Arkiv för kategori ‘Fiskerapporter’

Min första film på Kanalgratis.

Annonser

… men, ni behöver absolut inte vara oroliga!

Jag kommer nämligen fortsätta likt aldrig förr med mitt skrivande, fotande och nu även filmande på en helt ny nivå – från och med nu kommer jag blogga och filma tillsammans med Johan Ruhe åt Kanalgratis.se. Kanalgratis är bekant sedan tidigare för många av er som säkert sett flera av deras filmer tidigare, bland annat Fly vs Jerk och alla andra roliga små produktioner. Kanske även min favorit, där man får se hur min åländske vän Johan Boman plockar en fet Ålandsgädda på närmare 13 kilo i ett saftigt ythugg

Kanalgratis YouTube-kanal.

Anledningen till att jag nu kommer börja där är för att jag tror det kommer bli en jäkligt kul och givande grej, både för mig och Kanalgratis å ena  sidan och inte minst för er tittare å andra sidan. Tillsammans kommer jag och Johan kunna skapa högkvalitativ fiskefilm som aldrig förr. Med Johans stora kunskap om fiskefilm, redigering och så vidare och min enorma kunskap om … ja, det vet det fan, men tillsammans tror jag det här kommer bli riktigt bra. Många spännande projekt planeras redan nu och jag tror att ni kommer få se en hel del schyssta fiskefilmer i vår…

Det kändes som att det är dags för mig att hitta på något nytt. Jag vill komma vidare med mitt filmande och det här är den perfekta chansen för det.

I framtiden blir det alltså att spana in nyhetsbloggen på Kanalgratis istället för här för mina senaste påhitt och äventyr. Jag har som vanligt en massa skoj i kikaren och våren börjar redan bli fullbokad… 😉

Kanalgratis.

Förra veckan hade jag sportlov och då passade jag på att befinna mig på Åland. Först testade jag, Mille, Johan Boman och Freddie Forsman en liten pöl i söndags och det gav resultat, senare i veckan när de övriga gick i skolan eller befann sig på jobbet, lånade jag Milles ismetegrejer och de mörtar som var kvar från helgens fiske och begav mig ut på isen. De första tre turerna levererade alla hundraplussare. Inlägget från Åland kommer upp  i morgon, så länge kan ni läsa min presentation på Kanalgratis.

Åländsk ismetegädda på sju kilo. Foto: Pontus Sjölund

Pontus Sjölund

En långhelg som spenderades på Åland.

När jag och min sambo satt och käkade frukost hemma i lägenheten i Västerås i torsdags morse hade jag just fått reda på att jag inte skulle ha någon skola på fredagen – då kom jag på den brilijanta idén att vi ju skulle kunna åka till Åland redan på torsdagen. Sagt och gjort, några tmmar senare satt vi på M/S Eckerö på väg mot Åland.

På fredagen unnade vi oss en lång sovmorgon, men framåt eftermiddagen bestämde jag mig för att ta mig ut på isen för att fixa några abborrar till en riktigt god middag. Det är sällan jag tar hem fisk, men abborre är så sanslöst gott ibland så den här dagen fick det bli fiskmiddag. Väl ute högg abborrarna med jämna mellanrum. En riktigt ball grej som hände var när jag sänkte ner min pirk i hålet, där det är fem-sex meter djupt, tog det stopp efter en halvmeter som om betet låg på botten. Vad fan, tänkte jag, och kollade ner och insåg då att en abborre tagit betet. Den lossnade och jag böjde mig ner och kikade ner i det klara vattnet och ser ett gäng abborrar mellan halvkilot och kilot kanske som cirkulerar kring mitt bete. Någon gör ett halvdant utfall, men snart simmade de ner i djupet igen. Sjukt ball upplevelse att kikpimpla stora abborrar över djupt vatten, även om jag nu inte fick upp någon. Efter någon timme hade jag fått ett tjugiotal abborrar och hade ett tiotal fina matborrar med mig hem.

