Årets ”största fisk-bete”.

De beten som gav oss de största gäddorna under 2011.

–

Tidigare berättade jag om Svartzonker McPaddle, som vi utsåg till årets bete i våra boxar. Men vilka av våra beten drog de största gäddorna? Det ska vi ta en titt på nu.

I maj befann sig jag och Mille uppe i Hälsingland för att fiska gädda i några dagar. Under de första dagarna hade fisket varit riktigt bra med många stora gäddor upp mot åtta kilo. Fredag den trettonde maj började sämre än tidigare dagar. Vi drog ett gäng mindre gäddor men det skulle dröja ända till lunchtid innan någonting rejält smällde i sig Milles (eller, det var min, han hade lånat den) Crane 104. Gäddan fightar på bra och när vi säkrat henne mäts hon till hela 114 centimeter. Hon är smal och väger ”endast” 7,9 kilo. En kul fisk. Men det var en timme senare det högg på riktigt för Mille på en grön/gul Bomber 16A som vevades in i snabb hastighet efter en trollingrunda…

Gäddan mätte 121 centimeter och vägde 10,3 kilo – nytt PB för den glade ålänningen. Betet som stod för fångsten var en tuggad historia som såg ut som följande:

Trots sin ringa storlek som var cirka 13 procent av längden på gäddan föll hon alltså för den vilket resulterade i ett våldsamt hugg. Detta var alltså det bete som gav Mille hans största gädda, både under 2011 och ”all time”. Det har inte gett några andra fiskar i samma kaliber men många okay gäddor upp till fyra-fem kilo. Det har också levererat bra under trolling på Åland.

Min största gädda hade en del saker gemensamt med Milles största. Trolling. Liten wobbler. Hälsingland. I augusti var jag upp till Hälsingland själv i knappt en vecka och en dag small det på bra på det spö som hade en Bagley Balsa B3″ i linändan (hugget finns på film och kan beskådas här). Gäddan viasde sig mäta 112 centimeter och vägde 9,6 kilo – nytt personligt rekord för min del. Ännu en gång hade trolling med en liten wobbler grejat biffen. Denna gång var betet endast sex % av gäddans längd och det är intressant att små beten ibland kan lura så pass stora gäddor.

Betet lurade även rätt många andra gäddor mellan fyra och fem kilo under veckan i Hälsingland och senare under sommaren och hösten fiskade den riktigt bra på Åland. Mille som också skaffat sig en ”köttbulle” som vi skulle komma att kalla den, fick uppleva några riktigt trevliga fisken med betet med många landade gäddor. Inte helt förvånande är det heller att betet även fungerar ypperligt för abborre och vi landade en del schyssta borrar som denna under hösten.

Helt galet gäddfiske på Åland

Sjukt ös i styv kuling.

–

Det var inte allt för gungigt ombord på M/S Eckerö på fredagskvällen trots att vågorna gick ordentligt höga utanför på Ålands hav. Det stod fiske på schemat som vanligt och under lördagen var det solofiske som gällde, på söndagen skulle jag och Mille fiska tillsammans. Väl framme hemma hos tjejens föräldrar vid midnatt började fiskegrejerna packas upp, göras i ordning och mitt tvådelade resespö tacklades. Nu var jag redo.

Jag kom inte iväg förrän vid 10-11-tiden på lördagen och snart satt jag i Milles lilla vingliga båt. Sekundmetrarna var en bra bit över vad årets största Ålandsgädda vägde och den lilla båten vinglade och skumpade redigt mycket bland vågorna. Jag styrde mot läsidan av den stora viken för att överhuvudtaget kunna fiska ordentligt, men det verkar inte göra så mycket för redan i första kastet är det en gädda som  nafsar lite på min nya Paddel. Den följde visserligen inte med hela vägen till båten men det kändes bra att gäddorna verkade vara på plats. Snart har jag även en hyfsad följare på en liten, abborrfärgad Biwaa Seven men de verkar inte riktigt villa bita ordentligt. Efter att återigen ha känt ett lätt pet på paddeln drar jag på en liten, glittrig sextumsshad och i första kastet nyper jag en liten gädda. Snart tar jag en till snipa på jiggen men när jag kommer in på ett extremt grunt område sätter jag återigen på det sjudelade betet från Biwaa. Jag twitchar in betet med långa spinnstopp och i ett av dessa smäller det till ordentligt.

