Arkiv för kategori ‘Utrustning/beten’

Annonser

Lite tankar kring betets storlek vid gäddfiske.

Många fiskare fiskar efter folisofin ”stort bete – stor fisk”. Alltid. Jag tänker lite annorlunda i vissa situationer. Visst, i vissa fall och vissa vatten håller jag med om att större beten är det självklara valet om man vill ha stor fisk. Men ibland tror jag att mindre beten kan sköta uppgiften bättre. Hur många förvånade regnbågsfiskare har inte stått där med en tolvkilos i linänden och inte fattat någonting när ”gammelgäddan” nappat på deras spinnare?

De situationer då jag föredrar mindre beten är följande:

  • När gäddan inte riktigt är ”på hugget”. Ibland känns det som att gäddorna helt enkelt inte är hungriga eller ute för att jaga, och då tycker jag att det verkar som att ett litet bete ofta kan fungera bättre. Det kan också vara så att man fiskar med ett ”normalstort” bete och att man får en efterföljare – ofta kan man få den att hugga genom att sätta på ett lite mindre bete.
  • Runt leken. Precis som i tidigare nämnda fall känns det många gånger som att fisken inte är intresserad av att äta riktigt. Då kan ofta ett liten karamell locka dem i alla fall…
  • I vissa vatten där gäddan är präglad på mindre betesfiskar.
  • I vissa vatten eller områden där det finns väldigt mycket gädda på ett begränsat område. Det kan låta konstigt, men min teori (eller, den är ju inte direkt jag som kommit på den) är följande: om en gädda tar en stor betesfisk så kan den inte svälja den direkt. Den tar betesfisken på tvären och måste ha den så ett bra tag innan den kan svälja den, vilket också kan ta en hel del tid. Det som då kan hända är att det kan komma en annan gädda som försöker sno betesfisken ur munnen på den första gäddan, vilket dels kan leda till att den första gäddan förlorar sitt byte eller att den behöver offra mycket energi för att jaga bort inkräktaren. I ett sånt vatten eller område tror jag att mindre beten är bättre eftersom gäddan vinner på att ta fler mindre beten än att ta ett stort. I vissa vatten i USA eller Kanada vet jag att många använder mindre beten av den här anledningen.
  • När man helt enkelt vill ha många små gäddor, också. På exempelvis Åland finns det mycket smågäddor och med mindre beten är det troligare att man får uppleva ett redigt sniprace, om man nu vill det vilket vi stolt erkänner att vi ofta vill. 🙂

Vad är då ett ”mindre bete”? Ja, det beror ju såklart på, men jag använder regelbundet beten mellan ungefär åtta och tolv centimeter när jag fiskar gädda. Självklart inte alltid, men ofta i ovan nämnda situationer. Exempelvis om jag fiskar pelagiskt eller i mindre gäddtäta områden tycker jag att ett större bete känns betydligt hetare.

Några små godbitar. Foto: Pontus Sjölund

Det finns säkert folk som inte håller med mig här, men det som är kul med fiske är att det är svårt att säga vad som är rätt och fel eftersom det är svårt att bli fullärd. Därför finns det fler sanningar vilket är skönt, för då kan alla ha rätt. 🙂

Fiske efter gädda och abborre på Åland.

När jag tittade på termometern på lördagsmorgonen visade den -16,8 grader. Det är en temperatur som skulle få många lite klenare fiskare att gå och lägga sig i sängen igen, men inte vi. Vi är stenhårda vikingar som inte viker oss för lite kyla. Bara att ladda termosen med varmt kaffe och pulkan med ved så är det inga problem. Samt att man får tänka på att inte ha fisken ovanför isen för länge eftersom den så kan ta skada (inte minst ögonen), men det är inte aktuellt för oss eftersom vi sällan får någon fisk på vintern.

Foto: Pontus Sjölund

Det var jag, Mille och Jonathan som gav oss ut och borrade hål och satte i spöna samtidigt som solen gick upp på ett för oss nytt vatten, lite för sent, som vanligt när ingen är tillräckligt gammal för körkort. Det kändes riktigt hett och det dröjde inte allt för länge innan ena spöet signalerade fisk. Jonathan skulle få ta första fisken, Mille andra och jag tredje – mitt främsta mål med dagen var att inviga lite ny kamerautrustning… Jonathan sätter in mothugget och snart uppenbarar sig en liten snärta i hålet. På grund av kylan krokades gäddan av väldigt snabbt och jag hann inte ens få en bild på den, så jag bjuder istället på en bildruta från filmen…

Foto: Pontus Sjölund

Därefter följde tre-fyra stycken jämt utspridda hugg på förmiddagen, som alla missades av Mille. Svordomarna duggade tätt, men vi hade det rätt trevligt ändå vid våran brasa, med korvgrillning och annat skoj.