På lördagen stod det ”riktigt” fiske på schemat… Jag och Mille hade nämligen stämt träff med självaste Johan Boman och det stod ismete på schemat – fiskefebern var på topp. Första hugget kominnan vi hade fått ut alla spön, men när jag skulle sätta in ett svulstigt mothugg var det ingenting där. Vi sätter i mörten igen och cirkus tre minuter senare fäller det igen men inte heller den här gången följder det med någon fisk upp ur hålet. Smågäddor… När vi fått ut alla spön dröjer det inte länge innan ett av dem signalerar fisk och herr Boman visar hur ett riktigt mothugg ska gå till (klicka här för att se bild på det) och snart är dagens första gädda landad.

Foto: Pontus Sjölund (bild från film)

Foto: Pontus Sjölund

Nästa hugg kommer snabbt och Mille landar en gädda som var liten till och med för att vara på Åland. Medan vi krokar av ser vi att det fäller på ett annat spö, och Boman springer på det med den gången fungerade Bomans karatemothugg inget vidare och gäddan tappades.

Foto: Stativ (bild från film)

Fem minuter senare fäller det på ett annat spö och den här gången är det min tur. När jag kommer fram till hålet sprutar linan ur rullen och jag sätter in mothugget direkt. Jag känner direkt att det är ismete-PB på G (mitt förra låg på dryga halvkilot kanske) och när jag och Johan ser fiskens huvud i hålet första gången ser den rent av stor ut. Upp kommer en slank fisk med stort huvud (dock en jäkligt ballt färgad sådan).

Foto: Johan Boman

Det var en märklig fisk på flera sätt, dels var den den rödaste gädda jag sett och dels hade den en riktigt konstig koncentration av iglar på hakan, som skägg ungefär. Kolla in bilden nedan. Någon som vet vad det kan bero på?

Foto: Johan Boman

Efter den fisken var det några mörttjuvar i farten (vissa av dem var nog abborrar, misstänker vi) men snart hugger det ordentligt igen. Boman gör revansch med sina mothugg och snart kan Mille lyfta upp en schysst Ålandsgädda.

Foto: Pontus Sjölund

Vi landar ett gäng fler gäddor, men mest smått. Dagen präglades verkligen av hugg- och dödperioder där två timmars aktivitet byttes av med fäll åt alla håll och kanter. Upp kom ett tiotal fiskar och även om det inte var något superfiske med supergäddor så var vi nöjda och glada när vi packade ihop och begav oss hemåt lagom till middagen.

Foto: Stativ (bild från film)

Under söndagen stod det, förutom hemfärd, abborrfiske på schemat. Jag fiskade själv denna dag och även denna dag var tanken att några abborrar skulle få följa med hem till stekpannan. I början har jag svårt att lokalisera abborrarna, de bara småpetatde lite i grejerna och de jag fick upp var små. Men sen testade jag på djupare vatten, mellan åtta och tolv meter, och här var det betydligt bättre fart på borrarna. På någon timme landar jag runt 40 abborrar, många fina uppåt sex-sju hekto. De flesta fick simma tillbaks men några lämpliga matfiskar fick som sagt följa med hem.

Jag har en hel del filmmaterial även från denna helg vilket kommer upp inom kort här. 🙂 Håll utkik!

Pontus Sjölund

Fiske efter gädda och abborre på Åland.

När jag tittade på termometern på lördagsmorgonen visade den -16,8 grader. Det är en temperatur som skulle få många lite klenare fiskare att gå och lägga sig i sängen igen, men inte vi. Vi är stenhårda vikingar som inte viker oss för lite kyla. Bara att ladda termosen med varmt kaffe och pulkan med ved så är det inga problem. Samt att man får tänka på att inte ha fisken ovanför isen för länge eftersom den så kan ta skada (inte minst ögonen), men det är inte aktuellt för oss eftersom vi sällan får någon fisk på vintern.

