat will be back…

Senhöstfiske så som senhöstfiske brukar vara.

Klockan är ungefär 14 på lördagen och jag är framme i Hälsingland. Tågresan från Uppsala gick ganska fort och i takt med att vattendragen utanför tågfönstret kom tätare och tätare, ökade även min fiskefeber. Efter att ha installerat mig i stugan, rustat upp med käk för en vecka och tacklat alla spön, satt jag nu i båten på min favoritsjö tillsammans med båtägaren, Calle. Han ville följa med ut och fiska lite såhär första dagen och vi började med att trolla. På ena spöet satt jag ett nytt bete, en  Illex JERK FREDDY 170 MR. Det dröjer inte länge innan det hugger på just det spöet och Calle kan fighta in en riktigt fin fisk, som dock var av fel art.

En abborre på precis ett kilo vilket blev nytt personbästa för Calle. Riktigt skoj! Det fortsatte hugga och snart gav sig även gäddorna in i bilden, wobblern från Illex fortsatte fiska bra.

Även en Grandma som Svartzonker lackat fungerade bra och levererade bland annat en fin gädda i femkilosklassen som stod och kalasade i ett stort betesfiskstim.

Dag två var det fiske på egen hand som gällde. Jag inledde med lite jerkbaitfiske precis utanför båtstället och i första kastet smäller det till på en Slidin´ Shad som även den var lackad av Svartzonker.

I kastet efter gör jag ett vevstopp vid båtkanten och då kommer en riktigt förbannad gädda och klipper i ett ballt luftsprång. Lägg märke till min något trötta min (detta var tidigt på morgonen, får jag försvara mig med)…

Vid det laget trodde jag att trekilosarna stod på kö inne bland växterna men där hände det ingenting mer efter det. Istället letade jag upp betesfisk och efter mycket nötande med jiggar på 8-10 meters djup hugger det på min Super Sandra. Upp kommer en gädda som var … tja, mindre än vad jag förväntade mig på den platsen.

Snart börjar jag trolla lite och får en hel del gädda av modell mindre. Wobblern från Illex, Grandma och en egenhändigt skapad wobbler signerad ”Lakegrove-09” var kvällens melodi.

När solen började gå ned anlände Jacob med bussen från Uppsala och gjorde mig sällskap de sista 30 minutrarna av kvällen. Det är riktigt trögt och det hände ingenting, förutom att när jag ska veva upp min wobbler så upptäcker vi att det sitter en minimal gädda på kroken som jag inte ens märkt hade tagit. Då är de små…

På söndagen började allt på riktigt. Nu var uppvärmningen över. Det var nu det gällde – ”Original Team Hajmat” hade nu drygt fyra dagar på sig att fiska med målet att ta en stor gädda. Vi såg till att vara ordentligt mätta i magen och inledde med en rejäl frukost ”Team Hajmat style”.

Med den uppladdningen går det inte att misslyckas och stärkta av det faktumet började vi med lite trolling över aningen djupare vatten. Vi han knappt börja ro innan det smäller till i Jacobs spö på hans Westins Jätte. Fisken går djupt och tungt och låter sig inte pressas upp allt för lätt. Vi ser direkt att det är en fin fisk när den kommer upp till ytan, men att den var stor fattade vi inte förrän vi mätte henne…

114 centimeter lång och hyfsat grov och tjock. Den smalnade tyvärr av lite längst bak vid stjärtspolen och nådde inte hela vägen till tio kilo, men 9,35 kilo är inte fel det heller sådär efter fem minuters fiske!

Precis när fisken simmar tillbaka går solen upp bakom bergen och vi inser att det är nu det börjar…

Jag missar ett bra hugg på en ny Svartzonker/Abu Garcia-wobbler vid namn McCelly och upp kommer en wobbler med grova bitmärken. Fan… Snart får jag en liten tröst med en fyrakilos.

Vi landar några mindre gäddor under dagen och missar några schyssta hugg och snart går solen ned. I det sista, sista kvällsljuset hugger det plötsligt till på min Grandma som Svartzonker målat. Röd sida och svart buk kändes som en klockren mörkerfärg och det stämde mycket bra….