Jag fortsätter nöta vidare men sniporna är inte lätta att få att bita ordentligt. Jag plockar några mindre gäddor och glider snart upp på ett annat grunt område. I linändan sitter en Illex Freddy Cat Walk 170 som jag med försiktiga, svepande jerks långsamt fiskar fram. När betet närmar sig båten ser jag hur en bred rygg glider upp bakom betet. Jag förstår direkt att det är en stor gädda men när det börjar gå upp för mig att det är en av de största gäddor jag sett live börjar jag bli ordentligt skakig i knäna. Jag gör ett kort vevstopp varpå gäddan glider  framåt, med stängd mun, och nästan nuddar betet. Jag sveper lite försiktigt med betet och gäddan hänger med, men vänder plötsligt och det bildas en enorm virvel på ytan. Jag bara står och skakar och snart går det upp för mig att den förmodligen vägde omkring 10 kilo. Jag fortsätter nöta men gäddan vill inte visa sig igen. Snart får jag en minimal tröst på samma bete…

Jag drar någon till liten gädda men får det inte riktigt att klicka. Den starka vinden begränsar mig ordentligt och jag kan inte fiska på de ställen jag vill. Snart blir det mörkt och jag ger upp, för dagen. Nederlaget smakade bittert i munnen, inte minst tian som inte villa ta, och planer för morgondagen började smidas direkt…

Under natten tilltog vinden och tunga regnmoln kom in över holmen. Frågan var hur detta väder skulle påverka fisket och ifall det ens skulle gå att fiska i den vinden och det regnet. Vi stämde träff på bryggan vid halv tio men när jag kommer ner är Mille inte där. Jag ringer och kollar läget och får beskedet att han är där inom fem-sex minuter. Jag testar ifall det fanns några gäddor på plats vid bryggan, vilket det fanns… På fem minuter krokar jag av tre gäddor och tappar fyra, varav en fin som virvlade ordentligt bakom min McMio. Mille kommer och vi packar i grejerna i båten. Vi testar fiska mitt på den stora skyddade maren och snart krokar Mille en riktigt, riktigt fin gädda på en Super Sandra som tyvärr kliver av efter några sekunder. Han landar någon liten, jag tar en liten på en annan Super Sandra och när jag testar att sätta en spinnerbaitrigg framför hugger det i första kastet.

Det verkar vara bättre fart på gäddorna denna dag, förutsättningarna är grymma på gränsen till för grymma, och snart bestämmer vi oss för att testa lite grunt. Och visst var de på plats även där.

Sniporna verkar stå på rad och hugger på allt från MiniTicsare, Cobb, Westin Jerk, McTail o.s.v. men de lite finare gäddorna verkar lysa med sin frånvaro. Huggen börjar tonas ut efter en bra ankring och vi ska precis flytta oss när jag plötsligt kommer på att jag måste testa prototyperna till någonting som kommer att kallas ”LF Add-on’s” – en ”Buzz-on” och en ”Blade-on”, två varianter av spinnerbaitriggen –  Buzz-on med en buzzersked på en liten rigg som man sätter framför betet, Blade-on samma sak fast med två stycken Colorado-blad. Jag sätter på en Buzz-on framför en Paddel och det är med stor spänning jag doppar den första gången. Jag speper ut ett kast på två meter för att se hur betet uppför sig och jag och Mille bara skriker rakt ut när vi ser gången, helt sjukt ball – vaggande, precis som paddeln ska vara, men med en snurrande och fräsande buzzer framför. Mitt i vårt skrik får vi anledning att skrika ännu högre då en gädda i femkilosklassen kommer som en raket underifrån och hugger betet med en sjuk aggressivitet mitt framför fötterna på oss. Buzz-on hann vara i vattnet i cirka två-tre sekunder innan det small en femma, det kallar jag bra början…

En av de roligaste hugg jag varit med om och kul att Buzz-on fungerade. Då var frågan ifall det var en engångsföreteelse – det var det inte. Jag fortsätter experimentera med riggarna och de fungerade till det mesta, gäddorna slängde sig över dem.