Foto: Pontus Sjölund

Det var jag, Mille och Jonathan som gav oss ut och borrade hål och satte i spöna samtidigt som solen gick upp på ett för oss nytt vatten, lite för sent, som vanligt när ingen är tillräckligt gammal för körkort. Det kändes riktigt hett och det dröjde inte allt för länge innan ena spöet signalerade fisk. Jonathan skulle få ta första fisken, Mille andra och jag tredje – mitt främsta mål med dagen var att inviga lite ny kamerautrustning… Jonathan sätter in mothugget och snart uppenbarar sig en liten snärta i hålet. På grund av kylan krokades gäddan av väldigt snabbt och jag hann inte ens få en bild på den, så jag bjuder istället på en bildruta från filmen…

Foto: Pontus Sjölund

Därefter följde tre-fyra stycken jämt utspridda hugg på förmiddagen, som alla missades av Mille. Svordomarna duggade tätt, men vi hade det rätt trevligt ändå vid våran brasa, med korvgrillning och annat skoj.

Foto: Pontus Sjölund

Foto: Pontus Sjölund

Foto: Pontus Sjölund

Vi tvingades ge upp allt för tidigt, även det ett resultat av att ingen av oss har körkort. Vi deppade dock inte, utan började direkt planera morgondagen som skulle bestå av abborrfiske…

Vi unnade oss sovmorgon och stack ut på isen vid 11-tiden. Mille sänkte ner sin balanspirk, och hann göra två små ryck innan första firren satt där.

Foto: Pontus Sjölund (bild från film)

Jag skyndar mig med att få ner min egen pirk och snart smäller det till.

Foto: William Pettersson

De första 20 minutrarna dröjde det aldrig länge innan man fick kroka av abborrar, och de flesta var i trevlig storlek. Såhär såg det också ut en gång:

Foto: Pontus Sjölund

Men, det var extremt kallt denna dag. Ungefär 17-18 minusgrader i kombination med fuktig luft och snålblåst tar hårt på många. Bland annat Mille, som kastade in handduken efter 20 minuter. När jag retar honom för detta påpekar han att han tagit dubbelt så många abborrar än mig och då blir jag tyst. Nåja, jag stannar kvar någon timme och när jag till slut ringer och ber om skjuts även jag, så kan jag summera att vi tagit 60-70 abborrar. Riktigt underhållande men jävligt kallt.

Foto: Pontus Sjölund (självutlösare)

Foto: William Pettersson

Jag har också en hel del filmmaterial från dessa två dagar eftersom jag hade en del nya kameragrejer att testa. Ska försöka få till en film så fort jag kan. Jag sitter faktiskt och redigerar just nu och den är redan typ 12 minuter… Nåja, nu ska jag nog ta en paus. Jag sitter nämligen på Åland just nu, och känner för att dra några fler abborrar. Tror jag ska bege mig ut nu faktiskt. Sen i morgon väntar ismete med Johan Boman och det känns som att det kan bli stor fisk… Jag återkommer med rapport!

En tjock liten braxen-wobbler.

Det var under min och Milles resa till Hälsingland som detta bete, Crane 104 lackad av Kjell Lundberg, direkt visade var skåpet skulle stå. Vi befann oss precis efter leken och gäddorna var aggressivare än kamphundar i dess strävan på att få äta upp sig efter leken. Vad kunde då passa bättre än en ytgående, knubbig och hög wobbler med form och profil som en braxen?…

Vi landade gäddor på både fem, sex, sju och åtta kilo på detta bete under resan och den visade sig även klockren för Ålandsgäddorna veckorna senare. Den vingliga gången strax under ytan tillsammans med brax-formen gjorde att gäddorna inte kunde motstå den. Det faktum att den är extremt grundgående vid långsam invevning var en förutsättning för att man ens skulle kunna fiska med någonting i de grunda, vegetationsrika skärgårdsvikarna och -mararna där gäddorna stod och lurade. Nu skaffade sig Mille ett eget exemplar av denna wobbler, lackerad av Kjell Lundberg, och den tillsammans med bland annat Paddeln levererade många schyssta Ålandsgäddor under maj och juni…

Under högsommaren glömdes betet bort lite (vad den ersattes med kommer vi till) och vi skulle inte återupptäcka den knubbiga wobblern förrän i början av december, med en spinnerbaitrigg framför. Ja, ni läste rätt, hetsigt crankbait + spinnerbaitrigg + december + stenhårda hugg. Mille testade att trolla lite med detta bete inne i en grund vik där vi veckorna innan haft bra fiske, och de slängde sig över det här betet…

Nu skall det utses vem som kammar hem ett exklusivt Svartzonker-bete.

