Hallå!
Kom hem från Söderhamn i går rätt sent.
I lördags gick jag, pappa och Cine upp rätt tidigt för att ge oss på skärgårdsgäddorna, men efter några timmar och bara något enstaka missat hugg ger vi upp; skärgårdsgäddorna vill inte vara med och leka i dag.
Istället promenerar Cine och jag iväg till en närbelägen brygga där abborrarna brukar hålla till men även där gav vi upp efter ett litet tag utan fisk.
Nej, nya tag på söndag då jag ensam gick uppn tidigt och tvingade pappa att skjutsa mig till en liten, liten tjärn mitt ute i skogen. Där kan jag säga, att där är den bannemig gäddgaranti! Den verkligen kokar av små gäddor, abborrar och mörtar.
Mycket riktigt, efter en kort stunds kastande med en Rapala Minnow Spoon bland näckrosorna hugger det och upp kommer en minimal gädda på mellan 30 och 40 cm. Hugget därpå likaså.
Snart lyckas jag dock sätta fast det producerande draget i en stock med tillhörande titaniumtafs, så då bestämmer jag mig för att ge mete en chans istället. Först upp med en liten abborre på mask, och sen abborren på ett trekrokstacklet och ner i vattnet. Bara att vänta… Sätter även på en ny tafs på jerkspöt och dänger lite med en Grinder, stort spinnerbait, och efter ett tag har jag en följare som inte hugger. Flyttar då metet till rakt framför fötterna, tar ett kast med Grindern, ser gäddan efter … och kort därefter är flötet en bra bit under ytan. Kul, även om gäddan inte var den största. 🙂
Och så fortsätter det. Har nån till följare på Grindern som hellre tog en liten abborre men även fiskar som metet utan att ha följt efter först. Kul ställe det där, för man står liksom på flytande gräs, och vattnet går in under där man står. Det verkar som att gäddorna stryker omkring där och letar föda. Kanske ramlar ner möss eller liknande i vattnet som de äter? Jag vet inte.
Mot slutet av turen, när pappa hade ringt och meddelat att snart är det lunch, tog jag ett kast med Grindern och har ett helvetes hugg som resulterar i tunga knyckar och sidledsrusningar. När jag pumpat gäddan genom näckrosorna ser jag att det är en aningen finare fisk, riktigt fin för detta vatten. Huvudet och nacken är fruktansvärt grov i jämförelse med resten av kroppen.
Väger den till knappa tre kilo, men trots sin ringa vikt var det en riktigt kul fisk. Fightade bra och visar att det finns fisk större än kilot i den lilla tjärnen.
Pappa ringer och säger att nu är han på väg, så jag säger till mig själv: Tre kast till. På tredje kastet hugger det på Grindern och ännu en snipa kommer upp.
Totalt vart det nio gäddor vilket var en fin tröst efter misslyckandet i skärgården. Kommande helg blir det förmodligen lite fiske i något av mina kanske favoritvatten och som jag kan bäst: Dalälven eller Hälsingland. Nästan storgäddgaranti alltså… 😉
Skitfiske!