Vi testar lite jerkfiske och hittar ett ställe där fisken står sjukt tätt. Det hugger hela tiden och vi får ett gäng schyssta dubbelhugg. Jag tar i princip alla mina gäddor på en Smuttly Dog Jr och Mille fiskar bra med allt möjligt, bland annat Svartzonker Ticsare, McTail och Curley Sue.

En annan rolig grej var när Mille fångade en kär, om än ganska ful, gammal bekant…

Gäddan var minst sagt lätt att känna igen med sitt säregna utseende som mångt och mycket påminner om en Burns från Caesar Lures. Det roliga var att någon timme senare small gäddan på igen, men den gången klev hon av vid båtkanten innan jag hann få en bild. Kul!

Det var helt sjukt vad det högg på min Smuttly Dog Jr, som när jag tog sju gäddor på sju kast, bland annat denna skönhet på drygt fem kilo som slukade betet totalt med huvudet först.

Det hugger i nästan varje kast för både mig och Mille och dubbelhugg var snarare regel än undantag. Min Smuttly fortsatte leverera och Mille fiskade bra med en Illex Super Freddy Catwalk 170.

Plötsligt kommer en större gädda och försöker utföra ett regelrätt mord på Milles bete från Illex precis vid båtkanten och vi märker direkt att det är en bättre gädda i sexkilosklassen. Gäddan stökar  ordentligt vid båtkanten och precis när Mille ska lyfta in henne gör hon ett sista försök att komma loss, och lyckas. Nåja, kul ändå, synd bara att den aldrig hann komma med på bild.

Jag lyckas kasta  bort min älskade Smuttly Dog Jr och tvingas tänka om. Jag testar en Stalker och det hugger i första kastet. När jag fightar säger jag till Mille att nu får jag ringa och tacka Kjelle för att hans bete låg i lådan varpå Mille svarar med ett mothugg och att han får ta och ringa Claes och tacka för hans speciallackade Fiskarboden-McTail som satt i linändan.

Jag tar några till på Stakern och Mille fortsätter med sin McTail. Både jag och Mille följer McTailen med blicken där den zig-zagar fram precis under ytan när en fin gädda kommer underifrån och mördar McTailen i ett meterhögt luftsprång. Är det slutet av november eller början av juni?…

Drygt fem kilo och omkring 90 centimeter lång om jag inte minns helt fel. Regnet öste ner så det var min lilla, vattentäta kamera som gällde, därav de kanske inte hundraprocentiga bilderna…

Inspirerad av Milles framgångar med sin McTail drar även jag på en sådan och det dröjer inte länge innan ännu en schysst gädda hugger, mitt framför ögonen på oss båda.

Även denna gädda vägde drygt fem kilo och fick friheten åter efter någon bild. Snart kom mörkret och med det började huggen tunnas ut. Men så kom jag på att Buzz-on bör vara klockren i mörker och med den och en Paddel drar jag kvällens sista gäddor.

Vi summerar dagen och kan konstatera att vi landat inte mindre än 59 gäddor  varav fem av dem  vägde över fem. En stor del av gäddorna låg kring tre kilo och det var sjukt bra fart i dem – här var det inget långsamt senhöstfiske med långsam inspinning och långa vevstopp som gällde – det var bara att ösa och slita in grejerna så högg det. Extremt kul hade vi det och frågan är om det inte är ett av det roligaste fiske jag varit med om. Att vi efter fisket var 100 % blöta och rätt frusna, det gjorde precis ingenting… En till tur är redan planerad till nästa helg.

Gäddfiske i Värmland

 En fiskehelg i mycket gott sällskap hos Nature Resort Värmland.

–

Äntligen var vi samlade och satt i två olika bilar på väg västerut. Det var Patrik  Wirenius, Jonny Thofeldt och jag i ena bilen och Jonas Norrmén och Andreas Granlund i den andra. Första stoppet blev på Attitude Baits i Örebro.