I våras anordnade jag en liten tävling där läsarna fick gissa hur stor Sveriges största gädda år 2011 skulle väga, var den skulle fångas, på vilken metod och så vidare. Detta tävlingssett kan göra det svårt att utse en vinnare. Därför blev det sagt att om det var flera personer som svarade rätt nära så skulle det hållas en omröstning om saken så läsarna får avgöra vem de tycker gett det bästa svaret. Av alla svar var det tre stycken som hade gissningar som låg extra nära den gädda som Glenn Franzén plockade som faktiskt blev störst – en 18,78 kilo och 125 centimeter lång madame som nöp en Westins Jätte vid trolling i norra Vättern. En inte helt förvånande metod, betesval eller plats när det handlar om riktigt stora gäddor. Läs mer om det grymma gäddan och se bilder på den här.

De tre förslag som placerade sig närmast var följande:

  • 18,9 kilo, trolling, Vättern. Gissning av Eitan.
  • Det blir en 18,8 kg best och sjön är Vättern. Betet är en trollad sik och fångstmannen är 188 cm lång. Gissning av Christian Johansson.
  • 18,290 kg, 124 cm. Plats Vättern norra delen. Gissning av Jesper Forsberg.

Huruvida fångstmannen är 188 centimeter eller inte är oklart. Vissa bilduppgifter från FaceBook tyder på att gissningen inte bör ligga allt för långt ifrån verkligheten.

Den 15:e januari kommer rösterna räknas och vinnaren koras. Betet som denne person kommer få hemskickat syns på följande bild, en Svartzonker Jonny L Tail i en  riktigt snygg special-gösfärg med någon slags pärlemorfolie (omöjlig att återge rättvist på bild) och pärlögon. Helt unik och jag är fruktansvärt avis på den.

Nu är ni ju redan inne på den sidan och har förmodligen redan röstat (hoppas jag). ”Bakgrundsbilden” är tagen av Jan Franzén och alla rättigheter till bilden tillhör honom.

… så var den klar.

.

Äntligen har jag fått klart filmen från Värmlands-vistelsen och den är nu uppladdad på YouTube. Luta er tillbaks och njut.

Om ni inte redan är en av de 167 prenumeranterna på min YouTube-kanal så är det hög tid att bli det.

Några framstående beten i olika kategorier.

Så var alltså året 2011 avslutat och vi i Team Hajmat kan blicka tillbaka över den gångna säsongen. Mycket saker har hänt under detta år; bloggen har ökat radikalt jämfört med året innan, vårt fiske har förändrats, vi har utforskat nya platser, lärt oss nya saker, nya metoder, träffat nya människor, ”upptäckt” nya beten, fångat en och annan schysst fisk och haft det jävligt roligt på vägen dessutom – precis så som fiske ska vara.

Under 2011 fiskade vi med en hel del olika beten och testade en massa konstiga saker som många kanske direkt rynkade på ögonbrynen åt och som visade sig mer eller mindre framgångsrika. Vissa gamla klassiker rotades fram ur de djupaste av vrår i fiskerummet och en del nya, heta grejer fick se dagens ljus för första gången. Vi har varit nyfikna och testat oss fram och några beten har utmärkt sig mer än andra i vårt fiske, genom att fånga mycket eller stor fisk eller för att de ”bara” varit roliga att fiska med.