Foto: Pontus Sjölund

Foto: Pontus Sjölund

Foto: Pontus Sjölund

Vi tvingades ge upp allt för tidigt, även det ett resultat av att ingen av oss har körkort. Vi deppade dock inte, utan började direkt planera morgondagen som skulle bestå av abborrfiske…

Vi unnade oss sovmorgon och stack ut på isen vid 11-tiden. Mille sänkte ner sin balanspirk, och hann göra två små ryck innan första firren satt där.

Foto: Pontus Sjölund (bild från film)

Jag skyndar mig med att få ner min egen pirk och snart smäller det till.

Foto: William Pettersson

De första 20 minutrarna dröjde det aldrig länge innan man fick kroka av abborrar, och de flesta var i trevlig storlek. Såhär såg det också ut en gång:

Foto: Pontus Sjölund

Men, det var extremt kallt denna dag. Ungefär 17-18 minusgrader i kombination med fuktig luft och snålblåst tar hårt på många. Bland annat Mille, som kastade in handduken efter 20 minuter. När jag retar honom för detta påpekar han att han tagit dubbelt så många abborrar än mig och då blir jag tyst. Nåja, jag stannar kvar någon timme och när jag till slut ringer och ber om skjuts även jag, så kan jag summera att vi tagit 60-70 abborrar. Riktigt underhållande men jävligt kallt.

Foto: Pontus Sjölund (självutlösare)

Foto: William Pettersson

Jag har också en hel del filmmaterial från dessa två dagar eftersom jag hade en del nya kameragrejer att testa. Ska försöka få till en film så fort jag kan. Jag sitter faktiskt och redigerar just nu och den är redan typ 12 minuter… Nåja, nu ska jag nog ta en paus. Jag sitter nämligen på Åland just nu, och känner för att dra några fler abborrar. Tror jag ska bege mig ut nu faktiskt. Sen i morgon väntar ismete med Johan Boman och det känns som att det kan bli stor fisk… Jag återkommer med rapport!

Betena som bjöd oss på bästa sommarfisket.

Under sommaren 2011 fiskade vi en hel del till och från. I början av sommaren blev det en hel del Ålandsfiske, i slutet av sommaren besökte jag Hälsingland i en vecka, och så vidare. Denna årstid präglas av ett otroligt roligt fiske med mycket action, hårda hugg, vilda fighter och ibland även schyssta gäddor. 

Det för oss mest banbrytande betet den här sommaren blev, förutom Paddeln, spinnerbait i några olika varianter. Möjligheten att kunna fiska på områden med mycket växter har för oss varit ovärderligt då fisket till stor del bedrivits på grunda, växtrika områden. Att då kunna fiska utan att hela tiden få skit på krokarna är A och O – utan spinnerbait hade vi helt enkelt inte fått många av de gäddor som vi tog.

Mina favoriter när det kommer till spinnerbaits är följande: Lundgrens Sub Seducer, Svartzonker McCelly/SpinTin och Pearson’s Grinder samt även Booyah Pikee som är lite mindre.

  • Sub Seducer– ”Sub” innebär att det är en tyngre och mer djupgående variant, det finns även en ”icke-Sub-variant”. Jag har dock fallit för Sub-varianten och anledningen till det är att jag gillar att bränna på mina spinnerbaits fort. Med en tyngre skalle kan man göra det utan att betet kantrar. Den extra vikten innebär också längre kast, vilket i många situationer kan vara avgörande. Riktigt bra kvalitet på dessa, dessutom till ett bra pris.

    Foto: William Pettersson

  • Svartzonker McCelly/SpinTin– Ett riktigt fint allround-spinnerbait. Lite lättare än Sub Seducern så denna kan man fiska lite långsammare, i alla fall McCellyn. Tar sig igenom växter riktigt bra. Även dessa håller mycket bra kvalitet.