Det inhandlades en del nya schyssta beten och snackades en hel del gäddfiske innan bilarna fortsatte sin färd västerut. Efter ett mer eller mindre lyckat matstopp någonstans mellan Örebro och Karlstad fortsatte resan och i Karlstad mötte vi upp Stefan Jonzen och Per Stenberg från Splash Fishing. Jag åkte sista biten i Stefans bil och efter en hel del om och men och slingriga skogsvägar anlände vi till stugorna som ägs av Jens Karlsson och Nature Resort Värmland. Det skulle visa sig att stugorna vi skulle sova i verkligen var någonting i hästväg och efter en inspektionsrunda var vi mer än nöjda. Snart var fiskegrejerna framplockade och gäddfiskesnacket igång.

Jens anlände snart och berättade om stugorna, fisket, betesfärger och visade lite platser i sjön som brukade vara värda att fiska av. Det skulle visa sig att Jens kunde sina vatten…

Maten stod Per för – egenfångad sej med lite andra godsaker.

Till slut somnade vi och efter en natt god sömn i de sköna sängarna klev vi upp mer taggade än någonsin. I med frukost, ut med grejer till bilen och snart var vi framme vid rampen och ytterligare lite senare var båtarna ilagda och vi var på väg till de heta ställena.

I början vet vi inte riktigt vad det var för platser, beten, färger, djup och så vidare som gällde så det dröjde ett tag innan första hugget föll. Vi testade djupt, grunt, kanter, grynnor, vassar, vikar och så vidare och till slut kom första hugget för Andreas på en Super Sandra med spinnerbaitrigg framför över djupt vatten.

103 centimeter och 7,4 kilo – en riktigt trevlig öppningsfisk som snabbt fick friheten åter efter några foton. Vi fortsätter nöta och jag fortsätter på Andreas recept; stor gummibete/jigg med spinnerbaitrigg framför. Jag sätter på en nyinhandlad Jeff Boggs Big Boy i regnbågsfärg och sätter en spinnerbaitrigg framför. Hugget kommer i första kastet…

Drygt 90 centimeter och ungefär fem kilo tung snygg fröken med leopardmage som även den fick simma tillbaks ner i djupet. Snart kommer Jens och hans flickvän ut på sjön för att se hur det går. De menar att fisket brukar vara extremt trögt när vinden helt lyser med sin frånvaro, och det kunde vi hålla med om. Trots det hade vi trots allt fått några schyssta fiskar och snart plockar Jonny en sex-sjukilos också.

Mörkret kommer snabbt, som vanligt vid denna tid på året, och det sista ljuset försvinner mer och mer bakom träden. Vi ligger vid en kant och nöter och det sista ljuset börjar försvinna mer och mer bakom träden. Jag får för mig att lägga ett kast ut från kanten, ut över 20-25 meters djup, och när Big Boyen sjunkit i ett par sekunder och jag står och pratar om andra saker, tjongar det till storgädd-style i mitt St. Croix-spö och i mothugget flyger vevknoppen av. Det blir kaos och det är ett under att jag lyckades undvika slacklina, men nu kunde fighten börja på allvar. Det var en riktigt härlig känsla att uppleva ett hugg och galen fight när det är 20 meter till botten och efter ett tag kan vi landa en riktigt fin gädda som slukat min Big Boy, med spinnerbaitrigg framför såklart…

109 centimeter och 8,9 kilo – nytt spinnfiskerekord för min del. En otroligt rolig fisk som jag länge kämpat för och det faktum att den tog betet on the drop över 20 meters djup gjorde inte upplevelsen sämre. Nöjda och belåtna med tanke på förutsättningarna och den fina avslutningsfisken begav vi oss tillbaks mot stugorna där en nybakad kladdkaka väntade på att bli uppäten (tack Ida!). Till Jonas stora förtjusning var även bastun uppvärmd. Efter en trevlig kväll kröp vi ner i sängarna och somnade snabbt efter en dags nötande med tunga beten.

När vi vaknade hoppades vi att vi skulle mötas av lite, lite vind i alla fall men det skulle visa sig bli precis lika vindstilla som dagen innan. Per och Stefan kunde tyvärr inte fiska med oss under söndagen, de hade andra saker såsom familj, ryggont och annat att ta hänsyn till och begav sig hemåt men önskade oss skitfiske. Väl ute på sjön möttes vi av lite mer dis än dagen innan. Kanske det skulle kunna få fart på fisket?

Snart krokar Jonas sin första fisk för resan, en enormt snygg trekilos som även den tog en spinnerbaitriggad Super sandra. Vi fortsätter fiska och nästa hugg kommer även det på en spinnerbaitriggad Super Sandra, denna gång i Andreas linända.