Det bete som tar hem priset i kategorin ”Årets bete 2011” är Svartzonker Plastic McTail och då framför allt tacklad med en paddel. Första gången jag fiskade med ”paddeln” var när jag besökte Claesson himself i hans hemmavatten. Paddeln hade precis setts sitt första ljus och den här dagen fångade vi några av de första paddel-gäddorna, bland annat en riktigt vacker förleksmadame. Efter detta var jag fast. Några veckor senare upplevde jag och Mille ett riktigt galet fiske då vi fångade drygt 50 gäddor på en dags fiske och Paddeln fiskade helt outstanding och levererade och levererade tills mina två stackars paddlar var söndertuggade. Sedan följde en sommar och en höst och en vinter och Paddeln levererade fisk i alla möjliga slags vatten, djup, situationer och årstider. Ingen riktigt stor gädda har behagat nappa på våra paddlar än så länge, men väldigt många schyssta gäddor som den här.

Det fina med paddeln är att den är så lättfiskad – det är bara att veva in den (om man vill). Man kan också svepa fram den, twitcha, jerka och göra lite vad man vill. Den fungerar till det mesta. Den kanske inte ser mycket ut för ögat, men passa er vad effektiv den är…

Paddeln blev alltså ”Årets bete” för min del. Milles bete för året då? Svar: McPaddle…

Nästa inlägg kommer handla om det bete som ansvarar för min respektive Milles största gädda under 2011.

P.S. Inspirationen till detta inlägg kommer, likt många andra gånger, från min favoritfiskeblogg Storfisken.nu som drivs av Oskar Knudsen. Den är helt klart värd ett besök. D.S.

En grön jul med fiske efter grönisar.

.

För första gången i mitt liv firades julen inte hemma i Uppsala utan tack vare min alldeles egen åländska spenderades julen nu hos hennes familj på Åland. Denna jul skulle snön och isen lysa med sin frånvaro så mellan alla julgranspyntnigar, julbord, presentutdelanden och annat som hör julen till så spenderades ganska många timmar vid vattnet i jakten på den riktiga julgrisen.

Första dagen av min vistelse på ön inleddes med lite spinnfiske från land på egen hand. Jag hinner inte ens fiska i 20 minuter innan gäddorna glömdes bort för en liten stund – längst in i en liten vassklunga hittade jag ett enormt stim med betesfisk såsom mört, braxen, björkna, id och så vidare i 15-30 centimetersklassen på extremt grunt vatten och i extrema asamlingar. Vintern är räddad, tänker jag, och ringer på förstärkning med håv och tunna. Snart är Mille och Jonathan på plats och på några få dragningar med gäddhåven är 88 grymma betesfiskar infångade. Snart dyker min skjuts upp och när jag väl är hemma får jag höra att Mille och Jonathan fångat ännu fler betesfiskar.  De transporterades sedan hem till Jonathans garage och ner i en stor tunna med syrepumpar hit och dit och nu har vi betesfisk för hela vintern…

Dagen efter skulle jag och Mille testa våra nya betesfiskar med lite flötmete och -trolling. Jag kunde dock inte lämna spinnspöet hemma. Det skulle visa sig vara väldigt blåsigt och vår lilla båt gjorde att vi inte riktigt kunde fiska var vi ville. Vi tar oss till en djupvass i lä och mörtarna placeras ut. Jag slänger på en stor jigg och låter den singla ner för branten utanför vassen och känner snart en distinkt stöt i spinnspöet, men ingen gädda ville följa med upp. Upp kommer istället en sargad jigg. Efter ett litet tag börjar ett av flötena dras i sidled lite väl snabbt men ingenting mer händer efter det och upp kommer en gäddbiten mört. På ett annat ställe missar jag några till hugg på min jigg men ingen fisk ville upp denna dag.

Under julafton fick gäddspöet vila men jag var uppe i luften med svärfar min och fick beskåda Åland från ovan.

Under juldagen återupptogs fiskandet och nu skulle bestämt första julgäddan upp. Jag fiskade själv denna gång och första hugget föll på en Svartzonker Plastic shallow tail i nästan första kastet. En schysst tvåkilos som slukade tailen. Gäddan släpptes tillbaks och snart högg det igen på samma bete.