Jag känner direkt igen fisken på en skada som den hade och mätningen visar 98 centimeter – en centimeter längre än i augusti, då den var 97 centimeter och vägde fem kilo. Nu vägde hon sex kilo. Kul att de växer på sig! Bild från förra fångsttillfället finns här.

Morgonen efter ger vi oss fan på att landa några gäddor på spinn eller jerk, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort. Gäddorna verkar inte alls finnas på plats inne på grundvattnet där de normalt brukar kunna stå ett gäng. Efter mycket sökande och testande av nya platser hugger det på min Paddel och vi kan beskåda en gädda med en glupskhet av sällan skådat slag.

Gäddan hade en ordentlig braxen eller björkna i buken och det stack upp en stor fena ur gäddans svalg. Ändå kunde den inte motstå en långsamt infiskad Paddel…

Vi börjar trolla och efter ett tag hugger det på min Jätte. Jag krokar och känner att det är en bättre fisk. Efter lite stångande kommer fisken till båten och vi ser att det är en schysst gädda i sexkilosklassen och att kroken sitter väldigt ytligt. I landningen ska jag vände henne genom att ta henne över nacken och gäddan lackar då ur, varpå jag gör misstaget att försöka hålla gäddan stilla… Kroken lossnar men det gör inte så mycket, en rolig fisk som skulle varit kul att ha en bild på. Vi anade inte då att det var precis det vi  senare skulle få…

Vi trollar en runda och återkommer någon timme senare till samma plats som min missade gädda tog på. Det smäller på ett ordentligt karatehugg i Jacobs spö och han fightar in en fisk i sexkilosklassen. Vi landar den, konstaterar att den ser precis likadan ut som min, och ser då att den har en liten skada precis där min krok suttit. 103 centimeter och kanske drygt sex kilo. Vi fick vår bild på henne till slut… 😉

Onsdagen blir riktigt trög och vid dagens slut kan vi summera fyra landade gäddor med en fyrakilos som störst. Jag inser att jag inte tagit ett enda kort under dagen, någonting som inte hänt på mycket, mycket länge. Å andra sidan blev det en del filmande…

På torsdagen skulle vi bara hinna med en halvdags fiske innan bussen hem gick vid fyratiden. Vi åker ut tidigt på morgonen och vid sjön möts vi av kompakt dimma och helt 100 % bleke. Förutsättningar som kan få många gäddfiskare att stanna hemma. Vi gjorde det förvisso inte och blev belönade ganska omgående. Ett försiktigt men bestämt hugg på Jacobs ytligt fiskade Super Shad Rap i Sportfiskeakademins jubileumsfärg. Fisken stångar på riktigt bra och när en otroligt fet gädda kommer till båtkanten och vi ser att kroken sitter extremt ytligt blir det ordentligt pirrigt. Kommentarer om att det kanske är en tioplussare ekar över sjön när jag landar gäddan i ett stadigt gälgrepp. Vi inser att det kanske inte är en tia, dock inte långt ifrån, den är lite väl kort men rejält stabil. Vi känner att den har någonting stort i magen och ser en stjärtfena av en lake i kilosklassen sticka upp ur svalget.

108 centimeter lång tjockis som pressade vågen till 9,5 kilo med vågsäcken borträknad. Sjukt härlig fisk såhär sista dagen på resan och nytt ”öppet vatten-PB” för Jacob. Riktigt kul!

Dimman börjar lätta och det blir riktigt stämningsfullt vackert på sjön. Stämningen är riktigt glad i båten och snart plockar jag en trevlig fisk på nya McCelly från Svartzonker/Abu. Vi sätter punkt på dagen och resan när det hugger med ungefär en sekunds mellanrum på båda spöna efter någon timme helt utan kontakt. Ibland är fiske märkligt…

Min kamera stod som vanligt på filmläge under större delen av resan och när jag får tid ska jag klippa ihop allt material till en liten film. Bland annat fighterna av niokilosarna, några trollinghugg, bland annat av en 100+ gädda med mera. Håll utkik efter den. Först ska vi bara till Rosersberg och ta hem titeln ”King of Mälaren” hösten 2011… Läs mer om tävlingen här.