98 centimeter och drygt sex kilo tung, en riktigt schysst och inte minst vacker fisk som bjöd på en rolig fight innehållande två tailwalks som gjorde sig mycket bra på film… Nu verkar vi ha hittat fisken, för drygt fem minuter senare (jag har kollat tidsangivelserna i kameran) hugger det på Jonas Super Sandra igen. Denna fisk svarar riktigt tungt och bjuder även den på en tailwalk.

En riktigt härlig fisk som var fullproppad med betesfisk. 8,4 kilo och 105 centimeter lång var hon och efter några snabba foton fick hon friheten åter så att vi eller någon annan ska få möjligheten att stifta bekantskap med henne vid senare tillfälle.

Ytterligare drygt fem minuter senare är det min tur – en gädda som stod och tryckte nära bergskanten och plockade min spinnerbaittacklade Big Boy.

Ytterligare drygt fem minuter senare smäller det återigen till i mitt spö och jag kan landa ännu en vackert tecknad, fet gädda.

Vi fortsätter fiska och när mitt bete hänger någon meter ner under båten börjar jag leka med linan genom att försöka kapa ett skräp som låg på ytan genom att vifta spötoppen från höger till vänster. Plötsligt bonkar det till likt aldrig förr i spöet och efter mothugget bugar spöet djupt och gäddan stångar kraftigt och får det att knaka i spöet, innan motståndet försvinner, spöet rätas upp och jag kan smått chockad veva upp betet. Den var inte helt liten.

Under första dagen hade Jonny en gädda på som enligt honom verkade sjuukt stor, men som klev av efter några sekunders stångande. Någon timme senare hade Stefan fiskat på samma plats och fått ett hugg utan dess like, varpå gäddan rusade, stångade och tjurade tills kroken rätades ut. Vi bestämmer oss för att också testa platsen och nästan omgående smäller det till i Andreas spö när någonting slukar hans Super Sandra … och historian om våldsamt motstånd som efter ett tag försvinner återupprepade sig och försatte fångstmannen som inte blev fångstman i chocktillstånd.

Vi tappar någon till fisk, missar något pet och Jonny plockar ännu en fin fisk. Men snart börjar det bli dags att bege sig hemåt, chaufförerna Jonas och Jonny ville helst hinna köra ut från de värsta små slingervägarna innan det blev helt kolsvart.

Här kommer lite bilder från Putte och Jonny:

Tack grabbar för en grym helg! Även ett stort tack till Jens och Naure Resort Värmland med deras grymma stugor, läge, schyssta fiskevatten och grymma service. Jag vill också tacka Splash Fishing International som gjorde denna resa möjlig. Sist men inte minst – tack Ida för kladdkakan, den var grym!

Filmkameran var som vanligt med och jag har en massa filmmaterial att klippa ihop – när tiden finns. Första ska jag bara slutföra klippningen av filmen från Hälsigland – den kommer bli grym.

24-timmars gäddfisketävling på Åland

En mycket rolig tävling.

–

Klockan är omkring 16:00 på fredagen och vi är sjukt stressade. Vi har redan missat en timmes tävlingstid och har nu löst vårat akuta problem genom att klippa upp låset till båttrailern, som för övrigt stod på fel sida av Mariehamn, med en bultsax. Nu var vi alltså på väg till kvällens tilltänkta destination och efter sisådär en halvtimme var vi framme. När båten väl var i och jag, Mille och alla grejer var i båten var det fortfarande ljust, men mindre än en timme senare var det nästan beckmörkt. Med andra ord – fredagen blev ett fiasko utan dess like för Team Hajmat med inte en enda landad fisk. Nya tag på lördagen…

När jag vaknade på lördagsmorgonen var det ingen behaglig syn som mötte mig när jag tittade ut genom fönstret – storm och horisontellt regn. Nåja, värre väder har man varit ute i och under tävling är det inte ett alternativ med sovmorgon. När Mille och hans mormor kom och hämtade upp mig med bilen avtog regnet ordentligt, vilket varken jag, Mille eller min kamera tackade nej till. Väl framme var det fortfarande så mörkt att vi unnade oss att sitta och värma oss lite i bilen tills det blev ljusare. 10 minuter senare kunde vi inte hålla oss mer och gick ut på den regnhala bryggan i mörkret. Vi fixade i ordning allting och började sedan puttra ut mot dagens första fiskeplats och det var precis så att man kunde urskilja trädtopparna mot himlen.