Jag missar något till hugg innan jag plötsligt upptäcker att bottenpluggen på båten åkt ur. Vattennivån stiger och när jag till slut hittar pluggen har jag problem med att få i den när hålet är täckt av decimeterhögt, iskallt vatten och jag hittar knappt hålet. Jag bestämmer mig istället för att ta mig till land och i all hast glömmer jag betet i vattnet varpå linan trasslar in sig i motorn. Fram med årorna och några svettiga minuter senare är jag i land och båten halvfylld med vatten. Puh… Det löste sig i alla fall, linan trasslades ur motorn, vattnet östes ur och pluggen sattes fast igen. Jag begav mig dock inte ut igen men när jag väntade på skjutsen hann jag med att missa fyra hugg från bryggan…

Nästa dag, annandag jul, vankades det fiske på samma vatten igen. Även denna gång var jag ensam i båten. Första hugget dröjer lite men snart sitter första fisken på shallow-tailen.

Jag testar en ny grej, shalloow-tailen tacklad med en Paddel, och det dröjer inte länge innan det hugger. Spännande kombo som jag ska testa mer.

En längre period utan hugg följde efter den fisken och när solen började försvinna bakom träden kommer nästa hugg på en Lakegrove Tail. Kastet efter landar jag en till.

Under den följande timmen får jag uppleva ett riktigt race då det hugger i nästan varje kast. Lakegrove Tail, Biwaa Seven och framförallt Shallow-tailen levererade riktigt bra…

Ett enormt roligt fiske, 17 gäddor landade varav 15 den sista timmen. Shallow-tailen fiskade riktigt, riktigt bra och landade nog i alla fall 10 av dagens gäddor. Detta var förmodligen årets sista gäddor eftersom jag åker till Uppsala i morgon och inget fiske är inplanerat och det känns bra att få avsluta med ett sådant bra fiske.

En liten årssummering kommer snart och jag ska också utse ”Årets bete” och lite annat smått och gott… Håll utkik. 🙂

Några veckor i efterhand.

.

Jag vill be om ursäkt ifall det varit dåligt på uppdateringsfronten här den senaste tiden. Jag har haft mycket annat och inte heller fiskat så värst mycket, därav bloggtorkan. Men nu har jag en hel del grejer att skriva om så håll i er. ”Först kommer en julhälsning från Jonas Norrmén som för några veckor sedan var ut på Mälaren för att fiska gädda”.

Det blåste sju sekundmeter nordlig vind, temperaturen orkade knappt över nollstrecket och snön/regnet hängde i luften. Under dessa förutsättningar är Jonas verkligen rätt person att ha med i båten eftersom kallvattensfiske är lite av hans specialitet och för att han biter ihop som en riktig viking när vädrergudarna är på dåligt humör…

Första hugget kommer ganska snabbt på min Svartzonker-tail men jag var helt bombsäker på att betet gick i en sten som jag såg stack ut från ön vi fiskade vid. Därför gjorde jag inget mothugg och fick tack vare det endast se på när den hyggliga gäddan ruskade på sig i ytan och betet flög ut ur munnen.

Snart blev det revansch när jag lyckas kroka en liten gädda på en Plastic McTail.

När dagen börjar lida mot sitt slut hittar vi en liten, riktigt grund vik med mycket vegetation och lite varmare vatten än övriga fjärden. Första hugget kommer snart på min Svartzonker Plastic Shallow Tail.

Jag missar snart ett hugg till och Jonas lånar en shallow tail han också och det dröjer inte länge innan han står med böjt spö.

Mer än så hade dagen inte att erbjuda men vi var nöjda ändå när vi satt och värmde oss i bilen på vägen hem. Även om resultatet inte är det bästa under en dag så kan man lära sig väldigt mycket och ha riktigt kul på vägen. Denna dag var helt klart en sådan.

Nästa julhälsning kommer från Åland och den får ni snart ta del av…