    Foto: William Pettersson

  • Pearson’s Grinder– Grymt spinnerbait speciellt framtaget för att lätt ta sig igenom växter. Materialet, skeden, tråden, vinkeln på axeln, ja allt, är framtaget för ett enda ändamål – att ta sig igenom och fiska effektivt där vegetationen är tät. Gärna med metoden som kallas ”grinding”, det vill säga att man fiskar den längre ner i vegetationen där den större sommargäddan står och lurar.

    Foto: William Pettersson

  • Booyah Pikee– Som sagt, ett lite mindre spinnerbait då gäddan kanske vill ha ett mindre bete (eller då man är ute efter smågäddor, moahahaha…) eller varför inte för abborren? Fiskar på bra i naten och gäddorna (och abborrarna) kan sällan motstå denna lilla godbit.

    Foto: Johan Boman


    Det var alltså mina favoritspinnerbaits. Milles då? Ja, där såg det lite annorlunda ut. I hans linända satt det mest ett Lindy M/G -spinnerbait när det var spinnerbait-time. Det är ett riktigt bra allround-spinnerbait som hanterar de flesta situationer med bravur. ”Lagom” tungt huvud, colorado-blad och bucktail-hår med mera gör detta till ett utmärkt spinnerbait. Men, det finns en mindre bra sak med detta bete – kvaliteten. Håret ramlar av efter ett fåtal gäddor och färgen på bladen släpper snabbt vilket sett till priset inte känns okay. Kan man leva med det så har man dock ett riktigt bra spinnerbait som dessutom har många schyssta sommargäddor (och muskies) på sitt samvete…

    Foto: Pontus Sjölund

    Avslutningsvis måste jag också presentera ett bete som förvisso inte är något spinnerbait, men som trots allt måste nämnas när man snackar gäddfiske på sommaren – Aad Dam Toppie.  I synnerhet om den är lackad som en glittrig regnbåge av Mr. Claes Claesson (som förövrigt börjat blogga – tryck på länken). Detta bete har fullkomligt dominerat under vissa fiskepass. Är gäddan trög? På med en Toppie. Är det extremt klart vatten, vindstilla och soligt? På med en Toppie. Vill du ha fisk? På med en Toppie. Ja, ni fattar. Toppie är helt enkelt ett otroligt grymt jerkbait som gäddorna (och, återigen, abborrarna) inte kan motstå. Denna lilla godbit har bjudit mig (och Mille, som fick låna den i en vecka) på mååånga gäddor.

    Foto: Pontus Sjölund (självutlösare)

    Foto: Pontus Sjölund

    Här kan ni också skåda hur man gör när man drar en sommargädda på spinnerbait (enligt teamets ålänning)…

På Claes ”Svartzonker” Claessons nya blogg får vi bland annat läsa om hur det går till när han bygger beten, vilka träslag och verktyg han använder, och så vidare. Vi får också veta hur det gick till när Claes köpte sin första HiLo-wobbler en gång i tiden… Vi får också läsa om en ny, stor tail framtagen speciellt för Rügen-fisket.

Foto: Claes Claesson

Betesbyggande: Klicka här.

Nya tailen: Klicka här

Nu får de fem tidigare färgerna några nya kompisar…


Tailarna har tidigare
funnits i de fem färger som plast-McTailen ursprungligen fanns i – röd/svart, tigergösen, pearl oliven, finmörten och Mälaren. Nu kommer tre nya färger – blå/silver, papegoj och black pearch. I fallet med den blå/silvriga är den gjord i samma stuk som finmörten, med glitter inuti betet istället för chrome-lack som har ett rykte om sig att lätt falla av, vilket bland annat var fallet för många av de plast-McTails som gjordes i denna färg.  Detta problem ska nu vara åtgärdat och betet bör nu kunna stå emot många storgäddor innan det kastar in handuken…

Svartzonker Plastic Tail finns i sjunkande, långsamt sjunkande och shallow.

Claes ”Svartzonker” Claesson har som många vet inlett ett samarbete med Abu Garcia, vilka under många år var det ledande varumärket när det handlade om gäddbeten. De senaste åren har de dock blivit omkörda en aning men är nu på väg tillbaks.

För ungefär ett år sedan släpptes Svartzonkers första bete i plast – plast-McTailen. Betet blev mycket populärt och snart fanns även hans Zonkertail i plast på marknaden. Nu börjar det alltså bli dags för de första betena i samarbetet mellan Abu Garcia och Svartzonker att släppas.