Vi hittar ganska omgående ett stort betesfiskstim och börjar med att fiska med jigg runt det. Mina första två kast bjuder på inte mindre än tre försiktiga stötar på min Super Sandra, men ingen krokas. Mille missar också något hugg på sin 6″ jigg. Vi letar oss vidare och först några timmar senare sitter första lilla snipan för mig på en Svartzonker Plastic Tail. Den var definitivt inte över 75 cm så den krokades av i vattnet. Nöjda med att i alla fall inte nolla fiskar vi vidare med nytt självförtroende och i första kastet med en ny McPaddle hugger det med besked.

86 centimeter lång och drygt fem kilo tung – en riktig tjockis som äter upp sig inför vintern. Härligt med godkänd fisk och efter att vi fotat och mätt henne fick hon simma tillbaks. Vi ligger kvar på samma plats och nu hakar Mille på sin älskade, tuggade gamla McPaddle som gett honom ett helt gäng med gäddor över fem kilo. I första kastet tar det stopp i rullen, linan snärtas av och Paddeln med tillhörande tafs från Antes Tafsar flyger iväg och landar i det fyra meter djupa vattnet. Fan, fan, fan… Jag erbjuder honom att låna en ny tafs från Antes tafsar samt en ny Paddel och det muntrar upp den vid det laget ganska bittre Mille. Han knyter om, sätter på den tuggade Paddeln i färgen finmört, för bak spöt, kastar framåt, släpper tummen från spolen och – snärt, så flög även den uppsättningen med Paddel + Antes tafs i väg och landade på nästan precis samma plats som sin kompis. Cirka 700 kronor på två kast – rekord såvitt jag vet?

Jag hakar på en röd/vit Svartzonker Plastic Tail och plötsligt hugger det lite hela tiden. Jag landar tre mindre gäddor på kort tid och missar ett riktigt tungt hugg. Snart får jag revansch med en till godkänd gädda.

79 centimeter lång tjockis som snabbt simmade tillbaka efter foto och mätning. Kul! Den röda tailen fortsätter fiska bra och jag landar även någon liten gädda på en Andrée Lures Underdog. När vi glider upp längs en ny kant tar jag ett kast med min nylackade Aad Dam Topper (tack Claes!) och i första kastet kommer en med god marginal godkänd fisk och suger i sig den underifrån – mothugget kammar noll och jag skriker rakt ut. Fan…

Mille jerkar upp någon gädda och landar en nääästan godkänd fisk på en grön Plastic Tail.

Jag landar ännu någon gädda på min röda, numer jäkligt tuggade tail innan vi glider upp till ännu en ny kant. Mille är snabb och lägger första kastet med sin McPaddle och jag placerar min röda Plastic Tail precis bredvid hans Paddel. Vi tittar på varandra och jag säger ”Må bästa plastbete vinna…” – Sekunden senare tar det tvärsopp i veven och jag sliter till med ett kraftigt mothugg. Lina går direkt och jag ser och gäddan plöjer in i vassen när stråna flyttar på sig. Jag pumpar ut fisken och misstänker att det har en hel djungel av vass med sig för att det är så tungt. Gäddan går stadigt åt ena sidan men gör annars ingenting – jag börjar misstänka att jag krokat en stock eller liknande och att det blivit någon slags paravaneffekt när det bara simmar snett emot mig med en ärlig tyngd bakom – varken vass- eller stockteorin stämde och snart ser vi den grova gäddan. Nästan tre minuter senare kan jag efter en jämn fight mellan den extremt starka gäddan och mitt grova St. Croix-spö och slirbroms landa en mycket fin gädda.

Blott 94 centimeter lång men 6,3 kilo tung – en fisk som kanske inte är optimal på en tävling men som var för jävligt rolig att ta. Inte minst med tanke på den fighten. Även denna vackra,  välkonditionerade fisk fick simma tllbaka ner i det niogradiga vattnet.

Med kort tid kvar att fiska gör vi en satsning och åker en bit till ett område som tidigare under dagen resulterat i en del kontakter. Nästan första kastet för mig resulterar i ett bra hugg på den röda tailen och gäddan har inhalerat tailen fullt ut. Efter några sekunders extremt högfrekvent huvudskakande i vattnet drar jag gäddan mot båten och vi börjar nästan kroka av den i vattnet – men inser att det kanske finns en liten möjlighet att den är godkänd. Mätningen säger 75  centimeter exakt, en mycket viktig fisk…

Det blev dagens sista fisk och vi kunde summera in fyra godkända av cirka 15 landade fiskar. Längden på de fyra godkända hamnade på totalt 335 centimeter vilket räckte till en sjätte plats för Team Hajmat av runt 20 duktiga lag. Stort grattis till Team Sportfiskealand.com som vann med hela 1371 centimeter gädda på de 15 längsta vilket ger en snittlängd på 91,4 centimeter – ett mycket, mycket bra resultat och Team Hajmat lyfter på hatten (kepsen). Största fisk plockade Pekke från Team Freefellows och den var 105 centimeter och 9,5 kilo tung. Intressant är att herrarna i Freefellows tagit största fisk de senaste tre tävlingarna. De vet uppenbarligen var de stora simmar. 😉

På söndagen var det hemgång som gällde, men innan det skulle vi snabbt hälsa på Cines syster som bor i ett riktigt fint hus precis vid vattnet. Efter att ha hälsat och varit social med dem i några minuter sprang jag ner till bryggan med jiggspöet i högsta hugg och under kanske 15-20 minuter fångar jag ungefär 30-40 abborrar…

Fiske efter stor gädda tillsammans med Team Adrenalin

En mycket trevlig helg på alla sätt och vis.

–

När vi anlände till helgens fiskedestination på fredagskvällen var det inte måttligt vilket fiskefeber som rådde i bilen som var packad till bredden med fiskeutrustning men även Jonas Norrmén och Andreas Granlund från Team Adrenalin samt jag i form av fotograf (filmare) och medfiskare. Fiskekort inhandlades och när vi installerat oss i vårt boende var det bara lite ljus kvar på himlen så vi beslutade att fisket skulle skippas på fredagen för att sedan vara laddade och redo till 100 % på lördagsmorgonen. Kvällen spenderades med krokvässande, rullsmörjande, taktikprat och allmänt fiskeskitsnack och med fullmånen starkt lysandes in genom fönstret var det med stora förväntningar vi till slut slocknade.

Det var allt annat än varmt när vi på lördagsmorgonen tog oss ut, lade i båten och begav oss till dagens första fiskeställe. Det var frost på bryggan och i båten och det var fler än en gång någon av oss höll på att dra omkull. Förföriska dimslöjor dansade fram över vattenytan när vi tog oss ut. Fingrarna fick det snart tufft i kylan men vi nötte på och snart tar vi första gäddan på en Svartzonker Ticsare.

Vi har någon till kontakt inne på grundvattnet men det verkar inte finnas några större ansamlingar med fisk. Vi söker oss mot lite djupare vatten och hittar snart stora mängder betesfisk. Det dröjer inte många kast innan Andreas krokar en bättre gädda på en jigg som han satt en spinnerbait-rigg framför.

Som synes på bilden hade gäddan bara halva stjärtfenan kvar, vilket vi gissar är anledningen till fiskens rätt slanka profil – det måste gå åt mycket energi åt att jaga och att förflytta sig i övrigt med en sådan fena. 103,5 centimeter och drygt fem kilo vägde hon in på – en riktigt rolig fisk och en bra början på dagen!

Vi fortsätter leta efter gäddorna men hittar inget speciellt mönster. Vi har kontakter lite här och där men landar bara några sporadiska fiskar. Vi glider in på ett grundområde och Jonas sätter på en skrikig tail från Baitfish och missar snart ett bra hugg. Vi fortsätter en bit in i viken och snart får Jonas ett karatehugg på sin gula Baitfish och en vild fight bland växtligheten kan ta sin början.

Gäddan mäts snabbt till 100 centimeter innan hon får simma tillbaka till det grunda vattnet och dagens andra 100-klubbare var ett faktum.