McMio är ett litet tailbete som funnits relativt länge i trä, men kommer nu alltså släppas i plast. Den är svävande/långsamt sjunkande och går strax under ytan vid långsam invevning. Trävarianten har en svag tendens att stiga upp till ytan vid för snabb invevning, men plastvarianten ska hålla djupet bättre och tåla lite högre fart och därmed vara ännu mer lättfiskad. Den mindre storleken gör den dessutom lämplig för exempelvis en lite lättare haspelutrustning och passar därmed fint till nybörjare som inte vill eller kan köpa en ”jerkutrustning” eller annat tyngre ”gäddspö”.

Även McMy-tailen fungerar fint på en lättare utrustning och är dessutom väldigt lättfiskad som jerkbait. Det går inte att göra fel med denna lilla godbit och gäddorna älskar den. Precis som att plast-McTailen fungerar utmärkt med paddel, är denna lilla godbit riktigt bra med exempelvis en avkapad, vanlig 6″ shadjigg. Vi kommer nog få se på många olika tacklingar med detta bete för olika effekter – varför inte en vanlig ”spinntail”?

Dessa beten kommer bland annat komma i följande färger:

Fegisen (se bild)
Röd/svart
Papegoj
Blå/silver
Old School Walleye
Gädda
Lysröret
Tånglake

Svartzonker släpper även sitt ”SpinTin” spinnerbait i en fabrikstillverkad variant. Detta spinnerbait gjorde Claes för hand i höstas och nu kommer det alltså i en billigare, fabrikstillverkad variant. Den är specialdesignad för att lätt kunna ta sig igenom växter och har bjudit många på mycket bra fiske under sommaren och hösten.

Foto: Claes Claesson

Pontus Sjölund, +FishEco

Röstningen är avslutad och vinnaren korad.

Det är med stor marginal som Christian Johansson plockar hem vinsten i tävlingen Största gäddan 2011?. 114 röster, mot 38 som tvåan hade, talar sitt tydliga språk – Christians gissning var den bästa. Vilket alltså var:

Det blir en 18,8 kg best och sjön är Vättern. Betet är en trollad sik och fångstmannen är 188 cm lång.

Den största fångade gäddan inom Sveriges gränser under 2011 vägde in på 18,78 kilo och den tog på trolling i Norra Vättern. Det visade sig att fångstmannen var 180 centimeter så det får anses hyfsat nära. 🙂 Hur som helst, ditt bete kommer snart på posten…

En tjock liten braxen-wobbler.

Det var under min och Milles resa till Hälsingland som detta bete, Crane 104 lackad av Kjell Lundberg, direkt visade var skåpet skulle stå. Vi befann oss precis efter leken och gäddorna var aggressivare än kamphundar i dess strävan på att få äta upp sig efter leken. Vad kunde då passa bättre än en ytgående, knubbig och hög wobbler med form och profil som en braxen?…

Vi landade gäddor på både fem, sex, sju och åtta kilo på detta bete under resan och den visade sig även klockren för Ålandsgäddorna veckorna senare. Den vingliga gången strax under ytan tillsammans med brax-formen gjorde att gäddorna inte kunde motstå den. Det faktum att den är extremt grundgående vid långsam invevning var en förutsättning för att man ens skulle kunna fiska med någonting i de grunda, vegetationsrika skärgårdsvikarna och -mararna där gäddorna stod och lurade. Nu skaffade sig Mille ett eget exemplar av denna wobbler, lackerad av Kjell Lundberg, och den tillsammans med bland annat Paddeln levererade många schyssta Ålandsgäddor under maj och juni…

Under högsommaren glömdes betet bort lite (vad den ersattes med kommer vi till) och vi skulle inte återupptäcka den knubbiga wobblern förrän i början av december, med en spinnerbaitrigg framför. Ja, ni läste rätt, hetsigt crankbait + spinnerbaitrigg + december + stenhårda hugg. Mille testade att trolla lite med detta bete inne i en grund vik där vi veckorna innan haft bra fiske, och de slängde sig över det här betet…

Nya paddlar från Svartzonker.

Läs nyheten jag skrev på +FishEco i dag om de paddlar som kommer från Svartzonker till våren… Personligen tror jag de kommer bli klockrena och testfiske med den ”avrundade” modellen har inte gjort mig besviken. Läs mer här.

By the way, Claes befinner sig just nu i Asien för att själv se fabrikerna och att allt går rätt till där och så vidare. 🙂