Jag drog på en Svartzonker McPaddle och efter ett litet tags nötande plockar jag en mycket liten gädda. Ändring önskades på den fronten och i ett smalt sund blev det nästan så. När betet passerar bara någon decimeter ifrån vasskanten tappar jag helt kontakten med betet – ett slackhugg från helvetet. Mothugget kammar noll men en mäktig virvel visar sig på ytan. Med adrenalinet pumpandes i blodet kastar jag ut betet igen till samma plats och jag gör ett långt vevstopp. Efter några sekunder börjar jag lååångsamt invevningen igen och känner en lätt, lätt stöt. Jag krokar och vi får se en bred gäddrygg ruska på sig med stor kraft några gånger innan paddeln flyger iväg genom luften. Den gäddan var inte liten…

Eftermiddagen och kvällen blev en trög historia med även den enbart några små landade strögäddor, bland annat på Plastic Tailen.

Mörkret kom fort och vi kunde summera en rätt så trög dag men som faktiskt trots allt gav ifrån sig två stycken hundraklubbare. Kvällen avslutades med tre välförtjänta pizzor och ännu mer krokvässande, rullsmörjande, linkapande och så vidare. Snart sov vi och drömde om starka metersgäddor. Målet var att söndagen skulle överträffa lördagens fiske, både i antal och storlek…

Vi hade taktiken klar när vi vaknade på söndagsmorgonen. Vi stärkte oss med varsin rejäl frukost innan vi gav oss ut i morgonen med flera minusgrader i luften. Snart började vi hamra våra tilltänkta platser med våra beten.

Vi nötte på i flera timmar på våra platser utan att känna så mycket som ett pet  i grejerna – trots det höll vi oss benhårt till vår taktik. Och när första hugget väl kom, ja då var det värt vartenda kast!

107 centimeter lång och väldigt grov och fin. En perfekt start på dagen, en fantastisk fight och ett grymt bevis på att det är värt att nöta trots avsaknad av livstecken ibland. Den vackra gäddan fick simma tillbaka efter några foton och det var plötsligt en väldigt glad och varm stämning i båten.

Jag plockar strax efter en liten gädda på ett orange gummibete från Andrée Lures och Jonas och Andreas har viss framgång med sina Illex Freddy Cat walk 170. Vi glider in i ett smalt sund där jag under lördagen hade kontakt med stor fisk på min McPaddle. Snart skriker Jonas till och av böjningen på hans spö är det en lite bättre fisk han krokat – vilket var helt sant.

Efter att vi mätt madamen till 108 centimeter och vägt henne till lite under åtta kilo fick hon simma tillbaka till sitt rätta element. Underbart jäkla rolig fisk och båten var som en stor container fylld med adrenalin och glädje. Vilken fisk…

Det värsta glädjeruset hann precis lägga sig innan båtens adrenalinhalt steg lavinartat igen – jag kastade ut mitt orangea gummibete från Andrée Lures med ett lätt Katrinsänke framför tafsen mot en sten som stod upp ur vattnet. Under vattnet låg en annan sten som inte syntes så jag drog ut den så den fick sjunka några sekunder innan jag började inspinningen sakta sakta. Plötsligt känner jag en kraftig stöt och krokar helgens femte 100-klubbare.

103 centimeter och 6,7 kilo – en underbart rolig fisk som precis som alla andra fisk simma tillbaks ner i vattnet.

Fisket fortsätter och medan ljuset försvinner mer och mer så krokar Jonas en gädda i fyrakilosklassen som i sammanhanget känns väldigt liten. Den krokas av och släpps snabbt i.

Även jag lyckas peta upp en gädda modell mindre på en Svartzonker Plastic Tail. I takt med att ljuset försvinner blir fisket svårare och svårare och snart kan vi summera en riktigt trevlig dag. Två dagars fiske, fem gäddor över metern med en totallängd på 521,5 centimeter. De sex längsta gäddorna hade en totallängd på över 600 centimeter. Omkring 20 gäddor landades under dessa dagar, så något antalsrally var det inte – det var istället storleken och framförallt mängden större fisk som gjorde turen extra rolig. Att man dessutom var i riktigt trevligt sällskap av grabbarna från Team Adrenalin gjorde inte saken sämre!